Goa pengar!
Förra veckan fick jag tillbaka skattepengar! Och det är härliga och efterlängtade pengar, som jag faktiskt inte visste om för fram tills någon månad sen! Haha, så det kan bli, eller hur? :-) Men att jag verkligen skulle få dem, det fick jag reda på i slutet av förra veckan och ja, nu när jag kollade mitt konto, så ja, då fanns de där! Wiie!
Har varit på Chris lillebrors spelning på Palladium idag. Ska ta mig något gott att äta nu och sen ska vi till hans mamma och fika lite. Är hungrig som en varg! Har inte ätit något sedan min frukost, förutom en kexchoklad, och det kommer man ju inte vidare långt på.
I morgon har jag föreläsning och sedan ska jag försöka ta en passande buss till Hultsfred, men det verkar gå dåligt med dem, så jag kanske åker till Oskarshamn eller Hultsfred på tisdag istället. Men i morgon hade varit allra skönast!
Nej nu, dags för duschen nu...
Tiden försvinner förbi.
Längtar tills jul, då vi får vår tidiga julklapp. Jag ser fram emot vårt traditionella nyårsfirande med de bästa från Skåneland. Gudars skymning, vad skönt det ska bli att få sätta sig ned och prata med min själsfrände och få skratta med henne. I år så firas julen åtskilt, Chris ska vara här hemma i Växjö och jag och vår tös åker upp till min familj i Kristdala. Dock är det för två nätter, sedan kommer jag hem framåt juldagen och tänkte hälsa på svärfar och familjen i Öjaby. De är så mysiga, så förhoppningsvis så får vi kika förbi hos dem och ha lite julmys efter att de har varit hos Chris farmor, där deras julmiddag brukar hållas. Det är i alla fall vad jag önskar mig i julklapp, mys med vår familj. Först en självklar julaftonskväll med mina föräldrar, syskon, mostrar och kusiner och sedan med Chris familj dagarna efter. För även om jag kanske inte alltid trivs här i staden, så må det sägas att jag har blivit varmt bemött av hans familj och det betyder mycket för mig som är rätt så känslig när det gäller att träffa nya människor. Kommer kika in till Chris mamma på annandagen, om det är okej, även där. :-)
Har hittat de perfekta julklapparna, så nu är allt "klappat och klart!" Tänker inte ens ge någon ledtråd här för jag vet att vissa läser bloggen dagligen (haha) men ni kommer nog inte bli besvikna! Säga vad ni vill, att jag t.ex. inte ska köpa något för att jag är student men jag vill verkligen det! Detta är liksom inte något man bara stoppar undan i en mörk garderob, så mycket kan väl tilläggas utan att säga för mycket... :-)
Idag har jag och guldklimparna hemma i lägenheten har tonårsbråk! Eller, ja, jag och Chill! Nu är det hans tur, och det stämmer väl kanske med djur också, att killarna kommer senare in i puberteten? För nu är det han som gör allt för att jäklas, och snor saker från hyllor och lådor. Men han är rätt charmig ändå, och självklart är det bästa som finns när matte eller husse sätter på vattenkranen! Så idag lät jag ännu en gång den stå och droppa, det höll honom sysselsatt i närmare en timme! Sedan kom han och ville ha gos, medan jag satt och pluggade lite innan jag skulle iväg för att jobba. Savannah somnade sött i vår garderob, efter att vi fajtats tillsammans mot Chill och alla råttor som ligger och dräller där hemma.. :-)
Som ni ser, jag ÄR en småbarnsmamma! :-) Typ.. Haha..
Ta hand om er! /S
Jädrans, vilken otur!
Sitter som bäst och tentapluggar, antecknar om andning och nervsystemet. Tänkte, att eftersom jag inte kan gå i morgon så blir det på så vis nu. Var även inne och kollade på Gold Klitt's hemsida och fick se en så fin bild på vår lilla tös! Hon är så söt!
Så, det blir inte mycket mer just nu. Men kan inte låta bli att inte lägga in denna bild...
Tenta del A.
