År 2008
Dags för en årssammanfattning, kanske? Likt alla andra år och alla andra bloggar? De flesta tycker jag verkar köra med de där listorna, men jag tänker att köra på mitt egna lilla vis, genom att själv försöka få ihop det som hänt med lite kloka ord och visdom där efter, eller samtidigt. Vi får väl se hur det utvisar sig.
År 2008 har i alla fall, kort sagt, varit ett mardrömsår samtidigt som det har gett mig väldigt många nya lärdomar och självklart har det varit ett bra år. Detta var ett år då jag kom fram till ett flertal saker som har förändrat mitt liv, på ont och gott. Året började faktiskt i Göteborg (efter en mysig nyårsafton med, enligt tradtionerna, med Anna & Peter. De kommer förresten snart hit, wiie!) och det för att min älskling fick det i julklapp av mig 2007, pga. vi inte fick tid till att varva ner och bara vara med varandra. ´Det fanns liksom inte tid - för varandra. Oftast kom jobb i vägen, eller så skulle vi ut på annat. Så jag tog saken i egna händer och tänkte, att detta måste vi ta itu med så kattvakter fixades och en romantisk weekend på hotell Plaza i Götet. Det var en härlig helg med mycket kärlek. Vi kom hem lite lyckligare och gladare efter den helgen.
Därefter följde en hektisk vår med nya projekt på jobbet, för min egen del blev det på ett flertal områden, intressant, javisst, men redan innan jul så hade jag haft möte med chefen om att jag nog behövde lite stöd i arbetet och att det inte kändes helt reko. Det var faktiskt han som själv tog upp det på vårt utvecklingssamtal, och skickade iväg mig på en kurs i "Personlig utveckling och våga säga nej!" ute på Evedal, dock så var han själv totalt utbränd och glömde nog bort vår nystartade lilla avdelning på jobbet. Den behövdes byggas upp, samtidigt behövde vi ta vara på det gamla och vid sidan av det var det marknadsföring och kundkontakter. Ni förstår nog hur det hela slutade, ni som känner mig? Jag satt i telefonmöten dagarna långa och dessutom fick jag öva min norska då jag drogs in i ett Norgeprojekt för en av våra andra avdelningar på divisionen. Mars resulterade i en tuff bihåleinflammtion eftersom jag vägrade vara hemma, kunde liksom inte. Såg bara allt jobb som fanns där när jag kom tillbaka... Under den sjukdomsperioden hemma, så kom jag ännu en gång på att "så här kan jag verkligen inte må" och kände att jag ville göra något annat. Det jobb jag hade var utvecklande men just då inte alls inspirerande och jag mådde kasst vid själva tanken på att gå tillbaka. Jag gjorde ett personlighets -och yrkestest som resulterade i att det visade sig att jag skulle kombinera teknik med att arbeta med människor. Och så började jag lägga ihop et plus ett, och gick igenom de arbeten jag haft under årens lopp sedan 14 års ålder. Servitris, Barnvårdare, Städerska, Vårdbiträde, Bud på leveransfirma, Strålskyddstekniker på OKG, Lärare, guide på Svensk Kärnbränslehantering, Reseledare, Instruktör på Friskis och teknik-konsult m. inr på produktdesign, mekanik och kärnkraft. Utöver det har man varit engagerad inom friluftsrörelsen och tagit hand om små kottar där. :-) Det var tider, du Emma! Men i alla fall, det klaffade rätt bra ihop med yrket "Röntgensjuksköterska" och när jag insåg att det fanns en utbildning i Växjö, så kändes det helt enkelt som att det var meningen att jag skulle läsa till det. Bad min mor om råd, och hon tyckte det kändes väldigt mycket som mig, den person jag är, och ja, på jobbet var jag ärlig nog att flagga för att jag var tvungen att byta inriktning för min egen hälsas skull och självklart, ja, min framtid som lycklig, och skickade in en anmälan till VHS. Dock var då min, och jobbets planering, att jag skulle jobba fram till semesterna v.30. Så fel det kunde bli. I början av juni sprang jag rätt rejält in i väggen och var helt förstörd hela sommaren. Dagen innan skolan började (blev ju antagen) så gick min sjukskrivning ut pga. att jag skulle börja plugga. Fick en underbar läkare den dagen jag sprang in i väggen, Specialistläkargruppen här i Växjö ska ha eloge för deras fina sätt att vara mot sina patienter! Han fick mig att inse saker, jag innan hade svårt att förstå att jag kunde råka ut för. Att jag inte alls var svag fastän detta hänt. Att jag är tvungen till att säga nej. Han sade också att jag bör fundera på något annat, att jag troligen inte skulle kunna gå tillbaka till konsultjobbet och att jag skulle förbereda mig på att inte riktigt orka mentalt på över ett halvår. Efter det besöket bestämde jag mig för att tacka ja till min universitetsplats och försöka, trots att jag visste att det skulle bli en tuff sommar och höst. För det var ju inte bara jag som hade gått in i den klassiska väggen, även min kära sambo.
