Tjejklassikern 2010
Har bestämt mig för något jag länge har gått och tänkt på. 2010 känns som ett bra år att göra Tjejklassikern på. Har tänkt på det i flera år, men det har alltid kommit saker emellan - skador och resor. Men nu känner jag mig fit for fight, och förhoppningsvis så klarar mina höfter och mitt knä av Lidingöloppet som är i terräng. Å andra sidan, så är det en fördel för mig, för min kropp klarar hellre av grus och terräng än asfalt.
Vad är då Tjejklassikern för något? Ett tips om ni vill veta mer, så kan ni gå in och kika på länkarna i min meny till vänster och läsa mer än vad jag berättar, klicka på "En Svensk Klassiker". Men iaf, det innebär att man ska klara av fyra olika motionslopp på ett år, och vilka, är redan utvalda. Det är Tjejvättern som är på 10 mil och går av stapeln i juni, därefter kommer Vansbrosimmet för tjejer i juli på 1 km, i september så är det dags för terrängloppet ute på Lidingö, där vi springer 10 km och sist, men absolut inte minst, är det dags för Tjejvasan på 30km. :-) !! En utmaning för sådana tjejer som gillar det - för sådana som mig. Som sagt, så blir det inte något som kan räknas in i Tjejklassikern förrän nästa år, men jag kommer att börja träna redan nu. Har ändå lite funderingar på att fixa Tjejvasan i februari 2010, istället för som en sista grej 2011, vore ju inte helt fel. :-) Anledningen till att jag tror att jag kan ordna till längdskidåkningen rätt bra är för att ända sedan jag var liten så lade min morfar upp skidspår åt oss, och sedan fick vi åka med honom ut, grilla och mysa. Ibland var även andra delar av släkten med, inte sällan mina föräldrar, mostrar och kusiner. Det var fina tider det, en varm god kolgrillad korv med mumsig o'boy. Vill ha, vill ha! Vansbrosimmet är jag inte heller orolig för, jag har varit som en fisk i vattnet sedan jag var liten och kilometern simmade vi ofta när vi var i simhallen, hela familjen, om fredagkvällarna. Dock är det ju lite annorlunda med motströms och kallt vatten, men våtdräkt, vaselin och lite envishet lär räcka långt (man måste ju vara positiv!!). Tjejvättern då? Jaaa... Nu är det så att jag måste få till att hyra en mer sportaktig cykel tills dess eller så måste jag se till att kunna köpa en begagnad. Är det någon som vet om någon som har en tjejcykel till salu - hojta till! Sedan ska jag öva in rumpan på sadeln med x antal spinningpass i höst/vinter. Spinnade ju ofta förr innan jag åkte utomlands, så jag hoppas det fortfarande sitter i mig. Till Lidingöloppet är jag mest orolig - men jag har bra löparskor och marathonspringare i min släkt, så jag ska ta emot alla tips och råd jag kan få. I sommar blir det en hel del löpning hemma i trakterna, var så säkra på det.
Vad är då Tjejklassikern för något? Ett tips om ni vill veta mer, så kan ni gå in och kika på länkarna i min meny till vänster och läsa mer än vad jag berättar, klicka på "En Svensk Klassiker". Men iaf, det innebär att man ska klara av fyra olika motionslopp på ett år, och vilka, är redan utvalda. Det är Tjejvättern som är på 10 mil och går av stapeln i juni, därefter kommer Vansbrosimmet för tjejer i juli på 1 km, i september så är det dags för terrängloppet ute på Lidingö, där vi springer 10 km och sist, men absolut inte minst, är det dags för Tjejvasan på 30km. :-) !! En utmaning för sådana tjejer som gillar det - för sådana som mig. Som sagt, så blir det inte något som kan räknas in i Tjejklassikern förrän nästa år, men jag kommer att börja träna redan nu. Har ändå lite funderingar på att fixa Tjejvasan i februari 2010, istället för som en sista grej 2011, vore ju inte helt fel. :-) Anledningen till att jag tror att jag kan ordna till längdskidåkningen rätt bra är för att ända sedan jag var liten så lade min morfar upp skidspår åt oss, och sedan fick vi åka med honom ut, grilla och mysa. Ibland var även andra delar av släkten med, inte sällan mina föräldrar, mostrar och kusiner. Det var fina tider det, en varm god kolgrillad korv med mumsig o'boy. Vill ha, vill ha! Vansbrosimmet är jag inte heller orolig för, jag har varit som en fisk i vattnet sedan jag var liten och kilometern simmade vi ofta när vi var i simhallen, hela familjen, om fredagkvällarna. Dock är det ju lite annorlunda med motströms och kallt vatten, men våtdräkt, vaselin och lite envishet lär räcka långt (man måste ju vara positiv!!). Tjejvättern då? Jaaa... Nu är det så att jag måste få till att hyra en mer sportaktig cykel tills dess eller så måste jag se till att kunna köpa en begagnad. Är det någon som vet om någon som har en tjejcykel till salu - hojta till! Sedan ska jag öva in rumpan på sadeln med x antal spinningpass i höst/vinter. Spinnade ju ofta förr innan jag åkte utomlands, så jag hoppas det fortfarande sitter i mig. Till Lidingöloppet är jag mest orolig - men jag har bra löparskor och marathonspringare i min släkt, så jag ska ta emot alla tips och råd jag kan få. I sommar blir det en hel del löpning hemma i trakterna, var så säkra på det.
