Lancastervägen 7c

Dags för en årssammanfattning, kanske? Likt alla andra år och alla andra bloggar? De flesta tycker jag verkar köra med de där listorna, men jag tänker att köra på mitt egna lilla vis, genom att själv försöka få ihop det som hänt med lite kloka ord och visdom där efter, eller samtidigt. Vi får väl se hur det utvisar sig.

År 2008 har i alla fall, kort sagt, varit ett mardrömsår samtidigt som det har gett mig väldigt många nya lärdomar och självklart har det varit ett bra år. Detta var ett år då jag kom fram till ett flertal saker som har förändrat mitt liv, på ont och gott. Året började faktiskt i Göteborg (efter en mysig nyårsafton med, enligt tradtionerna, med Anna & Peter. De kommer förresten snart hit, wiie!) och det för att min älskling fick det i julklapp av mig 2007, pga. vi inte fick tid till att varva ner och bara vara med varandra. ´Det fanns liksom inte tid - för varandra. Oftast kom jobb i vägen, eller så skulle vi ut på annat. Så jag tog saken i egna händer och tänkte, att detta måste vi ta itu med så kattvakter fixades och en romantisk weekend på hotell Plaza i Götet. Det var en härlig helg med mycket kärlek. Vi kom hem lite lyckligare och gladare efter den helgen.

Därefter följde en hektisk vår med nya projekt på jobbet, för min egen del blev det på ett flertal områden, intressant, javisst, men redan innan jul så hade jag haft möte med chefen om att jag nog behövde lite stöd i arbetet och att det inte kändes helt reko. Det var faktiskt han som själv tog upp det på vårt utvecklingssamtal, och skickade iväg mig på en kurs i "Personlig utveckling och våga säga nej!" ute på Evedal, dock så var han själv totalt utbränd och glömde nog bort vår nystartade lilla avdelning på jobbet. Den behövdes byggas upp, samtidigt behövde vi ta vara på det gamla och vid sidan av det var det marknadsföring och kundkontakter. Ni förstår nog hur det hela slutade, ni som känner mig? Jag satt i telefonmöten dagarna långa och dessutom fick jag öva min norska då jag drogs in i ett Norgeprojekt för en av våra andra avdelningar på divisionen. Mars resulterade i en tuff bihåleinflammtion eftersom jag vägrade vara hemma, kunde liksom inte. Såg bara allt jobb som fanns där när jag kom tillbaka... Under den sjukdomsperioden hemma, så kom jag ännu en gång på att "så här kan jag verkligen inte må" och kände att jag ville göra något annat. Det jobb jag hade var utvecklande men just då inte alls inspirerande och jag mådde kasst vid själva tanken på att gå tillbaka. Jag gjorde ett personlighets -och yrkestest som resulterade i att det visade sig att jag skulle kombinera teknik med att arbeta med människor. Och så började jag lägga ihop et plus ett, och gick igenom de arbeten jag haft under årens lopp sedan 14 års ålder. Servitris, Barnvårdare, Städerska, Vårdbiträde, Bud på leveransfirma, Strålskyddstekniker på OKG, Lärare, guide på Svensk Kärnbränslehantering, Reseledare, Instruktör på Friskis och teknik-konsult m. inr på produktdesign, mekanik och kärnkraft. Utöver det har man varit engagerad inom friluftsrörelsen och tagit hand om små kottar där. :-) Det var tider, du Emma! Men i alla fall, det klaffade rätt bra ihop med yrket "Röntgensjuksköterska" och när jag insåg att det fanns en utbildning i Växjö, så kändes det helt enkelt som att det var meningen att jag skulle läsa till det. Bad min mor om råd, och hon tyckte det kändes väldigt mycket som mig, den person jag är, och ja, på jobbet var jag ärlig nog att flagga för att jag var tvungen att byta inriktning för min egen hälsas skull och självklart, ja, min framtid som lycklig, och skickade in en anmälan till VHS. Dock var då min, och jobbets planering, att jag skulle jobba fram till semesterna v.30. Så fel det kunde bli. I början av juni sprang jag rätt rejält in i väggen och var helt förstörd hela sommaren. Dagen innan skolan började (blev ju antagen) så gick min sjukskrivning ut pga. att jag skulle börja plugga. Fick en underbar läkare den dagen jag sprang in i väggen, Specialistläkargruppen här i Växjö ska ha eloge för deras fina sätt att vara mot sina patienter! Han fick mig att inse saker, jag innan hade svårt att förstå att jag kunde råka ut för. Att jag inte alls var svag fastän detta hänt. Att jag är tvungen till att säga nej. Han sade också att jag bör fundera på något annat, att jag troligen inte skulle kunna gå tillbaka till konsultjobbet och att jag skulle förbereda mig på att inte riktigt orka mentalt på över ett halvår. Efter det besöket bestämde jag mig för att tacka ja till min universitetsplats och försöka, trots att jag visste att det skulle bli en tuff sommar och höst. För det var ju inte bara jag som hade gått in i den klassiska väggen, även min kära sambo.

