Mitt ego.
Satte en gräns. Det bara blidde så. Eller blev, som det heter på ren svenska utan småländsk brytning. Sa till Christoffer i tisdags, innan vi for och tränade, att om han inte skrev ett inlägg i bloggen innan söndag eller strulade/rättade till designen på sidan så kommer den hädanefter kallas Johanssons blogg. Nu är det söndag och klockan är 21.30, och grabben är iväg och lanar (spelar data på svenska för normala personer) och jag tror knappast att han kommer att lägga in varken en eller två rader de närmsta timmarna innan klockan slår midnatt. Så känn, tänk och beundra. Förfaras lite, gräm er och var besvikna. What so ever. Det som började med en Christoffer-idé har blivit handling av Sofia och nu är det härmed även hennes (dvs. mitt) verk.
Välkomna till Fröken ♥ S blogg. Framtidens tankar och gårdagens filosofi och lärdom.
Vänskap mellan tjejer.
Jag saknar alla mina underbara vänner något enormt ikväll. Så därför tänker jag ägna detta inlägg till dem, bara för att få mig att le och skratta åt mina minnen jag har tillsammans med dem, men även för att de betyder så otroligt mycket. De gör mig liksom hel, när mitt liv är i spillror...
Mina allra finaste vänner från de norra skogarna i Småland är 6 stycken töser som alla gått och skaffat sig ett någorlunda familjeliv, med stadiga förhållanden, förlovningar och kottar. Jag är inte riktigt i deras stadie ännu, dock tror jag att jag är den som kommit längst i "karriären", om det nu är något att skryta med. Var dag så värdesätter jag familjelivet alltmer. De här flickorna är i alla fall de som jag har skrattat, gråtit, bråkat, slagits och haft mina otroligaste underbaraste stunder med i mitt liv. Från tidig, tidig ålder (vissa från födslen, andra från förskoleklass) till dessa dagar. Och förhoppningsvis och förmodligen lär de bli många fler. Vi har många galna stunder och upptåg att minnas och skratta åt.
- Angelica, Annette, Caroline, Elin, Emma och Zarah.
Ni betyder så otroligt mycket för mig, och fastän jag varit i en del av världens hörn så har ni alltid funnits med mig, och gud vad ni har varit saknade och är det fortfarande. Var dag önskar jag att ni fanns här hos mig i Växjö, och att jag bara kunde lyfta luren och fråga någon av er om vi inte kunde dricka lite kaffe och skvallra en stund. Eller så hade jag bett er att få min grå vardag ljusare, för ni vet hur ni får mig att le ett äkta leende. Men framförallt - hos er vågar jag vara mig själv. Ni är mina änglaflickor. Tro aldrig, aldrig, att jag glömmer er. Ni är med mig varje dag, ni är alla, på era olika vis (ni har alla era fina personligheter) en stöttepelare i mitt liv och en stor del av vem jag är idag.
Samtidigt som jag växte upp med dessa tjejer och de har varit de som sett mig utvecklas från den knodd jag en gång var till den vuxna (haha, eller inte?!) människa jag är idag, så finns det de människor jag träffat på vägen, då jag ensam ville utforska världen och hitta den där inre styrkan som jag kände fattades när jag vilsen irrade omkring hemma i Oskarshamnskvarteren och i Kristdalas centrum (tro mig, samhället har faktiskt ett centrum!).