Jag fixade den. Klarade. Fixade. Godkänd. Riktigt nice! Pratar alltså om den där tentan för typ en månad sedan, som jag skrev gällande celler, vävnader, immunologi och blodet samt mikrobiologi. Super. :-) Dock är jag orolig inför nästa, som är den 6 december. Tycker att det är väldigt intressant och fixar det jag läser, men är så rädd att tappa bort ord och så när jag skriver den tentan. Så som jag gör när jag pratar och skriver ibland. Suck, hade faktiskt hänt några ggr på den första tentan, del A, och det var inte kul att läsa. Okej, nu klarade jag mig (med rätt hyfsad marginal) men jag kan ändå inte komma ifrån att jag skrev konstigt och fel, fastän att jag har det i huvudet. Men men... Med tanke på hur jag mår osv, så är det nog väldigt, väldigt bra. Jag ska bara förstå det också!
Har adventsstädat här hemma idag, så nu är det lite mer "julfint" med lite röda dukar och lite mer ljus framme. Köpte också en amaryllis häromdagen och en hyacint (de luktar så gott!) så ja, nu inväntar jag bara 1 december och sen är det igång. Vår julklapp får vi ju redan den 16 december, då vi hämtar hem vårt lilla monster. Ni har väl inte missat bilder som jag lade in för några dagar sedan? Vi får se vad hon ska heta, det bestämmer vi inte förrän vi hämtar henne, hon kommer nämligen döpas av sin kennel där hon får sitt registrerade namn och är det något som lätt går att hitta ett smeknamn på, så ska vi försöka med det. Temat för denna kull kommer att vara jul, så klart (!), och vi får väl se vad det blir! Hade alla varit små pojkar hade ju de sju dvärgarna varit passande, haha..
I morgon är det dags för instruktion igen och tänkte för första gången på två veckor träna ett pass igen. Så som jag har saknat det!! Kanske blir styrketräning, eller så blir det body pump framåt kvällen. Det är ju så kul! Hade inte Tesse varit förkylder hade jag försökt locka med henne. Men jag gillar en frisk och glad Tesse, så jag är en sann förebild som instruktör och säger: vila och stanna hemma! :-) Tänk om jag alltid kunde säga så till mig själv också...
Idag har jag många känslor inom mig som vill ut, men jag finner riktigt inte hur jag ska kunna formulera dem i bra ord för att ni ska förstå. Det är jobbigt, väldigt jobbigt. Kan ni sätta er in i tanken på hur det är att veta om att det enda rätta är att man faktiskt är bra och man är duktig, med tanke på saker i ens omgivning, men även om man vet om vad som är sant och vad som man bör fokusera tankarna på för att få positiv energi, så tar man åt sig av de små felen och undrar varför det blir så. Det är så fel, för det är ju bara en bråkdel (för det mesta) men ändå är det vad som förstör dagen och känslan av att vara lycklig. Fan rent ut sagt, jag hatar min förbannade, osynliga, ribba. Varför kan den inte bara försvinna? Plockas bort, som en stege?! Eller varför i helvete måste jag hela tiden pressa mig till nästa steg, då det faktiskt är bra att vara där man är, trots att kapacitet finns till högre höjder? Det är ju ändå inte hälsosamt att befinna sig där en längre tid. Ni vet, precis som att jag skulle jämföra med en bergsklättrare högt upp på ja, Mount Everst - lufttätheten där uppe är inte nådig och nog mår han bättre lite längre ner och kan njuta mer av den naturen... Där uppe är det ju bara snö och is. Ja, som en metafor, så där, på onsdagskvällen...
Nej, dags för sängen! God Natt!
Morsgris!
Idag, efter min föreläsning i kulturella fördomar och bemötanden, så kom min mamma hit! Förstår ni hur lycklig jag är efter att ha haft min mamma här en hel dag? Vi gjorde soppa till lunch ihop, pratade en massa, gick ut och gick i snålblåsten och sedan shoppade vi lite kläder till hennes julfest på lördag med företaget. Grädden på moset är att jag fick både lussekatter och kringlor av henne, så det kunde inte bli bättre! De smaskade vi på efter den långa promenaden och värmde oss med en kopp te. Det var så skönt att ha henne här och få prata och ja, gråta.
