Lancastervägen 7c

Förutom att jag njutit lite av ledighet och lugn i skolans miljö så har jag även tagit tag i saker, även mig själv. Det är jobbigt, måste ju erkännas. Jag har kommit underfund med att jag gärna ignorerar vad jag gått igenom, i tron av att om jag inte tror att det finns, så gör det inte det heller. Men, nu har det hunnit i kapp mig och jag får väl på något vis erkänna för mig själv att jag måste ta tag i saken och ordna till livet för mig. Men stressen och oron finns alltid där, och inte fan hjälper det att det finns annat som behöver mina tankar just nu med. Längtar efter en dag som inte är fylld av tankar om livet och tankar om "varför". Men den lär nog inte infinna sig, och det är väl så livet är? Dock hade jag inte tackat nej till lite färre händelser som jag måste göra om till något positivt, i hopp om att det hjälper mig. För det är ju så jag gör, det som är negativt försöker jag omvandla till något positivt och till fördel för mig, men vissa saker har jag rätt svårt att så fördelarna med. Men ja, jag tror ju på ödet och det måste väl finnas någon som helst anledning till varför var människa går igenom just det livet den personen lever. Kan man tänka det som att vi alla någon gång var på någon slags "anställningsintervju" inför det livet man lever, och att det var den som lever det, som var bäst lämplig och starkast nog till att klara av det? Man kan ju iallafall få tro det...

Berättade jag förresten att jag har varit på en Hälsoprofilsbedömning? Ni som får chansen till detta - gör det! Det var intressant faktiskt, man fick lite "aha-upplevelser". De tog fram en undre -och övre viktgräns genom att ta fram ens skelettvikt. Detta via att mäta ens knä -och handleder och sedan använda de måtten tillsammans med ens längd... Fråga mig inte exakt hur, men vad jag tänkt på så kan det gott och väl stämma väldigt bra. Dock insåg jag att jag nog inte är så tjock som jag ser mig själv som, varje dag jag ser mig i spegeln. Förlåt, jag vet att jag inte ska säga att jag är tjock, men jag tycker att jag är det. trots vad alla andra säger, och det hänger ihop med min självbild och jag vet att jag har fel självbild, men tro mig, jag jobbar med den varje dag. I gymnasiet hade jag nog vad man skulle kunna kalla någon form av ätstörning. Jag tänkte alltid på vad jag stoppade i mig och hur jag rörde mig. Mina höftoperationer fick mig inte att fundera mindre, eftersom jag då inte kunde röra på mig som jag ville, vilket ledde till att jag räknade kalorier ännu mer. Jag har en annan hälsouppfattning idag, en sundare sådan och utåt kan jag tala om för vem som hur du ska göra för att ha en underbar hälsa och hur du ska träna och äta rätt, och att den där godisbiten inte är hela världen, ffa inte om du rör på dig, då SKA du unna dig den, det förtjänar du. Men, som alltid, det är lätt att säga till någon annan men man glömmer lätt sig själv. Som man säger - skomakarens barn går utan skor. Fastän jag vet vad som är hälsosamt, så får jag ändå ångest varje gång jag äter den där godisbiten eller vad det nu kan vara. Jag skäms över att erkänna att jag är sådan. Kan det bero på att jag är fröken Duktig? Jag önskar oftast att jag kunde strunta i ångesten av godisbiten, strunta i ångesten över att jag inte rört på mig, strunta i ångesten av att se mig i spegeln... Men hur sjutton ska jag lära mig att strunta i allt då? Snälla... Lär mig ni som kan! Hur som, så gav den här bedömningen mig lite mer kött på benen åt mig själv. Åt andra kan jag fixa denna själv och jag kan professionellt och yrkesmässigt lära ut, men nu gällde det mig och då behöver någon annan visa och förklara, det jag nog redan vet. Att, man har en toppkondis och att jag nog allt kan unna mig det lilla extra, eftersom min vikt inte direkt når sin övre gräns...

Aja, från träning och hälsa till festligheter. I helgen kommer mina älskade MTSA-flickor hit och hälsar på, så det blir allt från mys till rock-n-roll! :-) Ska bli skönt med skratt och härliga töser, för det behöver jag i dagar som dessa. Längtar...

Nu vill Nova ut på prmenix, bäst att lyda regeringen i huset på Lancastervägen 7.

/Sofia