En av de personerna har kommit att betyda massvis för mig, för hon är som min egen spegelbild i sätt och sinne. Själsfrände. Ordet och det jag känner är svårt att förklara, men kraften över vår vänskap, den klickade ihop som en puzzelbit i mitt liv med en gång, den där dagen på Mallorca i november 2006, vår första dag tillsammans av många den vintern. Resterande dagar på Mallorca tillbringade vi rätt mycket tillsammans. Det var studier, praktik, fest, tårar, skratt, god mat, kärlek, stress och mycket mycket annat, som ingen annan kan dela med mig här hemma. Något många inte ens kan förstå. Hon är med mig än idag, vi har vår tradtion med nyår (nu är det inte nyår utan min soul mate längre!) och det jag är gladast för är att denna norrlänning har begett sig till våra södra delar av landet och hamnat hos kärleken i Skåne. Med denna jänta kan jag snacka både dansk och norsk och hon förstår, vi skrattar åt reseledarskämt (som ingen annan förstår förutom vår Hanna) och hon är den som är mitt bollplank i och med livens alla val. Sedan vintern 2006 har hon alltid funnits där, det är inte flera års vänskap (ännu!) men däremot en djup vänskap, som nådde ner väldigt tidigt. Ett djup där man kan andas och må bra.
- Anna A.
Tack för denna underbart mysiga helg vi nyss har haft. Du är ett energiknippe jag behöver, samtidigt som du är klippan som är stadig att resa sig mot när vinden blåser. Din svar, tysta som ordrika, är guld värda, och jag är så glad att du kom in i mitt liv. Du är världens goaste norrlänning! Och världens sötaste svensk som ska prata dansk, med norsk dialekt. :-P
Det finns så många fler fina tjejer att nämna, bland annat tjejerna i mitt team på Cypern W0607. De är en bit i mitt puzzel, där jag fann mig själv och utvecklades något enormt. Dessa tjejer finns med mig än idag och även de saknar jag till tusen flera gånger i veckan. Och var gång jag går in på mailen och ser att det ligger ett mail från Sara eller Linda, där de innehållsrikt och beundransvärt berättar om livet ute i den blå världen (Frittes värld...) så önskar jag dem närmare. Och jag är glad att ha min "systeryster" Anna J tillbaka i Svealand och Sthlm, för då har hon mycket lättare att komma ner hit till Växjö stad och sjunga Sing Star, och visa vem som rockar.
Min buddie Hanna B övar sin norska på en ICA chark i Oslo och jag skrattar fortfarande åt alla vår goa och helt tokiga minnen, både med våra kära&rara ex men även allt vi upplevt tillsammans - utan dem. Vi visade världen vad självständighet är. Nu rockar vi båda fett med världserfarenhet och går med en Chris och en Matt i handen. I september/oktober står Norge på listan för våra besöksändamål.
Här i Växjö är flickorna få men ack så naggande goda. Jag har min Linda som tog emot mig med öppna armar när jag var nykomling i gänget. Lika fundersam som jag, är hon minsann och hon är en ros som aldrig dör. Lisa är tjejen som gjorde dagarna på ÅF lite mer givande, och allt utvecklades mer till vänskap än kollegor. Och det är jag enormt tacksam för. Hanna J är min älskade flicka jag träffade samtidigt som jag träffade Anna på Mallorca. Hon om någon räddar min grå vardag här i Växjö - ingen, ingen, har samma goa och glada energi och godhet som denna tjej. Shit vad stolt jag är, även över henne. Hon kan klara mycket, den här småländska Sävsjöflickan. På Mallis ingick även Maria och Emelie i gänget och tro mig, utan detta gäng på Mallorca, hade inte min start på reseledarkarriären varit lika inspirerande. De saknades i mina säsonger efteråt, det bör definitivt klargöras!
Många töser har klivit in och ur mitt liv, vissa finns kvar - en del närmare än andra. Mörlundaflickan Anna E (jaaa, en Anna till ja...) är min Linköpingsknutpunkt och min "kusinvitamin" Annis och Lena är liksom några jag ibland ser upp till och är glad över att de finns i mitt liv och i min släkt. En del har här radats upp, förlåt att jag glömmer dig. Men dessa - dessa flickor betyder så enormt mycket för mig och mitt liv. Även om vi inte hörs dagligen , kanske bara när vi ses. Men det som gör dem så speciella är, att varesig det var igår eller två år sen vi sågs sist, så är dagens möte precis som förr och där vi sist slutade. Vi vet vem vi är och vad vi har. Och det, mina vänner, är sann vänskap för mig.