Det är inget kul för tillfället, mycket känns komplicerat men ljusglimten i detta är min familj (Chris familj och min egen), mina vänner och våra guldklimpar till katter och snart vår lilla Goldenflicka. Men framför allt att jag har Chris och att vi stöttar varandra. Det är inte kul när båda har det stressigt och jobbigt. Det är svårt att ta vara på sig själv då och tyvärr går det ju ut över de allra närmaste. Mamma har också märkt mina felstavningar och meningsbyggnadsfel här i bloggen, så hon sa idag att hon ibland undrade om det var jag som skrivit texten som jag nyss lagt in. Det är det, men jag tappar ord och tangenterna dansar som de själva vill. Sen märker jag det när jag publicerat inlägget och korr-läser, men då orkar jag inte gå tillbaka och ändra.
Jag, som varit som en hök över mammas axel när hon skriver på datorn eller andra texter och sagt att "där ska det vara ett komma, det heter -att xxx, sätt punkt där så blir meningen lättare att läsa..." Ja, det är kanske mitt gamla jag? Som älskade att sitta framför datorn och skriva allt som kom upp i mitt huvud, att få omvandla erfarenheter till egna ord och nå ut med en oro i ord som blir till poesi eller tänkvärda visdomsord. Mamma har sagt att jag ska skriva om dessa år, då det har varit jobbigt - men otroligt lärorikt - för mig. Jag vet redan vad den ordbunten skulle heta. Det är dock hemligt, ni kanske snor idéen annars? Hehe...
I alla fall, läget är sådant att jag igen tappar minnet (så frågar jag två gånger vad du har sagt, eller berättar samma sak igen, så är det inte för att jag är ointresserad eller vill visa att jag finns, bara att jag inte vet om jag sagt det innan eller inte.) och nu blir ex. sladd till sallad, lampa blir till lack och idag var jag frusterade när jag inte visste hur jag uttalade hann (!!) utan det blev hang. Inte långt ifrån men kan ni verkligen sätta er in i hur ledsamt det är för mig att veta om ordet och ha det i huvudet men inte veta hur jag säger det? Det gjorde mig riktigt ledsen och även om jag själv skrattar när jag frågar varför alla "sallader" måste ligga bakom högtalaren och se fula ut, så tar det emot att erkänna att jag nyss sa sallad när jag menade alla "sladdar".
Jag skäms, men nu vågar jag gå ut med det. Kanske helt sjukt att jag skriver om det här på bloggen men jag tycker om att skriva här och kanske kan jag hjälpa någon med det jag upplever varje dag? Kanske klär jag av mig och blottar strupen, så som jag förr har jämfört det med, men jag vet inte vad jag annars skulle göra. Här tar jag itu med det som inuti mig brinner. Förlåt. Men faktiskt, orkar ni inte läsa så kan ni gå härifrån och tycker ni att jag är patetiskt kan ni också kila vidare på vårt stora nät. Dock vet jag att det är de närmsta av er som läser, kanske några fler? Har ju inte namn på er förutom ni som själva berättat att ni läser.
Nu ska jag studera lite, vara lite klyftig och läsa hjärtat då vi ska dissekera ett djurhjärta i morgon kväll. Dessutom ska jag ha en instruktion i morgon efter lunch och tänkte försöka hinna med att själv träna, vi får väl se!
C Ya! ♥
Vår nya lilla flicka!
Här är jag! Syster sover (måste vara min tvilling!) och jag håller koll på min nya familj.
För övrigt så jobbade jag fredagskvällen och igår kom kusinen ner och ja, haha, jag klådde henne i 7:an och Kinesisk skitgubbe. (I alla fall de flesta gångerna). Vi såg dessutom lite film och ja, bara pratade. Hon behöver prata av sig lite och jag tänker på henne, huja, det hon går igenom just nu är inte något man önskar någon! Men jag finns här, och det vet hon. Självklart blev det lite shopping på stan, vi är ju för jissenamn tjejer! :-) Dock köpte jag inget än hämtmat till kvällen, varken jag eller Chris orkade laga mat så ja, det blev der hederliga Koh Thai och deras Bamee. Kärlek i mängder, det ni!