Det har varit en hård tid för mig och Chris detta år, men det som inte dödar - det stärker, och fan så stark vårt förhållande är idag. Visst, vissa dagar orkar jag inte riktigt mer och vill slänga in handduken och åka hem till mitt älskade Kristdala, för det känns då som att alla som förstår, och känner mig på riktigt, finns där i Oskarshamn och Kristdala. Men sen så finns han där, och påminner mig om, att livet har vänt sig till att bli väldigt bra här i Växjö oxå. Han har två fina familjer som finns här nere och i och med att jag började plugga har jag hittat fina flickor som jag både kan skratta och gråta med! Tack, för att ni valde att studera rtgssk samtidigt som mig! :-) Och ja, utan Lisa hade jag inte kunnat få distans till jobbet och att ha kvar henne även tiden efter att jag slutat där, känns helt fantastiskt. Dessutom är jag tacksam varje dag för att jag fortfarande har den kontakt som jag har, med tjejerna jag träffade för 2 år sedan på Mallorca. Vad tiden flyger iväg...

2007 gav mig upplevelser och en massa nya och fina vänner, i o m min tid som reseledare. Utan flickorna på LCA hade det inte varit en lika underbar tid. Så, samtidigt som jag fann mig själv under 2007 och dess tid utomlands så har 2008 gett mig än mer insikt på mig själv och vem jag är och vad jag mår bra av. Vissa saker tar tid att läka, men jag har ett enormt stöd i min familj både här i Växjö och hemma i mitt eget norra Småland.

Dessutom måste jag ju bara ta och nämna att Novas tillkomst är självklart en lycka för mig i dessa dagar. Hon tillsammans med de små kissarna och min älskling Chris, är dagarna i guld även om de börjar som svart kol. De förstår mig, och är inte arga, de stunder som jag inte riktigt hittar tillbaka till mig själv och mitt inre lugn...

Så, sammanfattningsvis:
2008, ett år med lärdom, som jag inte vill att någon annan ska få gå igenom, för det har varit ett helvete. Dock så har det gett mig otroligt många erfarenheter och stunder som jag värdesätter högt. Man förstår vem som betyder något och vad som är viktigt. En del tar tid att lära, men kärleken i detta skede är en väldigt viktig ingrediens. Både från pojkvän, vänner och familj. Tack alla, som funnits där och lyssnat och gett mig visdomens ord. Viskat tyst eller skrikit högt. Jag hoppas på ett fint 2009 (gör man inte det jämt?) och jag känner mig redan enormt mycket starkare än vad jag någonsin gjorde i slutet av 2007. Jag är stolt, över mig själv, och trots att jag ibland inte tror och att jag ibland tvivlar, så vet jag att jag innerst inne är stark och jag hoppas att ni kommer till mig, så som jag fått komma till er, den dag ni behöver ett råd på vägen. För ibland kan den som sagt vara väldigt slingrig och flera vägar finns att gå...

---

Från det gångna året till idag. Vår Nova har varit hemma i 2 veckor nu och hon växer som ett litet troll. Just nu ligger hon inne i sovrummet och sover på en av de lakan hon har fåt ärva. :-) Det trivs hon med. Valpperioden är nog en av de bästa tider, precis som ni som fått barn säger att de första åren är... Så jag försöker ta tillvara på varenda stund med henne. Men visst behöver man lite anderum ibland och då hjälps vi åt. Som en familj ska göra, så klart. Katterna gnäller lite emellanåt, men det är snarare när de själva är lite trötta eller när personer kommer på besök som brukar ge dem sin uppmärksamhet men nu hamnar först hos Nova. Dock har de nu börjat förstå att vi finns där precis som vanligt, bara att vi blivit en mer och nu är de tillbaka i sitt rätta jag och kelar och leker för fullt. Savannah är den som verkligen gillar henne och är väldigt nyfiken. Både på lek och gos, där tror jag vi har framtidens bästa vänner! Chill är ju som han är. :-)