FAN FAN FAN VAD JAG VILL HA NÅGON AV ER HÄR JUST NU!!!
Välkomna till Fröken ♥ S blogg. Framtidens tankar och gårdagens filosofi och lärdom.
Vänskap mellan tjejer.
Jag saknar alla mina underbara vänner något enormt ikväll. Så därför tänker jag ägna detta inlägg till dem, bara för att få mig att le och skratta åt mina minnen jag har tillsammans med dem, men även för att de betyder så otroligt mycket. De gör mig liksom hel, när mitt liv är i spillror...
Mina allra finaste vänner från de norra skogarna i Småland är 6 stycken töser som alla gått och skaffat sig ett någorlunda familjeliv, med stadiga förhållanden, förlovningar och kottar. Jag är inte riktigt i deras stadie ännu, dock tror jag att jag är den som kommit längst i "karriären", om det nu är något att skryta med. Var dag så värdesätter jag familjelivet alltmer. De här flickorna är i alla fall de som jag har skrattat, gråtit, bråkat, slagits och haft mina otroligaste underbaraste stunder med i mitt liv. Från tidig, tidig ålder (vissa från födslen, andra från förskoleklass) till dessa dagar. Och förhoppningsvis och förmodligen lär de bli många fler. Vi har många galna stunder och upptåg att minnas och skratta åt.
- Angelica, Annette, Caroline, Elin, Emma och Zarah.
Ni betyder så otroligt mycket för mig, och fastän jag varit i en del av världens hörn så har ni alltid funnits med mig, och gud vad ni har varit saknade och är det fortfarande. Var dag önskar jag att ni fanns här hos mig i Växjö, och att jag bara kunde lyfta luren och fråga någon av er om vi inte kunde dricka lite kaffe och skvallra en stund. Eller så hade jag bett er att få min grå vardag ljusare, för ni vet hur ni får mig att le ett äkta leende. Men framförallt - hos er vågar jag vara mig själv. Ni är mina änglaflickor. Tro aldrig, aldrig, att jag glömmer er. Ni är med mig varje dag, ni är alla, på era olika vis (ni har alla era fina personligheter) en stöttepelare i mitt liv och en stor del av vem jag är idag.
Samtidigt som jag växte upp med dessa tjejer och de har varit de som sett mig utvecklas från den knodd jag en gång var till den vuxna (haha, eller inte?!) människa jag är idag, så finns det de människor jag träffat på vägen, då jag ensam ville utforska världen och hitta den där inre styrkan som jag kände fattades när jag vilsen irrade omkring hemma i Oskarshamnskvarteren och i Kristdalas centrum (tro mig, samhället har faktiskt ett centrum!).
En av de personerna har kommit att betyda massvis för mig, för hon är som min egen spegelbild i sätt och sinne. Själsfrände. Ordet och det jag känner är svårt att förklara, men kraften över vår vänskap, den klickade ihop som en puzzelbit i mitt liv med en gång, den där dagen på Mallorca i november 2006, vår första dag tillsammans av många den vintern. Resterande dagar på Mallorca tillbringade vi rätt mycket tillsammans. Det var studier, praktik, fest, tårar, skratt, god mat, kärlek, stress och mycket mycket annat, som ingen annan kan dela med mig här hemma. Något många inte ens kan förstå. Hon är med mig än idag, vi har vår tradtion med nyår (nu är det inte nyår utan min soul mate längre!) och det jag är gladast för är att denna norrlänning har begett sig till våra södra delar av landet och hamnat hos kärleken i Skåne. Med denna jänta kan jag snacka både dansk och norsk och hon förstår, vi skrattar åt reseledarskämt (som ingen annan förstår förutom vår Hanna) och hon är den som är mitt bollplank i och med livens alla val. Sedan vintern 2006 har hon alltid funnits där, det är inte flera års vänskap (ännu!) men däremot en djup vänskap, som nådde ner väldigt tidigt. Ett djup där man kan andas och må bra.
- Anna A.