Ska plugga lite nu tänkte jag. Chris jobbar och kissarna är rätt trötta, så jag tror att jag tar och kryper upp i soffan med en kopp te. I morgon kommer mamma och hälsar på och det ser jag fram emot.
Ha en skön söndag!
Konstigt.
Har bakat Chris favoritkakor idag och ska snart sätta mig ned och plugga lite innan det är dags för att åka till jobbet. Funderar på om jag inte ska ta med mig egen mat idag, för annars lär jag få vänta på kvällsmat från restaurangen, om den nu är öppen. Sån koll jag har just idag, inte..! Och den där tentan jag gjorde för 3 veckor sedan, den väntar jag fortfarande på. Börjar bli skapligt nervös - tänk om jag inte har fixat den?
Kom närmare ett slag, följ mina andetag. Titta mig i ögonen, titta mig djupt. Vad ser du? Vad ser jag? Håll mig hårt och släpp inte taget, låt mig förstå hur det verkligen är. Skrik åt mig, sätt mig på plats. Ser du inte, jag klarar det inte själv? Lyssna på mina ord, kom med de kloka meningarna. Låt oss filosofera, fram tills natten blir gryning. Låt oss njuta av vårt egna liv, att det är vår tid nu. Även om vi inte blir visare, så blir vi dock lättare av att kunna få dela oron med varann.
Vägen till röntgensjuksköterska.
Igår var det "ladies-night" hemma på Lancastervägen. Mys! Är så otroligt glad över att jag fått de här vännerna här i Växjö, det förgyller verkligen min vardag (och helgerna). För saknaden efter mina vänner hemifrån är och var stor, dock har jag sedan jag lärde känna dessa tjejer hittat ett lugn. Förut var jag "orolig" över att inte hitta någon att prata om min vardag med igen osv. Men igår insåg jag att jag har dem rätt framför näsan, i princip var dag då vi är på föreläsningar och gör andra saker tillsammans, fikar, pratar, skrattar... Vi hyrde en film igår och käkade tacos, sedan efter att de andra tjejerna hade lämnat oss så gick klockan fort. Det fanns mycket att prata om, mellan Malin och mig, och det var skönt att få prata ut. Så tack! Är glad att det finns en extra tandborste i mitt badrum och det finns alltid lakan som passar min soffa, glöm inte det, då du är på väg till ett kallt hus på Väster. :-P
Har pluggat idag, och haft lite instruktioner. Hade velat tränat själv idag, men är alldeles för trött och är fortfarande väldigt förkyld, så jag skippade det. Åkte istället hem och gjorde lite mat, potatismos och rishultskorv. Haha, Chris skämdes så otroligt mycket. Jag frågade honom om han tyckte om potatismoset och hans svar löd så här "Ja, det var väldigt gott för att vara pulvermos". Jag fick nästan hjärtat i halsgropen och just i samma stund som jag frågade honom "Vad sa du?" så öppnade han skåpsdörren till soporna och fick se allt potatisskal... Haha, jag skrattade och Chris skämdes! Tacka nog att pulvermos kan vara gått vid elden en sommarkväll men dock inte i mitt hus när husmanskost vankas! Då ska det vara riktiga (eller rediga som jag helst säger) grejer i fröken Johanssons kök! Så det så! Men som plåster på såren så tappade Chris upp ett varmt bad och då lyckades han dra mig från mina pluggböcker och krypa ner i ett varmt bad för att ligga där en stund och filosofera med honom och massagebubbla lite. Det är inte helt fel, eller hur?
Nej ni, dags för Greys Anatomy! Har jag längtat efter i en heeeel vecka! :-D
Idag är visdomsorden enkla: Carpe Diem!
Du kan, om du vill.
Knivigt citat. Klura på den du.