Nova äter som en retriever - dvs. hon är ständigt hungrig och så klart har det glömts bort att hon faktiskt åt för 5 minuter sedan. :-) Men hon äter glatt och det är skönt. Däremot börjar hon bli lite trotsig där ute, men lyssnar ändå bra till våra ljud och vad vi säger. Som tur är, så verkar vi roligast. Tösen lärde sig sitt väldigt fort (ojojoj) och igår examinerade hon i kommandot "ligg". 10 veckor är nog rätt tidigt för att kunna det, men allt har skett på lekfullt vis så hon verkar inte tycka att det är allt för illa! Matte och husse är ju väldigt stolta, må sägas! Hon skiner som en sol (ikapp med matte) när hon märker att det är dags för lek och lite övningar. Däremot är koppel bland det tråkigaste som finns, så har ni några tips - skriv gärna ner dem till mig! Första biten är alltid tråkigast, sedan brukar vi stanna och leka lite och sedan, på väg hem, går koppelbiten som en dans - till vi börjar närma oss vår lägenhet. Då tvärvägrar hon och gnäller. Vad ska jag göra? Kan ju inte släpa med henne hem... Har försökt locka med pinne och glada tillrop. Ack, nej...

Tänkte lägga in några kort från dagens händelser på Lancastervägen:

Ja, igår var det alltså dags för tentan i vår andra del i kursen "Anatomi och Fysiologi" och ja, det gick förhoppningsvis väl, men det lär väl ses när vi får tillbaka tentan efter en sisådär tre veckor..! Jag litar inte riktigt på mig själv i det här läget, fastän jag nog kan det där, och mamma har ju hört mina filosofier om nervsystemet, hjärtat, lungorna och våra sinnen hela veckan! Men igår, så blockerade det sig lite för mig vissa stunder. Suck. Som det här med smaklökarna på tungan. Det strulade till sig för mig och jag tog tugga efter tugga på mit eget äpple bara för att känna efter "Hm, är det sött eller surt jag känner längs fram? Salt är ju i alla fall på sidorna och beskt längst bak..." Så där höll jag på, men vet i fan om hon kommer att förstå mina formuleringar eller mitt tankesätt, så ja, det blir kanske min allra första omtenta... Vem vet? Suck, i så fall, kommer dra ner min självkänsla ännu mer...

I helgen så har jag faktiskt varit ledig! Eller, okej, jag jobbade i fredags kväll, men lördagen och idag, och det har vrit så skönt! Att bara få vara och inte ha något att passa (förutom tentan igår morse då såklart) men inget annat! :-) Fast denna vecka blir det mycket jobb, både i morgon kväll och på tisdag och sen jobbar jag på Friskis på onsdag och torsdag och ja, lördag och söndagen innebär jobb på hotellet, så ni hör, det är rätt fullbokat. Men efter helgen och på tisdag kommer vovvsan hem och efter det så ska jag verkligen ta tag i mitt liv! Sista föreläsningen inför jul nästa vecka och sen är det inte mycket förrän alla tentor, seminarier och praktiska prov i början av januari. Tiden kommer rusa förbi, men jag tänker ta till vara på varenda dag som jag får!

Nej, orkar inte mer nu, föreläsning i morgon kl. 8 och sedan är det dags för jobb efter det... Ska slöa lite nu, imorgon börjar studierna på allvar igen!

/S

Var på Friskis idag i hopp om att ha 2 instruktioner. Nejdå, det är insatt i morgon! Jag, mitt dumma nöt, hade satt upp tider fredagen den 28 november istället för torsdagen den 27:e! Jaja, så blir det när man är vimsig och nu tackar jag för att laboration "Knut" i morgon inte är obligatorisk. Så ja, det blir hårdplugg och instruktioner i morgon istället för en laboration om nervsystemet!

Sitter som bäst och tentapluggar, antecknar om andning och nervsystemet. Tänkte, att eftersom jag inte kan gå i morgon så blir det på så vis nu. Var även inne och kollade på Gold Klitt's hemsida och fick se en så fin bild på vår lilla tös! Hon är så söt!

Så, det blir inte mycket mer just nu. Men kan inte låta bli att inte lägga in denna bild...

Oavsett om du tror att du kan, eller om du tror att du inte kan, så har du alltid helt rätt.

Knivigt citat. Klura på den du.