Det har varit en hård tid för mig och Chris detta år, men det som inte dödar - det stärker, och fan så stark vårt förhållande är idag. Visst, vissa dagar orkar jag inte riktigt mer och vill slänga in handduken och åka hem till mitt älskade Kristdala, för det känns då som att alla som förstår, och känner mig på riktigt, finns där i Oskarshamn och Kristdala. Men sen så finns han där, och påminner mig om, att livet har vänt sig till att bli väldigt bra här i Växjö oxå. Han har två fina familjer som finns här nere och i och med att jag började plugga har jag hittat fina flickor som jag både kan skratta och gråta med! Tack, för att ni valde att studera rtgssk samtidigt som mig! :-) Och ja, utan Lisa hade jag inte kunnat få distans till jobbet och att ha kvar henne även tiden efter att jag slutat där, känns helt fantastiskt. Dessutom är jag tacksam varje dag för att jag fortfarande har den kontakt som jag har, med tjejerna jag träffade för 2 år sedan på Mallorca. Vad tiden flyger iväg...
2007 gav mig upplevelser och en massa nya och fina vänner, i o m min tid som reseledare. Utan flickorna på LCA hade det inte varit en lika underbar tid. Så, samtidigt som jag fann mig själv under 2007 och dess tid utomlands så har 2008 gett mig än mer insikt på mig själv och vem jag är och vad jag mår bra av. Vissa saker tar tid att läka, men jag har ett enormt stöd i min familj både här i Växjö och hemma i mitt eget norra Småland.
Dessutom måste jag ju bara ta och nämna att Novas tillkomst är självklart en lycka för mig i dessa dagar. Hon tillsammans med de små kissarna och min älskling Chris, är dagarna i guld även om de börjar som svart kol. De förstår mig, och är inte arga, de stunder som jag inte riktigt hittar tillbaka till mig själv och mitt inre lugn...
Så, sammanfattningsvis:
2008, ett år med lärdom, som jag inte vill att någon annan ska få gå igenom, för det har varit ett helvete. Dock så har det gett mig otroligt många erfarenheter och stunder som jag värdesätter högt. Man förstår vem som betyder något och vad som är viktigt. En del tar tid att lära, men kärleken i detta skede är en väldigt viktig ingrediens. Både från pojkvän, vänner och familj. Tack alla, som funnits där och lyssnat och gett mig visdomens ord. Viskat tyst eller skrikit högt. Jag hoppas på ett fint 2009 (gör man inte det jämt?) och jag känner mig redan enormt mycket starkare än vad jag någonsin gjorde i slutet av 2007. Jag är stolt, över mig själv, och trots att jag ibland inte tror och att jag ibland tvivlar, så vet jag att jag innerst inne är stark och jag hoppas att ni kommer till mig, så som jag fått komma till er, den dag ni behöver ett råd på vägen. För ibland kan den som sagt vara väldigt slingrig och flera vägar finns att gå...