Om man ser tillbaka på ens liv, ska man då skratta eller gråta, sträcka på sig eller ta den gamla filten och gå till garderoben? Om men jämför om man gjort annorlunda, blir man då mer vis eller bara en aning än mer förvirrad? Varför hålla på att jämföra, när livet ändå handlar om öde och inte om att spela korten rätt, det som sker, det sker och det har en mening med varför. Med facit i handen, är inte det som skedde, något som slutade bra trots mycket svett och tårar och rop ut i tomma intet i förtvivlan och ilska. Lärde du dig inte något på den hårda vägen och hade du innerst inne blivit lyckligare av att få det serverat på ett silverfat? Är du inte än mer tacksam nu, då du kämpat och känner att du kan vara en gnutta stolt?
Om man vill ha mer då? Och sträcker ut handen för att få. Vad händer om man ger och ger men inte något få? Försvinner då all energi ut dig och du gör det på rutin? När ska man sätta sig ned och kolla över vad som trycker dig innan det är för sent och när ska du ta hjälp av dem runt om dig? Hur ska du kunna förklara för dem var som är fel, då du själv inte har en aning om varför du ibland sitter och skakar på huvud, har en tom blick och ibland räknar till femtielva för att ilskan inuti dig inte ska avreageras på någon annan förutom dig själv. Ska det vara så svårt att välja rätt mängd, istället för att låta sista droppen rinna över var och varannan gång?
Om man vet vad man vill, och om man vet vad man kan, vad är det egentligen då som stoppar dig?
En vis ...
Är det inte ibland av lathet man går den stigen som redan så många har vandrat på, eller är det av rädsla för att inte förlora. Gör man det i tron av inte inte behöva ge upp och återvända till ruta ett eller är det för att man har sett lyckan i andras ögon? Är lyckan densamma hos var människa eller är det inte så att vi är alla olika, därför blir vi därför lyckliga av olika ting. Bara för att just den stigen var den rätta vägen för dig, så kanske den inte är det för mig. Så varför tveka och leta vägskäl när terrängen rakt framför ser helt okej ut? Förvisso några få uppförsbackar, som säkerligen är jobbigare än vad de ser ut, men i slutändan så har du både fått erfarenheter rikare, minnen att skratta åt och tårar som slätas ut då du väl är framme och erkänner för dig själv "det var det värt!" Har vi inte alla legat (eller lugge som vi säger därifrån jag kommer) och sparkat med knytnävarna i golvet, förtvivlat ryckt oss i håret, förbannat och snabbt torkat av den ovälkomna tåren på kinden bara för att de alternativ man ser framför sig är alltför långt borta eller åt helt fel håll?
Så varför ligga där och tycka synd om sig själv? Nu talar jag emot dagens visdom, varför inte gå vägen först och bevisa för omvärlden att det faktiskt går, eller om det nu inte skulle gå, sträck på dig, vänd om samma väg tillbaka och tänk på att du kan säga "jag försökte åtminstone, gjorde du?" om någon ifrågasätter ditt val. Och om du skulle välja att snedda vägen lite, för du har ett stort berg framför dig och inser det dumma i att försöka klättra över det, så fråga då dig själv "kan jag inte lära mig något nyttigt på omvägen?" Ibland tar det längre tid en tänkt till målet, men till slut och med viljan och fanan högt, så når du oftast dit. Ibland eller oftast, behövs stöd och en nära vän som en klippa i stormen, men det är du själv som bestämmer till slut och ingen annan. För om det är någon annan som tar ditt beslut, hur ska du då stolt kunna säga "jag gjorde det" och det inte var vad du själv ville och om det var ditt eget initiativ? Sedan behövs förstås hjälp på vägen, ibland ses saker klarare med andras ögon. Men glöm aldrig bort din egen styrka, för den är det starkaste och mest världefullaste du har. Framförallt när du är som svagast och inte ser ett slut på allt elände...
Det var dagens ord för mig. Nu ska jag till moster och fira hennes 55 årsdag. Har haft en väldigt mysig dag med Emma, Noel och Daniel. Lunch och fika. Nåde er om ni flyttar bort, till typ Växjö, då vi tar oss i kragen och flyttar hema hit igen.. :-)
/S*
Tänk att...
Vars armar inte räcker till, att krama så hårt de vill.
Med stora ögon mot allt de ser, emot sin mamma ömt de ler.