Om man ser tillbaka på ens liv, ska man då skratta eller gråta, sträcka på sig eller ta den gamla filten och gå till garderoben? Om men jämför om man gjort annorlunda, blir man då mer vis eller bara en aning än mer förvirrad? Varför hålla på att jämföra, när livet ändå handlar om öde och inte om att spela korten rätt, det som sker, det sker och det har en mening med varför. Med facit i handen, är inte det som skedde, något som slutade bra trots mycket svett och tårar och rop ut i tomma intet i förtvivlan och ilska. Lärde du dig inte något på den hårda vägen och hade du innerst inne blivit lyckligare av att få det serverat på ett silverfat? Är du inte än mer tacksam nu, då du kämpat och känner att du kan vara en gnutta stolt?

Om man vill ha mer då? Och sträcker ut handen för att få. Vad händer om man ger och ger men inte något få? Försvinner då all energi ut dig och du gör det på rutin? När ska man sätta sig ned och kolla över vad som trycker dig innan det är för sent och när ska du ta hjälp av dem runt om dig? Hur ska du kunna förklara för dem var som är fel, då du själv inte har en aning om varför du ibland sitter och skakar på huvud, har en tom blick och ibland räknar till femtielva för att ilskan inuti dig inte ska avreageras på någon annan förutom dig själv. Ska det vara så svårt att välja rätt mängd, istället för att låta sista droppen rinna över var och varannan gång?

Om man vet vad man vill, och om man vet vad man kan, vad är det egentligen då som stoppar dig?

Tänk att kunna älska så, ett litet barn som knappt kan gå.
Vars armar inte räcker till, att krama så hårt de vill.
Med stora ögon mot allt de ser, emot sin mamma ömt de ler.
Mot hennes kind de gosar så rart, det känns så underbart.

Vi får ej tysta deras skratt för barnen är vår största skatt. 

Hoppet inom mig kommer aldrig dö. Även om det går förlorat, så finns det kärlek. Kärlek stark av lycka.
Bitter tänker jag aldrig bli. Jag vet, jag är ung, men vetskapen är tung att bära.
Låt det aldrig bli av saknad. Låt det bli av vetskapen om att få älska, och bli älskad.

Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Hej, nu är vi på väg hemåt!

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Vi ska äta kroppkakor i morgon.

3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Vad kul, måste gå in och titta!

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Vad kul att höra gumman!

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Hej vännen, hur är det?

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Nejdå, försöker fortfarande få ett grepp om det här, inte så lätt! :-P

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Ah, lycka till!

8. Vad vill du höra mest av allt?
Vilket härligt väder det är!

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
Tjejen var jättegullig och det var inga problem alls.

10. Din romantiska replik?
Hej stumpan! Snart kommer mitt tåg och kör förhoppningsvis mig till dig i tid.

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Så bra är det här i skogen!

Blev ju redigt lurigt det här.. Haha..

Igår hade jag ett seminarie i "Forskningsmetodikens grunder" och imorrn sätter vi punkt för "Människosyner".  Ska alldeles strax sätta mig ned med lite frukost och läsa några kapitel i vår litteratur och sedan kika på olika tidningsartiklar för att ta reda på vad det är för människorsyner som ligger bakom grunden till dessa. Det är egentligen väldigt intressant det här, med att man har sina fördomar och olika sätt att se på saker och ting. Nu har jag lite mer kunskap i vad mycket av synsättet hos en viss person bottnar, och då är det självklart enklare att sätta sig in i personens vardag. Seminariet igår blev godkänt, jag pratade alltså och hade mina argument och vi diskuterade allmänt om hur man bäst granskar en vetenskaplig artikel och hur stort jobbet bakom just en sådan artikel faktiskt är i verkligeheten. Vi har lärt oss urskilja att ifrågasätta dem och fråga oss själva "Är detta verkligen trovärdigt och är det något som jag kan ha nytta av?" Anledningen till att vi har lärt oss detta redan i första kursen kan verka långt borta, men inte nu när man har läst kursen. Vi kommer under hela vår studietid och framförallt i det verksamma livet ta del av forskning och vetenskapliga artiklar, främst inom medicin och då måste vi ju kunna veta hur vi ska se på forskningen. Dessutom kommer vi under tidens gång göra små uppsatser och i trean är det dags för vår c-uppsats, dvs. examensarbetet och då är det verkligen forskningsprocessen som gäller och olika forskningsmetoder! Så, summa av kardemumma, även om jag första föreläsningen satt som förstummad och tänkte "fan, behlver jag allt detta nu?" så är mitt huvud lite klarare för tillfället och jag förstår varför.