Hur som, så kommer ni nog få följa min träning här på bloggen, varvat med Novas nya hyss, katternas bus, min kärlek till Chris och allt annat som händer i mitt liv. Men är det någon som är på att göra klassikern tillsammans med mig så skulle jag bli jätteglad, kanske kan vi träna någon gång ihop oxå? Hur eller hur så kan det bli mysigt helgen då loppen r, då man tillsammans peppar varann innan och sedan efter firar med ett glas vin (om man inte är för trött, då hittar fnittret ändå...) och glada skratt!
Min senaste bekännelse alltså. Nu finns ingen återvändo, nu har jag er alla till vittnen att år 2010, blir det år då jag tar Tjejklassikern. Önska mig lycka till, och tror ni att jag inte fixar det - stoppa mig då i rättan tid, så jag inte tar vatten över huvudet!
På torsdag är min sista dag i skolan, sedan är det lov. Gaaah, vad skönt det ska bli!
SOMMARLOV...! ;-)
Födelsedagar och annat firande.
Okej. Jag medger, det var ett tag sedan som jag satte några avtramp i denna fina miljö. Men, så är det när man har en massa andra bollar i luften! Därav har jag även firat in mit 24:e år på denna jord, och det känns egentligen varken mer eller mindre, men nog är det rätt så festligt alltid. Dagen var finfin och avslutades med middag här hemma med familjen (dock saknades bror med flicka). Fick mycket fina presenter, så nu är jag rustad inför sommarens upptåg. :-)
Förutom att jag njutit lite av ledighet och lugn i skolans miljö så har jag även tagit tag i saker, även mig själv. Det är jobbigt, måste ju erkännas. Jag har kommit underfund med att jag gärna ignorerar vad jag gått igenom, i tron av att om jag inte tror att det finns, så gör det inte det heller. Men, nu har det hunnit i kapp mig och jag får väl på något vis erkänna för mig själv att jag måste ta tag i saken och ordna till livet för mig. Men stressen och oron finns alltid där, och inte fan hjälper det att det finns annat som behöver mina tankar just nu med. Längtar efter en dag som inte är fylld av tankar om livet och tankar om "varför". Men den lär nog inte infinna sig, och det är väl så livet är? Dock hade jag inte tackat nej till lite färre händelser som jag måste göra om till något positivt, i hopp om att det hjälper mig. För det är ju så jag gör, det som är negativt försöker jag omvandla till något positivt och till fördel för mig, men vissa saker har jag rätt svårt att så fördelarna med. Men ja, jag tror ju på ödet och det måste väl finnas någon som helst anledning till varför var människa går igenom just det livet den personen lever. Kan man tänka det som att vi alla någon gång var på någon slags "anställningsintervju" inför det livet man lever, och att det var den som lever det, som var bäst lämplig och starkast nog till att klara av det? Man kan ju iallafall få tro det...