Mot hennes kind de gosar så rart, det känns så underbart.
Vi får ej tysta deras skratt för barnen är vår största skatt.
Hoppet inom mig kommer aldrig dö. Även om det går förlorat, så finns det kärlek. Kärlek stark av lycka.
Bitter tänker jag aldrig bli. Jag vet, jag är ung, men vetskapen är tung att bära.
Låt det aldrig bli av saknad. Låt det bli av vetskapen om att få älska, och bli älskad.
En tanke jag länge har haft.
Det finns så mycket jag vill få fram, viska ömt i ditt öra och smeka din hud varsamt för att få dig att förstå. Ligga med huvudet mot ditt bröst och bara få känna livet andas, i dig och i mig. Känna doften från ditt rakvatten eller svetten från den senaste träningen, för mig kvittar det vad det är som doftar, bara det är du, doften av dig. Jag vill lägga huvudet på sne och få dig att le och inse varför jag finns hos dig. Jag vill få dig att förstå att det är kärlek jag känner, och att inget i världen kan ändra på det.
Kyla. Hårda blickar. Hårda slag i väggar och dörrar. Skrik och elaka ord. Den tystnad som gör ondast är den oförtjänta. Ord som inte sägs, men som ligger under skalet och bör sägas, blir inte sagda pga. stolthet. Vilken stolthet? Idioti. Tåren rinner i brist på att öppet kunna visa känslorna som väller inom mig, i rädsla över att du tror något annat. I rädsla över att bli lämnad där igen med en start på nytt.
En start jag inte vill vara del av. Jag vill fortsätta på den väg jag vandrar, jag trivs bra med dig som mitt sällskap. För mig är du mitt allt, tillsammans med det som gör mig lycklig. Jag är bara så oförmögen att veta om hur jag visar det.
Ta min hand - och håll den hårt - då kommer jag aldrig att släppa den.
Leende spegel, med brister och fel.
Leende spegel, jag ser det inte du ser. Bakom alla lager döljs den person som bör kännas allra mest. Skrapa lite på ytan, visa ömhet och förståelse. Räck ut handen och låt mig lägga pannan mot ditt bröst. Vilse i ensamheten, i en ensamhet fylld av värme och kärlek. Det är inte lätt att förstå, men ett försök är gott nog. Dra din hand genom mitt hår, lyssna till orden som leker på mina läppar. Låt mig forma orden och forma dem vidare åt mig. Låt tåren rinna där den rinner, den torkar snart min vän. Låt mig få känna smärtan av törnrosen, men finns där för mig när jag ställt mig upp igen.
Skrik ord och tankar, tala tyst en stund. Tomma blickar är ingen mening, en fylld blick säger mer än tusen ord. Skrapa lite mera, kom närmare intill. Det finns en individ att lära känna, men bara om du vill. Ser du färgerna? Purpur, guld och grönt. Det blåa, ser du? Det lugnar, medan elden inom mig är röd. Det gråa har sina dagar, det svarta går inte att komma ifrån. Det vita blir mitt en vacker dag, och det rosa ligger kanske för min famn om ett litet tag.
Att tala i gåtor, är min specialité, men skrapa lite mer, vänd mig ut och in, du kommer att förstå. Förstånd gör allting lättare, jag vill våga tro. Så öppna dig famn, låt oss slå oss ner och bara njuta och låta alla dessa färger bli framtid för varann.
Chris.
En bild, bara för att tala om vad jag menar med hunk ♥
De kom.
Nu ska jag enbart däcka framför teven, läsa lite i fysiologiboken och sen ja, njuta av sjukhuset och andra slötittarprogram! Det ni, vägen är lång till insikten av att njuta av en tevekväll. Har ännu inte riktigt nått dit, men jag försöker ju iaf!
Förresten, insåg hur snygg jag var vid studenten. Det var tider det! Vad sjutton fick Erik till att dumpa mig? Tur sjutton att han gjorde det förresten, annars hade jag aldrig åkt utomlands och inte heller hade jag hittat min godbit här i Växjö! ;-)
Sommarvikariat?