Tack för denna underbart mysiga helg vi nyss har haft. Du är ett energiknippe jag behöver, samtidigt som du är klippan som är stadig att resa sig mot när vinden blåser. Din svar, tysta som ordrika, är guld värda, och jag är så glad att du kom in i mitt liv. Du är världens goaste norrlänning! Och världens sötaste svensk som ska prata dansk, med norsk dialekt. :-P
Det finns så många fler fina tjejer att nämna, bland annat tjejerna i mitt team på Cypern W0607. De är en bit i mitt puzzel, där jag fann mig själv och utvecklades något enormt. Dessa tjejer finns med mig än idag och även de saknar jag till tusen flera gånger i veckan. Och var gång jag går in på mailen och ser att det ligger ett mail från Sara eller Linda, där de innehållsrikt och beundransvärt berättar om livet ute i den blå världen (Frittes värld...) så önskar jag dem närmare. Och jag är glad att ha min "systeryster" Anna J tillbaka i Svealand och Sthlm, för då har hon mycket lättare att komma ner hit till Växjö stad och sjunga Sing Star, och visa vem som rockar.
Min buddie Hanna B övar sin norska på en ICA chark i Oslo och jag skrattar fortfarande åt alla vår goa och helt tokiga minnen, både med våra kära&rara ex men även allt vi upplevt tillsammans - utan dem. Vi visade världen vad självständighet är. Nu rockar vi båda fett med världserfarenhet och går med en Chris och en Matt i handen. I september/oktober står Norge på listan för våra besöksändamål.
Här i Växjö är flickorna få men ack så naggande goda. Jag har min Linda som tog emot mig med öppna armar när jag var nykomling i gänget. Lika fundersam som jag, är hon minsann och hon är en ros som aldrig dör. Lisa är tjejen som gjorde dagarna på ÅF lite mer givande, och allt utvecklades mer till vänskap än kollegor. Och det är jag enormt tacksam för. Hanna J är min älskade flicka jag träffade samtidigt som jag träffade Anna på Mallorca. Hon om någon räddar min grå vardag här i Växjö - ingen, ingen, har samma goa och glada energi och godhet som denna tjej. Shit vad stolt jag är, även över henne. Hon kan klara mycket, den här småländska Sävsjöflickan. På Mallis ingick även Maria och Emelie i gänget och tro mig, utan detta gäng på Mallorca, hade inte min start på reseledarkarriären varit lika inspirerande. De saknades i mina säsonger efteråt, det bör definitivt klargöras!
Många töser har klivit in och ur mitt liv, vissa finns kvar - en del närmare än andra. Mörlundaflickan Anna E (jaaa, en Anna till ja...) är min Linköpingsknutpunkt och min "kusinvitamin" Annis och Lena är liksom några jag ibland ser upp till och är glad över att de finns i mitt liv och i min släkt. En del har här radats upp, förlåt att jag glömmer dig. Men dessa - dessa flickor betyder så enormt mycket för mig och mitt liv. Även om vi inte hörs dagligen , kanske bara när vi ses. Men det som gör dem så speciella är, att varesig det var igår eller två år sen vi sågs sist, så är dagens möte precis som förr och där vi sist slutade. Vi vet vem vi är och vad vi har. Och det, mina vänner, är sann vänskap för mig.
FAN FAN FAN VAD JAG VILL HA NÅGON AV ER HÄR JUST NU!!!
Kommentarer
Postat av: Anna A
du är en ängel sofia! så otroligt glad och lycklig att vi har träffats och att jag får ta del av ditt liv! tänker på dig soulmate!
Postat av: Anna E
Jag hoppas verkligen att vi snart kan ses. Du ska veta att jag saknar dig. Kramar
Postat av: Sofia
Vad söta ni är. Ännu ett bevis på varför jag saknar er så otroligt mycket när vi inte ses, men samtidigt är så glad över att ni alltid finns i mitt hjärta? Lät det klyschigt? Wtf, ni är ju så fina!
Trackback