---

Det var mina skolrelaterade ord, nu över till vardagens bekymmer. Eller bekymmer, är nog fel ord. Här ska hända något roligt förstår ni! Idag ska jag, emellan allt pluggande, packa ner kontoret i lådor och in i garderober, så att vi får ren och fri yta att börja måla om på. Vi har nämligen beställt våra tapeter nu och köpt hem färg. Härligt! Christoffers pappa ska hjälpa oss med tapeten, annars fixar vi resten själva. Jag vet dock inte om vi lär hinna att göra allt färdigt till helgen då Anna och Maria kommer hit på besök. På lördag är det ju även dags för oss att ha en minikräftskiva här i lyan. Med våra kräftor från norra Småland! Det tackar då jag inte nej till. Och så en nubba och visa till det, såklart! Och lite Singstar...! :-)

---

Får jag ställa en fråga?! Tycker ni det är äckligt om man sitter på en föreläsning, man är otroligt förkyld och snorig. Du går ut och snyter dig på toaletten men för att slippa springa ut varje gång så tar du med dig lite papper till din arma näsa. Detta papper snyter du dig med, eller ja, inte snyter, men diskret torkar bort lite snor då och då... Är detta ohyfsat? Det tycker då rakt inte jag! Hellre att jag har en sådan person bredvid mig, smittorisken fanns ju där innan förkylningen sprack ut synligt, och han/hon har ju respekt mot föreläsaren genom att inte hoppa ut och in för salen. Opponera gärna! Blir le på alla som tycker att svenskar ska vara så diskreta och medelklass-svenssons, tänk er själva in i diskussionen innan ni blir förbannade. Hur reagerar ni?

---

Kort in

Är fan i mig bland det dyraste som finns! Hämtade ut mina böcker idag hos ett paketombud, och fick vackert betala på plats - 1800 spänn! Jag tackar, ja! Men sen så bör man tänka, att flera av böckerna kommer jag få användning av i senare kurser och de jag inte har i andra kurser, är böcker som jag tycker verkar spännande. Sen får vi se hur spännande de är, men det ger sig väl. Så, nu har jag inte längre så mycket anledningar till att inte läsa. Så, imorgon ska jag börja plöja igenom alla böcker! Duktigt, eller hur? :-)

Instruktionerna gick bra, men jag kände mig inte direkt fräsch som hade dem när jag gick runt och snorade och snörvlade. Inte en förebild, direkt! Men, de gick riktigt bra och jag tror jag peppade dem till ny träning. Min personliga favorit är ju pilatesbollen och det lurar jag på de flesta, haha, så snart kommer vi att behöva flera stycken. :-)

Sitter hemma i ensamheten, på gott och ont. Men än en gång så suckar jag över att jag saknar familjen och vännerna där hemma i Kristdala. Ja, Kristdala kommer alltid att vara "hemma" var jag än i världen befinner mig. Det är där jag har mina rötter och mina barndomsminnen som blomstrar inuti mig och det är där den största delen av mig har formats. Kommer nog inte åka hem så många ggr de sista månaderna av året. Jobbar två helger i månaden, sen vill man ju träffa lite vänner som ska hit på besök och sen ja, självklart vill man till skogstrakterna. Har iaf planerat in ungefär en helg varje månad, iaf i samband med födelsedagarna som inträffar. Så när jag har skrivit detta färdigt, varit lite barnslig och nostaligisk och haft lite självömkan så ska jag sätta mig ner, tycka ännu mer synd om mig själv för att sedan bestämma mig för att rycka upp mig lite och unna mig en stunds läsning av Lantliv innan det är dags för sängen. Ska även prata lite med kusinen, hon är ju som en liten systeryster för mig. Den "lilla" har blivit en väldigt snygg och vacker kvinna, så vet i fasen om hon är så liten. Men det kommer hon alltid vara för mig, och tro mig, hon kommer alltid få rum under mina vingar, det lilla grynet...

Utlovade ju kort från kräftskivan! har allihopa i mitt bloggarkiv, kan dock inte lägga upp dem just nu för blogg.se laggar visst för tillfället! men i morgon - det lovar jag, på hedersord. Det var sista klivet på cyberspace för mig ikväll.

Chao Bello/Bella!