Berättade jag förresten att jag har varit på en Hälsoprofilsbedömning? Ni som får chansen till detta - gör det! Det var intressant faktiskt, man fick lite "aha-upplevelser". De tog fram en undre -och övre viktgräns genom att ta fram ens skelettvikt. Detta via att mäta ens knä -och handleder och sedan använda de måtten tillsammans med ens längd... Fråga mig inte exakt hur, men vad jag tänkt på så kan det gott och väl stämma väldigt bra. Dock insåg jag att jag nog inte är så tjock som jag ser mig själv som, varje dag jag ser mig i spegeln. Förlåt, jag vet att jag inte ska säga att jag är tjock, men jag tycker att jag är det. trots vad alla andra säger, och det hänger ihop med min självbild och jag vet att jag har fel självbild, men tro mig, jag jobbar med den varje dag. I gymnasiet hade jag nog vad man skulle kunna kalla någon form av ätstörning. Jag tänkte alltid på vad jag stoppade i mig och hur jag rörde mig. Mina höftoperationer fick mig inte att fundera mindre, eftersom jag då inte kunde röra på mig som jag ville, vilket ledde till att jag räknade kalorier ännu mer. Jag har en annan hälsouppfattning idag, en sundare sådan och utåt kan jag tala om för vem som hur du ska göra för att ha en underbar hälsa och hur du ska träna och äta rätt, och att den där godisbiten inte är hela världen, ffa inte om du rör på dig, då SKA du unna dig den, det förtjänar du. Men, som alltid, det är lätt att säga till någon annan men man glömmer lätt sig själv. Som man säger - skomakarens barn går utan skor. Fastän jag vet vad som är hälsosamt, så får jag ändå ångest varje gång jag äter den där godisbiten eller vad det nu kan vara. Jag skäms över att erkänna att jag är sådan. Kan det bero på att jag är fröken Duktig? Jag önskar oftast att jag kunde strunta i ångesten av godisbiten, strunta i ångesten över att jag inte rört på mig, strunta i ångesten av att se mig i spegeln... Men hur sjutton ska jag lära mig att strunta i allt då? Snälla... Lär mig ni som kan! Hur som, så gav den här bedömningen mig lite mer kött på benen åt mig själv. Åt andra kan jag fixa denna själv och jag kan professionellt och yrkesmässigt lära ut, men nu gällde det mig och då behöver någon annan visa och förklara, det jag nog redan vet. Att, man har en toppkondis och att jag nog allt kan unna mig det lilla extra, eftersom min vikt inte direkt når sin övre gräns...
Aja, från träning och hälsa till festligheter. I helgen kommer mina älskade MTSA-flickor hit och hälsar på, så det blir allt från mys till rock-n-roll! :-) Ska bli skönt med skratt och härliga töser, för det behöver jag i dagar som dessa. Längtar...
Nu vill Nova ut på prmenix, bäst att lyda regeringen i huset på Lancastervägen 7.
/Sofia
Korrigering
Okej, det blev fel i förra inlägget. Z är inte min kusin utan min fars. Dock har det alltid uppstått funderingar hos folk när jag ska börja förklara släktskap på det viset för någon som är lika gammal som mig. Z har dessutom mer känts som min kusin är far mins. Men "öpp öpp" som Z sa, rätt ska vara rätt. Jag får helt enkelt förklara mig stolt syssling till hennes framtida kottar. Men ett grattis, det klämmer vi fram ett till... ;-)
Nu får det bli både en "excause me"-öl och en födelsedagsbärs på Kråkan. Fortsätter jag på det här viset lär jag snart vara både pank och full innan jag ens kommit dit. Sug på den ni...
7 maj
Har liksom inte riktigt tid just nu att skriva ett långt inlägg, för det står "tentaförberedning och träning" på planeringen idag men jag ville bara uppmärksamma en person, som jag har känt sedan jag satte min fot i denna värld. Hon har funnits här lika länge som jag, eller okej, 6 dagar längre så lite mer världsvan är väl flickebarnet, men strunt i det. Jag vill bara skriva en liten rad till...
Grattis på födelsedagen kusin Z! Får man bjuda på en öl på Kråkan i sommar? :-)
Novas första priser...
...jodå, nog fick min tös här hemma priser under gårdagens utställning alltid. Hon blev BIRvalp (Bäst i Ras av valpar) och dessutom så fick hon ett HP (hederspris, dvs. särskilt lovande.) Hon kom alltså till final och "tävlade" mot andra valpar som blivit BIRvalp i deras ras. Det var en massa valpar, och kul att tala om att hon då kom bland de tio bästa, de tackade först av ca 10 av 20 BIRvalpar efter att vi visat upp våra små guldklimpar en första omgång i finalen och sedan var dags för lite mer bedömning, och av oss 10 som var kvar togs pallplatserna ut, och de resterande blev s.k. reserver eller hur man nu ska kalla det. Dock inte någon pallplats, men hon kommer alltid att vara underbarast i mina ögon. Här ser ni hur fin hon var med sina rosetter och hur hon faktiskt gillade att vara med inne i ringen...
Det gick ju självklart även bra för min kära mor och hennes Licko, de blev BIR och kom sin reserv i finalen. Väldigt bra, då det var flera hundar i deras grupp och många fina vovvar att titta på. :-)
Förutom utställningen igår, så var vi på ett helt underbart bröllop i lördags med god mat, dricka och en massa skratt. Lisa var så vacker i sin klänning och jag tror inte att jag såg en stoltare man än Magnus när han sade ja och senare på kvällen när han fick säga "fru" till Lisa. :-). En bild säger mer än tusen ord så här kommer några...
Annars då? Har gått och blivit sjuk, har feberfrossa är totalt hängig och tung i huvudet och ska nu gå och kurera mig. Förbannade pollen -och influensatid..! Tyck synd om mig, lite iaf... *ler lite pillemariskt*
/S♥