Från det gångna året till idag. Vår Nova har varit hemma i 2 veckor nu och hon växer som ett litet troll. Just nu ligger hon inne i sovrummet och sover på en av de lakan hon har fåt ärva. :-) Det trivs hon med. Valpperioden är nog en av de bästa tider, precis som ni som fått barn säger att de första åren är... Så jag försöker ta tillvara på varenda stund med henne. Men visst behöver man lite anderum ibland och då hjälps vi åt. Som en familj ska göra, så klart. Katterna gnäller lite emellanåt, men det är snarare när de själva är lite trötta eller när personer kommer på besök som brukar ge dem sin uppmärksamhet men nu hamnar först hos Nova. Dock har de nu börjat förstå att vi finns där precis som vanligt, bara att vi blivit en mer och nu är de tillbaka i sitt rätta jag och kelar och leker för fullt. Savannah är den som verkligen gillar henne och är väldigt nyfiken. Både på lek och gos, där tror jag vi har framtidens bästa vänner! Chill är ju som han är. :-)
Nova äter som en retriever - dvs. hon är ständigt hungrig och så klart har det glömts bort att hon faktiskt åt för 5 minuter sedan. :-) Men hon äter glatt och det är skönt. Däremot börjar hon bli lite trotsig där ute, men lyssnar ändå bra till våra ljud och vad vi säger. Som tur är, så verkar vi roligast. Tösen lärde sig sitt väldigt fort (ojojoj) och igår examinerade hon i kommandot "ligg". 10 veckor är nog rätt tidigt för att kunna det, men allt har skett på lekfullt vis så hon verkar inte tycka att det är allt för illa! Matte och husse är ju väldigt stolta, må sägas! Hon skiner som en sol (ikapp med matte) när hon märker att det är dags för lek och lite övningar. Däremot är koppel bland det tråkigaste som finns, så har ni några tips - skriv gärna ner dem till mig! Första biten är alltid tråkigast, sedan brukar vi stanna och leka lite och sedan, på väg hem, går koppelbiten som en dans - till vi börjar närma oss vår lägenhet. Då tvärvägrar hon och gnäller. Vad ska jag göra? Kan ju inte släpa med henne hem... Har försökt locka med pinne och glada tillrop. Ack, nej...
Tänkte lägga in några kort från dagens händelser på Lancastervägen:
Som ni ser, lite bråk är det allt ibland men som tur är så är det mest lek från Chills sida! :-) Savannah njuter mest av julefriden i lägenheten.
Hon är kvinnan i huset och vakar över oss alla!
Tur det, en stand-in när jag inte är hemma, ha ha...
GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!
År 2008 har i alla fall, kort sagt, varit ett mardrömsår samtidigt som det har gett mig väldigt många nya lärdomar och självklart har det varit ett bra år. Detta var ett år då jag kom fram till ett flertal saker som har förändrat mitt liv, på ont och gott. Året började faktiskt i Göteborg (efter en mysig nyårsafton med, enligt tradtionerna, med Anna & Peter. De kommer förresten snart hit, wiie!) och det för att min älskling fick det i julklapp av mig 2007, pga. vi inte fick tid till att varva ner och bara vara med varandra. ´Det fanns liksom inte tid - för varandra. Oftast kom jobb i vägen, eller så skulle vi ut på annat. Så jag tog saken i egna händer och tänkte, att detta måste vi ta itu med så kattvakter fixades och en romantisk weekend på hotell Plaza i Götet. Det var en härlig helg med mycket kärlek. Vi kom hem lite lyckligare och gladare efter den helgen.
Därefter följde en hektisk vår med nya projekt på jobbet, för min egen del blev det på ett flertal områden, intressant, javisst, men redan innan jul så hade jag haft möte med chefen om att jag nog behövde lite stöd i arbetet och att det inte kändes helt reko. Det var faktiskt han som själv tog upp det på vårt utvecklingssamtal, och skickade iväg mig på en kurs i "Personlig utveckling och våga säga nej!" ute på Evedal, dock så var han själv totalt utbränd och glömde nog bort vår nystartade lilla avdelning på jobbet. Den behövdes byggas upp, samtidigt behövde vi ta vara på det gamla och vid sidan av det var det marknadsföring och kundkontakter. Ni förstår nog hur det hela slutade, ni som känner mig? Jag satt i telefonmöten dagarna långa och dessutom fick jag öva min norska då jag drogs in i ett Norgeprojekt för en av våra andra avdelningar på divisionen. Mars resulterade i en tuff bihåleinflammtion eftersom jag vägrade vara hemma, kunde liksom inte. Såg bara allt jobb som