Lancastervägen 7c

Jag trodde att jag skulle börja må bättre så här efter några månader med rutin osv. Och jo, lite bättre mår jag nog, trivs ju så otroligt med studierna och mina nya vänner! Dock är det mycket på flera andra håll och jag har brottats med en jäkla förkylning nu sedan tidigt i höstas. Orka? Känns som jag bara klagar just nu, och jag hatar att klaga, för jag vill ju ge järnet... Dock så blev jag lite ledsen på mig själv idag, när jag läste igenom mina inlägg. Fortfarande tangenterna som hoppar omkring som jag inte vill och stavningen är sisådär - jag, som alltid varit så förbannat bra på rättstavning, hade förr nästan aldrig fel. Det enda fel jag vet jag verkligen haft är "Taggtrådsstängsel" och jag vet iofs inte än idag om det är rättstavat... Men nu blir det konstiga stavningar, konstiga meningar osv. Usch. Det värsta är att den där känslan börjar komma över en igen, som man kände i våras. Ska jobba ikväll, och ärligt, så vet jag inte om jag orkar. En klump i magen av obehag. Den här veckan har många tårars fällts och många svordomar har kommit ur min mun. Tur att jag har min älskade Chris som står ut med mig och min mamma som är ett otroligt stöd fastän hon är så många mil bort.

Har bakat Chris favoritkakor idag och ska snart sätta mig ned och plugga lite innan det är dags för att åka till jobbet. Funderar på om jag inte ska ta med mig egen mat idag, för annars lär jag få vänta på kvällsmat från restaurangen, om den nu är öppen. Sån koll jag har just idag, inte..! Och den där tentan jag gjorde för 3 veckor sedan, den väntar jag fortfarande på. Börjar bli skapligt nervös - tänk om jag inte har fixat den?

Kom närmare ett slag, följ mina andetag. Titta mig i ögonen, titta mig djupt. Vad ser du? Vad ser jag? Håll mig hårt och släpp inte taget, låt mig förstå hur det verkligen är. Skrik åt mig, sätt mig på plats. Ser du inte, jag klarar det inte själv? Lyssna på mina ord, kom med de kloka meningarna. Låt oss filosofera, fram tills natten blir gryning. Låt oss njuta av vårt egna liv, att det är vår tid nu. Även om vi inte blir visare, så blir vi dock lättare av att kunna få dela oron med varann.