En väldigt, väldigt tråkig tisdag. Regnet öser ner (som vanligt i Växjö) och jag funderar på vad jag ska ta mig an. Lägenheten dammsugades igår, vilket gör det en aning onödigt att göra det idag igen. Tvätt finns ingen, bara lite och även det är onödigt att tvätta. Måste ju tänka på miljön. Diskmaskinen är ren, iofs, den borde vara okej att plocka ur nu. Bilen är på verkstan och jag vet faktiskt inte varför jag nu i all världen skulle ta på mig jacka och galoscher för att gå ner till vägen för att ta bussen in till stan - för jag har ju inget i stan att göra eller uträtta?! Varken lust att shoppa nya höstkläder eller ens gå runt och kika. Är iofs inte mycket för att bara gå runt och titta heller, så, där fanns det alltså inte någon anledning till att åka in till stan heller. Tro mig, har försökt hitta en anledning. Å andra sidan skulle jag ju kunna åka och spendera tid på F&S, men då måste jag åka in till stan och sen gå en bit i ösregnet eller vänta i evigheter på en buss som tar mig förbi. Inte något jag känner för, nej. Vad återstår då? Gos med katterna? Mm. Har redan avverkats och nu ligger de båda och päser i vardagsrummet, har inte hjärta att väcka dem för att matte är uttråkad. Har läst lite tidningar och försökt se på tv, men tv är liksom inte Sofias grej. Har pratat med mina blommor, och sagt till Fru Orkidé att hon gärna får se till att skaffa lite fler knoppar. Jag kan agera extramamma sa jag, och ta hand om dem. Bara hon gör förarbetet. Hon skulle fundera på det, sa hon! Bra. Tyckte jag. Usch och fy, nu börjar jag prata i nattmössan oxå. Bäst att sätta punkt, ta en kopp te och tycka synd om mig själv lite. Blir kanske bättre när jag kommer på vart nyckeln är och mannen i huset är hemma.

Punkt. ♥

Först av allt: Blir så jävla fucking förbannad på mig själv!

Anledningen till detta raseriutbrott på moi, utgår från min egen glömska. Jag fattar verkligen inte varför jag inte tänker i vissa situationer, eller problemet är väl kanske att det är det jag gör - tänker för mycket! Suck. Åter igen. Suck. I fredags fick vi mail om att lämna in vår nyckel i receptionen på F&S eftersom jag inte ska stå där i receptionen mer i höst. Självklart tänkte jag och gav mig på försöket att vara duktig - skulle ju nämligen träna samma dag och kunde då lämna in min nyckel! Smart va? Tyckte jag också. Väl där så finns det inte någon i receptionen när jag kommer dit, så jag springer ner och tar ett skåp för att lämna t.ex. tröja osv. Chris kommer efter och tar samma skåp som jag. Lallar upp och kör ett hårt träningspass. Efter passet mår Sofia inte riktigt bra, och jag tror, att i all denna dumma brist på välmående så glömmer hon nyckeln i skåpet! Och på vägen ut och hem, så kommer hon inte ihåg att lämna in den till receptionen. Inte en tanke på denna grej kom till mitt inre förrän igår eftermiddag, då jag skulle köra ett pass och även ha en instruktion på Friskis. För hade då tanken att lämna in nyckeln då, men när jag tittar på min nyckelknippa är inte nyckeln där! Och jag tror att jag har den här hemma - men inte! Har rotat omkring och varit helt hysterisk (mamma, du vet hur jag är...) och hittar den fortfarande inte. Chris var snäll och åkte till F&S i morse men de kunde inte hitta den och ingen nyckel var inlämnad, så håller på att få panik nu! Fast en grej återstår - det var ett skåp låst i morse när han checkade, och jag tror faktiskt att det var just det skåpet som vi använde. Så nu håller jag tummarna för att en nyckel ligger där när vi kollar i em eller att en snäll själ lämnar in den till receptionen. Usch, suck och fy. Det här är verkligen inte roligt!!

Det är dagens problem det.

Tillbaka till vardagen. Är nu vän med FK. De gav mig dagsersättning igår, tack och lov! Min arbetsgivare (snart f.d.) var lite sen i kanten med att registrera mig hos FK. Och inte så lite heller, egentligen, när jag tänker efter. Så fick en jäkla klumpsumma från FK (tack tack) igår. Så nu är ännu en sten borta från min mage. Så nu sover jag lite bättre om natten.

---

Hade ju min första riktiga instruktion igår, men licenseringen är på torsdag. Den kändes väldigt bra och det verkar som tjejen jag hjälpte var nöjd. Nybörjare är ju min grej nu i början, så det blev ett helkroppsprogram, vilket är bäst om man satsar på träning ca 2-3 ggr i veckan och vill få in tekniken. Sen kan man alltid lägga till lite extra övningar på vissa kroppsdelar eller splitta upp ett program, men tror att hon trivdes med vad vi kom överens om. Kul! :-)

Så, glöm inte dessa kroppsdelar när ni ger er iväg till gymmet:
Ben, Rygg, Bröst, Axlar, Ländrygg och Mage
Armarna får ni med på köpet i de flesta övningar!