fanns där när jag kom tillbaka... Under den sjukdomsperioden hemma, så kom jag ännu en gång på att "så här kan jag verkligen inte må" och kände att jag ville göra något annat. Det jobb jag hade var utvecklande men just då inte alls inspirerande och jag mådde kasst vid själva tanken på att gå tillbaka. Jag gjorde ett personlighets -och yrkestest som resulterade i att det visade sig att jag skulle kombinera teknik med att arbeta med människor. Och så började jag lägga ihop et plus ett, och gick igenom de arbeten jag haft under årens lopp sedan 14 års ålder. Servitris, Barnvårdare, Städerska, Vårdbiträde, Bud på leveransfirma, Strålskyddstekniker på OKG, Lärare, guide på Svensk Kärnbränslehantering, Reseledare, Instruktör på Friskis och teknik-konsult m. inr på produktdesign, mekanik och kärnkraft. Utöver det har man varit engagerad inom friluftsrörelsen och tagit hand om små kottar där. :-) Det var tider, du Emma! Men i alla fall, det klaffade rätt bra ihop med yrket "Röntgensjuksköterska" och när jag insåg att det fanns en utbildning i Växjö, så kändes det helt enkelt som att det var meningen att jag skulle läsa till det. Bad min mor om råd, och hon tyckte det kändes väldigt mycket som mig, den person jag är, och ja, på jobbet var jag ärlig nog att flagga för att jag var tvungen att byta inriktning för min egen hälsas skull och självklart, ja, min framtid som lycklig, och skickade in en anmälan till VHS. Dock var då min, och jobbets planering, att jag skulle jobba fram till semesterna v.30. Så fel det kunde bli. I början av juni sprang jag rätt rejält in i väggen och var helt förstörd hela sommaren. Dagen innan skolan började (blev ju antagen) så gick min sjukskrivning ut pga. att jag skulle börja plugga. Fick en underbar läkare den dagen jag sprang in i väggen, Specialistläkargruppen här i Växjö ska ha eloge för deras fina sätt att vara mot sina patienter! Han fick mig att inse saker, jag innan hade svårt att förstå att jag kunde råka ut för. Att jag inte alls var svag fastän detta hänt. Att jag är tvungen till att säga nej. Han sade också att jag bör fundera på något annat, att jag troligen inte skulle kunna gå tillbaka till konsultjobbet och att jag skulle förbereda mig på att inte riktigt orka mentalt på över ett halvår. Efter det besöket bestämde jag mig för att tacka ja till min universitetsplats och försöka, trots att jag visste att det skulle bli en tuff sommar och höst. För det var ju inte bara jag som hade gått in i den klassiska väggen, även min kära sambo.
Det har varit en hård tid för mig och Chris detta år, men det som inte dödar - det stärker, och fan så stark vårt förhållande är idag. Visst, vissa dagar orkar jag inte riktigt mer och vill slänga in handduken och åka hem till mitt älskade Kristdala, för det känns då som att alla som förstår, och känner mig på riktigt, finns där i Oskarshamn och Kristdala. Men sen så finns han där, och påminner mig om, att livet har vänt sig till att bli väldigt bra här i Växjö oxå. Han har två fina familjer som finns här nere och i och med att jag började plugga har jag hittat fina flickor som jag både kan skratta och gråta med! Tack, för att ni valde att studera rtgssk samtidigt som mig! :-) Och ja, utan Lisa hade jag inte kunnat få distans till jobbet och att ha kvar henne även tiden efter att jag slutat där, känns helt fantastiskt. Dessutom är jag tacksam varje dag för att jag fortfarande har den kontakt som jag har, med tjejerna jag träffade för 2 år sedan på Mallorca. Vad tiden flyger iväg...
2007 gav mig upplevelser och en massa nya och fina vänner, i o m min tid som reseledare. Utan flickorna på LCA hade det inte varit en lika underbar tid. Så, samtidigt som jag fann mig själv under 2007 och dess tid utomlands så har 2008 gett mig än mer insikt på mig själv och vem jag är och vad jag mår bra av. Vissa saker tar tid att läka, men jag har ett enormt stöd i min familj både här i Växjö och hemma i mitt eget norra Småland.
Dessutom måste jag ju bara ta och nämna att Novas tillkomst är självklart en lycka för mig i dessa dagar. Hon tillsammans med de små kissarna och min älskling Chris, är dagarna i guld även om de börjar som svart kol. De förstår mig, och är inte arga, de stunder som jag inte riktigt hittar tillbaka till mig själv och mitt inre lugn...
