Tenta del A.
Jag fixade den. Klarade. Fixade. Godkänd. Riktigt nice! Pratar alltså om den där tentan för typ en månad sedan, som jag skrev gällande celler, vävnader, immunologi och blodet samt mikrobiologi. Super. :-) Dock är jag orolig inför nästa, som är den 6 december. Tycker att det är väldigt intressant och fixar det jag läser, men är så rädd att tappa bort ord och så när jag skriver den tentan. Så som jag gör när jag pratar och skriver ibland. Suck, hade faktiskt hänt några ggr på den första tentan, del A, och det var inte kul att läsa. Okej, nu klarade jag mig (med rätt hyfsad marginal) men jag kan ändå inte komma ifrån att jag skrev konstigt och fel, fastän att jag har det i huvudet. Men men... Med tanke på hur jag mår osv, så är det nog väldigt, väldigt bra. Jag ska bara förstå det också!
Har adventsstädat här hemma idag, så nu är det lite mer "julfint" med lite röda dukar och lite mer ljus framme. Köpte också en amaryllis häromdagen och en hyacint (de luktar så gott!) så ja, nu inväntar jag bara 1 december och sen är det igång. Vår julklapp får vi ju redan den 16 december, då vi hämtar hem vårt lilla monster. Ni har väl inte missat bilder som jag lade in för några dagar sedan? Vi får se vad hon ska heta, det bestämmer vi inte förrän vi hämtar henne, hon kommer nämligen döpas av sin kennel där hon får sitt registrerade namn och är det något som lätt går att hitta ett smeknamn på, så ska vi försöka med det. Temat för denna kull kommer att vara jul, så klart (!), och vi får väl se vad det blir! Hade alla varit små pojkar hade ju de sju dvärgarna varit passande, haha..
I morgon är det dags för instruktion igen och tänkte för första gången på två veckor träna ett pass igen. Så som jag har saknat det!! Kanske blir styrketräning, eller så blir det body pump framåt kvällen. Det är ju så kul! Hade inte Tesse varit förkylder hade jag försökt locka med henne. Men jag gillar en frisk och glad Tesse, så jag är en sann förebild som instruktör och säger: vila och stanna hemma! :-) Tänk om jag alltid kunde säga så till mig själv också...
Idag har jag många känslor inom mig som vill ut, men jag finner riktigt inte hur jag ska kunna formulera dem i bra ord för att ni ska förstå. Det är jobbigt, väldigt jobbigt. Kan ni sätta er in i tanken på hur det är att veta om att det enda rätta är att man faktiskt är bra och man är duktig, med tanke på saker i ens omgivning, men även om man vet om vad som är sant och vad som man bör fokusera tankarna på för att få positiv energi, så tar man åt sig av de små felen och undrar varför det blir så. Det är så fel, för det är ju bara en bråkdel (för det mesta) men ändå är det vad som förstör dagen och känslan av att vara lycklig. Fan rent ut sagt, jag hatar min förbannade, osynliga, ribba. Varför kan den inte bara försvinna? Plockas bort, som en stege?! Eller varför i helvete måste jag hela tiden pressa mig till nästa steg, då det faktiskt är bra att vara där man är, trots att kapacitet finns till högre höjder? Det är ju ändå inte hälsosamt att befinna sig där en längre tid. Ni vet, precis som att jag skulle jämföra med en bergsklättrare högt upp på ja, Mount Everst - lufttätheten där uppe är inte nådig och nog mår han bättre lite längre ner och kan njuta mer av den naturen... Där uppe är det ju bara snö och is. Ja, som en metafor, så där, på onsdagskvällen...
Nej, dags för sängen! God Natt!