Vill ni ha hjälp med ett program - så vet ni var jag finns!

---

Är lite seg över att hitta på något att äta till lunch. Klockan slår snart halv två och jag har fortfarande inte fått i mig någon tugga sen frukost, och det var ju ett tag sen. Dessutom är jag inte klok över var jag ska göra till middag! Blir nog en vanlig, enkel ugnspannkaka. För igår var jag livrädd att vi skulle behöva köpa en ny frys. Det sipprade vatten från den och glassen var lättflytande. Gaah! Men vi klarade oss, så nu behövde vi varken ställa till med storkalas av allt kött och all fisk som vi har där och vi kan istället njuta av de tusenlapparna till något annat. Eller spara dem, till bättre behov. Vem vet, snart kanske tvättmaskin havrerar? (Hoppas gud nåde, inte!)

Det var gårdagens problem!

Så fläsket som igår tinades upp pga. en galen frys vi ännu inte har löst problemet med (men som konstigt nog fungerar igen) får agera middag till kvällen. Enkel. Lätt som en plätt. (Där var jag fyndig, va?)

På tal om fyndighet, måste få berätta mitt skämt som jag igår var så stolt över. Dock fattade inte Christoffer och Matthias det roliga, men jag hoppas att åtminstone någon av er har min humor...

En repris av en scen från gårdagens eftermiddag på Lancastervägen:
Sofia och Chris byter om till träningskläder i sovrummet och Matt vilar lugnt i vardagsrummet.
Matthias: Gaah! Det är en geting här!
Chris: Ropa på Chill eller Savannah, de kommer till din undsättning. (Katter ÄTER dem faktiskt.)
Savannah strosar lugnt runt i sovrummet.
Sofia: Men Savannah, kom igen och rädda Matthias, det där är ingen fart - jag som trodde du var en Cat Woman!
Säger Sofia efter att ha tänkt fort på vilka kvinnliga superhjältar som kommer till undsättning, och den enda hon i dåläget kommer på är Cat Woman. Står sedan och fnittrar högt, när hon kommer underfund med att Savannah faktiskt är en Cat Woman. Fast det tyckte inte tvillingarna Eliasson var roligt. Det kallas dålig humor - tycker Sofia. :-)

---

Näe. Dags att göra lite nytta nu. Kram på er!

Smäll på fingrarna. Ja, jag vet. Jag förtjänar det! Jag är lite dålig på att uppdatera här. Förr var jag relativt duktigt. Men ja, som jag en gång hörde någon säga (vem, den som vet, skriv och uppdatera mig!) att allting är ju relativt. :-)

Men okej då, jag ska göra mitt bästa. Okej Z? Gör jag dig glad nu, kanske kan jag få dig att skratta till (föga otroligt, är inte direkt komisk av mig dock) men kanske kan jag lyckas in att peta in en tänkvärd kommentar. Fast sen jag började gå hemma så känns det som att någon kom och plocka ur mig den egenskapen. Alla filosofier osv. Men förhoppningsvis, så kan ju skriva något som retar upp någon. Fast det fixar folk på andra bloggar så bra. Ibland sitter jag och nästan vill skrika rakt ut, hur tänker personer som sitter bakom den där bloggen och knapprar in ord. Hur är personen funtad i huvudet? Fast när jag väl börjar tänka, så kan jag ibland (på något snurrigt vänster) börja hålla med dem. Vilket tyder på att de är duktiga på manipulation, eller så kommer jag fram till att de jävlas med människans intelligens. Om vi nu har någon form av den sanna och rätta idenifikationen av humant iq. Fast för det mesta tycker jag synd om dem och låter dem hållas. Det är ju inte deras fel att de är som de är, antagligen har de haft en tragisk barndom, en dålig dag, eller råkat ut för en ytterst obehaglig händelse i deras liv som går ut över resten av oss på planeten Tellus. Så jag skakar bara lite på huvudet, skriver lite i min mensablogg och går sedan ut och tänder ett ljus och skänker dem alla varsin tyst minut.

