Lancastervägen 7c

Tänk att kunna älska så, ett litet barn som knappt kan gå.
Vars armar inte räcker till, att krama så hårt de vill.
Med stora ögon mot allt de ser, emot sin mamma ömt de ler.
Mot hennes kind de gosar så rart, det känns så underbart.

Vi får ej tysta deras skratt för barnen är vår största skatt. 

Hoppet inom mig kommer aldrig dö. Även om det går förlorat, så finns det kärlek. Kärlek stark av lycka.
Bitter tänker jag aldrig bli. Jag vet, jag är ung, men vetskapen är tung att bära.
Låt det aldrig bli av saknad. Låt det bli av vetskapen om att få älska, och bli älskad.