Mår faktiskt lite bättre idag, dock väldigt ont i halsen och huvudvärk nu istället för täppa. I morgon ska jag klippa och fixa håret oxå, innan jag beger mig till Kristdala. Hade tänkt åka redan ikväll, men får inte tag på far så jag vet inte alls vart de är osv. Hade tänkt säga att de kunde stanna till här på fika annars, på hemvägen från Tyskland! Men tror det blir sent för dem. Och i o m det, så orkar jag inte heller åka dit ikväll och sitta där och vara med mig själv. Åker i morgon efter klippningen istället, och då ska väl jag och mamma åka till moster och fika. Sen på kvällen blir det middag. Ska bli kul att träffa brorsan och Hanna, länge sen nu!
Nej, nu blir det att plugga - är alldeles för lat!
/Sofia
Dvärginnan Prosit
Helgen har varit en massa jobb, annars mys med mig själv och studielitteraturen. Håller som bäst på att plugga in respektive strukturer, ledytor och skelettdelar som finns på vår kropp, då vi har muntligt seminarie om detta på måndag. Börjar redan bli nervös inför detta. Hur kan det komma sig Huja!
Middag med familjen på onsdag, ska åka upp till dem då och äta lite fars-dag-middag, då det inte blev ngt igår eftersom jag jobbade och mina föräldrar åkte ner på en miniweekend till Tyskland. Det förtjänade de, de har inte haft semester på länge. Blir väl så när man driver eget... Får se om jag åker upp redan på tisdag och sen åker tidig morgon och direkt till föreläsningen på torsdag. Moster fyller ju hela 55 år så tänkte ta mig en fika med henne oxå! Shit, tiden går fort... Det är fasen fem år sen som Malin satte sin fot på svensk mark för att stanna och sommaren dessför innan träffade jag Erik. Ojojoj... Tiden går fort! Börjar ju bli gammal som gatan... ;-P
/Sofia
Förkyld helg!
Så där, nu har jag fått skaka av mig lite "tyck-synd-om-mig" vibbar också.
Föreläsning i morgon igen, injektioner och kapillärprov. Hua! Ingen fara att låta människoe sticka i mig, men jag kommer vara så jäkla nervös då jag ska sticka i någon annan, vill ju inte att ett kärl ska spricka osv. Men men, när jag skulle ta körkortet oroade jag mig för fickparkering (ngt som är jäkligt svårt än idag för mig!) och nu när jag ska bli rtgssk oroar jag mig för injektioner... Ser ni likheten? :-P
Snart kommer nog Chris hit med lite mat, ska bli gott. Sen ska jag hem till sängen så fort jag kan! Sova är nog det jag behöver mest just nu.
/S
Egocentriskt
Anledningen till att ni nu får se en massa bilder på mig är att ni ska kunna jämföra hur jag ser ut brunett vs blondin, för jag kan fasiken inte bestämma mig. Som alltid, eller hur mamma? Jag är en velig person.. Haha.. Ni ser säkert skillnaderna, från studentens lyckliga dagar så är jag brunett, sedan blir det lite blandat och det hela avslutas som nu - blondin. Så, säg mig, vad tycker ni?
Trebarnsmorsa, sa du?
Oja, jag är trebarnsmorsa - med denna kropp! Det du! :-) Jag skrattade lite igår på Friskis, jag försökte skoja till det med hon i receptionen och sa att jag var lite trött och att det skulle säkert bli än värre när jag fick min tredje. Hon kollade lite konstigt på mig, nerifrån tårna och upp till mitt ansikte. Men, men, när får ni utökning då? frågade hon mig. Jag tänkte inte så mycket på hur det hela urartade sig just då, så jag var inne i att sätta upp tider till instruktioner och sa "I december" Hon var tyst en stund, så jag kollade på henne. Hon brukar nämligen alltid prata - massor. Det syns verkligen inte på dig! sa hon. Då fattade jag vad hon hade trott hela tiden - att jag själv skulle ha en liten människoknodd. Jag började skratta lite och berättade att jag var inte med barn, utan ska ha en valp som kommer och blir en familjemedlem till julen. Hennes mungipor åkte också upp då, dock sa hon "Ja, trebarnsmamma med din kropp, det skulle man i så fall drömma om..." Ska jag ta det som en komplimang...?