Tror ni nu på mig? Sant eller Falsk? Det fanns väl visst ett program förr i tiden som hette "Sant eller Falsk?". Det var bättre förr. Idag har de anammat idén och gjort ett spel. Vet jag, bara för att jag kallas Spel-Fia. (Det sistnämnda är dagens sanning, aight?)

Efter att ha dillat lite skit (inte gödslat, det gör man bara hemomkring i Kristdala) så kan jag ju föra mina tankar och de skrivna raderna till djupare sjöbottnar. (haha, fan vad rolig jag är, och det är bara jag som fattar det komiska i det hela...) och ge er frågan: Varför är du den du är? Vad har påverkat dig och din personlighet? Barndomen, förra årets händelser eller morgondagens rädsla eller upprymdhet? Dessa frågor är en i raden som jag avverkat dessa 2,5 månader som jag varit hemma. Fröken Duktig. Pytt, hatar ordet duktig, har alltid gjort det. Jag ville aldrig vara den duktiga i skolan, ville vara rebellen, den snygga och den coola. Men jag hade ribban högt, och nog fasen satte jag höga scores på proven och fick fina betyg. Som jag inte var nöjd över. Anledningen? Jag var ju inte nöjd över mig själv... Den fula ankungen, blev en vacker svan? Kanske, men varje dag inbillar jag mig saker när jag kollar mig själv i spegeln och väljer kläder. Tankar jag vet är portförbjudna, men ändå knackar de på - jag öppnar lite på glänt för att se vad som komma skall - och även om jag stretar emot så kommer de elaka och låga aningarna om mig själv fram. Hej, hallå, säger jag. Ja, jo, du har nog rätt - jag är lite mullig om jag har dessa jeans, hakan är en aning dubbel, kanske kunde rumpan vara lite mer vältränad och brösten kanske skulle pumpas (har hört att det ser och känns rätt naturligt i dessa dagar) och vad är det jag ser, är det inte lite gäddhäng på mina överarmar?

Jag VET. Jag är inte dum. Har mensa-iq (faktiskt men fråga mig inte hur, beror nog mer på dna från mina föräldrar, de är smarta.) men skäms för det. Så har aldrig gått med. Vågar inte, vill inte, skäms för det... Kärt barn har många namn. Men mitt är inte mensa. Mensa låter förresten en aning fult. Associerar till den lingonröda perioden i månaden. Vem fasen vill kalla sig mensa? Och de ska kalla sig smarta? Varför man nu kom på att döpa en intelligent grupp till "bord" som jag nu, och jag inte minns helt fel, mensa betyder på latin. Det är ju en aning förvirrande. Men har säkert sin förklaring. Jaja, nog om den saken.

Nu har jag varit djup, komisk (åtminstone försökt) och säkert retat gallfeber på någon som stör sig (kanske för att jag kallade mensa för något fult?). Så nu till dagens uppdatering om vad som konkret har hänt i mitt liv de senaste dagar:

- Har plockat fram de gröna fingrarna i mig, och planetrat om och planterat nya, blommor och växter här hemma. Känner mig faktiskt en aning duktig.

- Gått upp tidigt och utnyttjat dagen!

- Fått en liten försökskanin inför min licensering nästa vecka. Ska öva lite på en tjej på F&S måndag kväll.

- Gjort en enormt god ost/skinkpaj!

- Tränat (of course!)

- Gått promenad till bilverkstan, höll mig utanför, så jag inte skulle skälla ut mig och skämma ut mig. Anledning till detta? Den jäkla verkstan har lurat oss på massa pengar! Och AC:n är fortfarande paj. Står högst på min hata-lista.

- Varit på stan och svängt runt. Gjorde dock inte av med så mycket stålar. Bara på ramar till lite kort. (Som vi tog i mars! Lite sent...)

- Fått hem mina Karin Wahlbergböcker. Nu har jag läsgodis för ett tag framöver! :-)

- Fått Christoffer till att vara den kock i köket, som jag vet att han kan vara.

- Plockat runt och donat, det är väl inte en vanlig dag om jag inte gör det...

- Tjurat lite, skrattat lite, skrikit lite...

Som ni ser, det här om mycket mer, det är väl exakt som en vanlig vardag? :-P

Ta hand om er, nu fick ni ett långt inlägg att bita i! Nu ska jag laga spagetti och köttfärsås. Det står på kvällens meny, tillsammans med något lätt hos Lisa och Magnus. För dit ska vi och våldgästa ikväll.

Peace, Love & Understandning.
(Ni skulle se mitt avslutningsfoto från nian - 9D 2001 var helt klart snyggast.)