Så, sammanfattningsvis:
2008, ett år med lärdom, som jag inte vill att någon annan ska få gå igenom, för det har varit ett helvete. Dock så har det gett mig otroligt många erfarenheter och stunder som jag värdesätter högt. Man förstår vem som betyder något och vad som är viktigt. En del tar tid att lära, men kärleken i detta skede är en väldigt viktig ingrediens. Både från pojkvän, vänner och familj. Tack alla, som funnits där och lyssnat och gett mig visdomens ord. Viskat tyst eller skrikit högt. Jag hoppas på ett fint 2009 (gör man inte det jämt?) och jag känner mig redan enormt mycket starkare än vad jag någonsin gjorde i slutet av 2007. Jag är stolt, över mig själv, och trots att jag ibland inte tror och att jag ibland tvivlar, så vet jag att jag innerst inne är stark och jag hoppas att ni kommer till mig, så som jag fått komma till er, den dag ni behöver ett råd på vägen. För ibland kan den som sagt vara väldigt slingrig och flera vägar finns att gå...
Från det gångna året till idag. Vår Nova har varit hemma i 2 veckor nu och hon växer som ett litet troll. Just nu ligger hon inne i sovrummet och sover på en av de lakan hon har fåt ärva. :-) Det trivs hon med. Valpperioden är nog en av de bästa tider, precis som ni som fått barn säger att de första åren är... Så jag försöker ta tillvara på varenda stund med henne. Men visst behöver man lite anderum ibland och då hjälps vi åt. Som en familj ska göra, så klart. Katterna gnäller lite emellanåt, men det är snarare när de själva är lite trötta eller när personer kommer på besök som brukar ge dem sin uppmärksamhet men nu hamnar först hos Nova. Dock har de nu börjat förstå att vi finns där precis som vanligt, bara att vi blivit en mer och nu är de tillbaka i sitt rätta jag och kelar och leker för fullt. Savannah är den som verkligen gillar henne och är väldigt nyfiken. Både på lek och gos, där tror jag vi har framtidens bästa vänner! Chill är ju som han är. :-)
Nova äter som en retriever - dvs. hon är ständigt hungrig och så klart har det glömts bort att hon faktiskt åt för 5 minuter sedan. :-) Men hon äter glatt och det är skönt. Däremot börjar hon bli lite trotsig där ute, men lyssnar ändå bra till våra ljud och vad vi säger. Som tur är, så verkar vi roligast. Tösen lärde sig sitt väldigt fort (ojojoj) och igår examinerade hon i kommandot "ligg". 10 veckor är nog rätt tidigt för att kunna det, men allt har skett på lekfullt vis så hon verkar inte tycka att det är allt för illa! Matte och husse är ju väldigt stolta, må sägas! Hon skiner som en sol (ikapp med matte) när hon märker att det är dags för lek och lite övningar. Däremot är koppel bland det tråkigaste som finns, så har ni några tips - skriv gärna ner dem till mig! Första biten är alltid tråkigast, sedan brukar vi stanna och leka lite och sedan, på väg hem, går koppelbiten som en dans - till vi börjar närma oss vår lägenhet. Då tvärvägrar hon och gnäller. Vad ska jag göra? Kan ju inte släpa med henne hem... Har försökt locka med pinne och glada tillrop. Ack, nej...
Tänkte lägga in några kort från dagens händelser på Lancastervägen:
Som ni ser, lite bråk är det allt ibland men som tur är så är det mest lek från Chills sida! :-) Savannah njuter mest av julefriden i lägenheten.
Hon är kvinnan i huset och vakar över oss alla!
Tur det, en stand-in när jag inte är hemma, ha ha...
GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!
Kommentarer
Postat av: Malin
Hey gumman! Ja det känns mycket bättre än för ett år sen, så det är himla skönt. Och jag säger verkligen detsamma, du har varit en starkt lysande stjärna på min himmel denna höst och är verkligen glad jag med att vi lärt känna varandra! Usch.. jag blir ledsen när jag tänker på om jag kommer in i vbg och väljer det, hur jag ska klara mig utan dig?:( Farmor ska visst röntga sitt hjärta nu i slutet av veckan, pappa säger att det inte är allvarligt, men läkaren ville ändå kolla. Hur ska man tolka det? Hon kanske inte e så mkt bättre då som dom trodde?! Jag vet inte..pappa kan förmildra väldigt mkt ibland.. I morgon ses vi:) Massa massa Kramar!
Postat av: Anna A
tack gumman för ännu ett år som jag fått dela med dig, ja kanske inte varje minut av året :) men lyckliga och minnesvärda stunder tillsammans :)
Trackback