Så, nu vet jag att det här nere i Växjö bara går att skämta om småbarn vs djur med Tesse, Malin och Sofie. Ack och ve, men kul att jag har dem iaf! :-)
Dags att sätta igång med studierna. Har lite med skelett och muskler att ordna till, till ett muntligt seminarie som jag ska ha med tre andra tjejer den 17 november. Jag har dock inte samma atlas som studieanvisningen hänvisar till, så jag tänkte att jag skulle fråga dem i morgon om vad det är som skiljer atlasens strukturer, bendelar och muskler åt med det vi redan har läst och haft tenta/dugga i. Jag har ju de anteckningarna så, ja, vi får se! Annars blir det studier på UB nästa vecka! Dessutom har vi gått in på nervsystemet nu, och det är inte ett litet område må jag säga! Fast var och tog ett tuberkulintest i måndags och ska "visa upp" det på medicinkliniken i morgon, så jag missar första delen av föreläsningen. Vi får se om jag hinner, kanske jag gör det? Vem vet... Och i o f s, vem säger att jag inte är TBC smittad? Dock så har jag inte fått någon reaktion alls på testet, bara en ytterst rodnad i måndags kväll, men nu är den borta. "BORTA!" som mitt käre kusinbarn Emil skulle ha utropat.
Ska in till stan och möta upp Linda vid tretiden. Sen blir det träning på gymmet ikväll, Chris har sackat efter i den träning, och det har väl egentligen jag också gjort förutom mina instruktioner som jag har. Lite synd, borde testa mig fram lite mer men har dock varken tid eller ork nu för stunden.
2-veckors bilder har hamnat på valparnas uppfödares hemsida! Titta gärna! Länk finns i menyn!
/Sofia
Brunett vs Blondin?
Tillbaka från mina instruktioner nu, har även städat i ordning lite, dock O R K A R jag I N T E dra fram dammsugaren, så jag överlåter faktiskt det till den person i detta hushåll som inte är så bekant med den. Vi får väl se när grabben kommer hem, visst är jag snäll? :-P Däremot ska jag snart laga mat, och det blir rester från helgens middag med föräldrarna. Riktigt gott var det, med lax och potatis. Ska fixa till potatisen och steka den idag, så det blir lite variation...
Dessutom - välkommen in i bloggvärlden Malin! :-)
/S*
Dålig status.
Idag sov jag ut. För första gången på länge. Dock höll katterna mig vaken med att spy och ja, leva loppan. Så, småbarnsmamma som man är, så gick jag upp och gjorde min plikt. Får ju vårt tredje barn framåt jul, så då är vi en stor familj.. Haha.. På tal om djur och småbarn, mamma var ju på utställning här i Växjö under helgen och tävlade med vår svenska vita älghund. Nog gick det bra alltid och mamma kom hem med fler rosetter och priser än vad hon hade förväntat sig. Men han är fin den där pojken, det är han! Dessutom så ställde Golden upp samma dag, så vi fick träffa vår lilla valptös uppfödare och hennes pappa, som tävlade och som det gick riktigt bra för. Hon har alltså fina gener att brås på... :-)
Tentan i fredags kändes okej faktiskt, men vågar verkligen inte hoppas på ett G. Usch, om jag gör det så blir jag väl bara besviken! Men jag skrev på allt och fattade ju alla frågorna, nu är det bara kruxet om hon och han (våra föreläsare) fattar vad jag menar, så att jag får lite poäng. I alla fall så dränkte vi våra sorger och firade att tentan var gjord i fredags kväll med lite mat, god dricka och sång hemma hos mig, sedan avslutades det på stadens utehak. Inte illa det heller! Dessutom har jag så otroligt gulliga flickor i klassen som jag fått äran till att lära känna, så jag är glad, det är jag! :-)
Nej ni, ska vara på Friskis om en timma och sitter fortfarande i myskläder... Tåls att lägga på ett kol! Skriver kasnke några rader senare ikväll.
Carpe Diem.
