Lancastervägen 7c

Vårdfacket hamnade i min brevlåda för några dagar sedan, och som den blivande specialistsjuksköterska jag är, så började jag läsa den. Då jag har haft en rejäl förkylning och varken orkat det ena eller andra, så läste jag den färdigt igår som först. Dock så kände jag lite extra för just en krönika i denna upplaga. Som en smäll, i magen. Eller, jag vet egentligen inte om jag ska kunna jämföra det som en smäll i magen men en blandning av skräck och tacksamhet, det låter mer rimligt. Den handlade om sjukdomar som syns - och inte syns. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag hade fått gå på kryckor efter ingrepp och händelser som har inträffat mig. För har ni tänkt på hur mycket lättare det är att hjälpa någon, lyssna, finnas till hands, ömma för etc. för en person som har brutit foten än för den som blivit utbränd eller håller på att gå under av smärta inombords? Det krävs styrka från den som det inte står skrivet i pannan på. Det är inte lätt att prata om det som tynger, ibland är det lättare om någon annan tar upp ämnet och sedan följer man med strömmen. Det är inte lätt att öppna sig för människor man inte känner, då det är ett svek mot ens integritet och självkänsla efter det som har hänt. Då vill man inte behöva försvara sig själv. Varför måste man halta eller behöva hjälp med att bära brickan i matsalen, för att människor i ens omgivning ska ta extra hänsyn, eller egentligen bara stanna upp och lyssna - helt enkelt bara finnas där?!

Jag säger inte att jag inte har haft människor omkring mig, för det har jag. Jag har en underbar familj och en älskvärd pojkvän. Jag har fina vänner som har funnits där. Men ibland har det varit svårt för mig med, trots detta. För t.ex. en utbrändhet är en hård smäll. En smäll som för de som inte vill ha den, oftast är de personer som får det hårdaste slaget, rakt i ansiktet. Man tror helt enkelt inte att det kan hända en själv. Det får inte hända en själv. Det ska inte hända en själv. Man är väl inte svag? Man är ju så ung. Om man säger nej, då tror de att man inte vill hjälpa till. Klart att man klarar av en sak till, trots att man redan har fem olika möten plus allt ordinarie jobb en dag. På kvällen iväg för ideella åtaganden. Så där rullar det på, samtidigt som man vill ha det perfekt hemma, ha hemlagad mat, hembakat bröd, ekonomisk matlista, ha en stund med kärleken... Jag menar inte att jag inte tycker om att ha tusen bollar i luften, för det gör jag. Det är ju det som är mitt problem. Samtidigt sjunker självförtroendet och man tror inte på vare sig på det den personen som känner en allra mest säger eller på ens egna intuition. Duktiga flickor ger ju aldrig upp. Eller?

Nyser och snorar. Veckan började med ett knallrött öga, som för all del blev bättre när jag tog av mig mina linser och tog på mig mina nya införskaffade glasögon. Dock, igår föll min käre sambos förkylning över mig och idag har jag gått likt bomull i öronen, tjock hals och med täppt näsa. Borde kanske varit hemma, men jag stretade mig upp ur sängen och iväg på jobb. Hade instruktioner ikväll, men nu ligger jag helt utslagen och i morgon är det studiedag här hemma, vilket betyder kurering med te och honung varvat med en massa instuderingsfrågor och inlämningsuppgifter, tänkte ta mig an lung - och hjärtundersökningar, där jag nu är placerade ute på labb.

---

Praktiken går finfint, min handledare och jag kör varannan patient och det går susen! Tar min egna bilder, redigerar, skickar till granskning etc. Har faktiskt inte fått ngt omtag hittills (peppar, peppar...). Vecka 6 går jag ut på min CT-placering. Då blir det lite mera nytt och en massa nålar som ska sättas, det tycker vi om. ;-)!! På tal om studier så fixade jag min sista tenta innan praktiken. Skönt, nu har jag verkligen alla terminer bakom mig. Har förvisso klarat mig utan omtenta (hittills) men det är en så otroligt härlig känsla att bara kunna ägna sig åt det som händer i skolan för stunden. Däremot är det en massa som händer och denna termin ska tydligen vara en av de tuffaste. Förhoppningsvis så rer jag ut den också...

---

Har anmält Nova till utställningen i Moheda nu. Det är SSRK som anordnar den, så den är offentlig. Håll tummarna för att det ska gå fint för min lilla tjeja! Den är den 7 mars, jag hoppas på att min kära mor kanske följer med, annars så får Chris sitta med och kyla ner mina nerver... På tal om Nova och träning, så tränar vi inför lydnadsprov i klass 1. Ska göra anlagstestet nu i vår och troligen gå en kurs i lydnadstävlan 1, bara för att få reda på lite mer om hur domare tänker och hur proven ser ut. Lite mer så där praktiskt än det jag har nu, då allt bara är i skriftlig info. Fast jag tycker vi är duktiga tillsammans, och idag så fixade hon flera moment felfritt. Ska dock öva lite mer med mina föräldrars hundar i Novas närvaro. Fast apportering och så är inga problem, däremot vill jag öva lite mera "fot". Det funkar, men bäst på asfaltväg. I skogen finns så mycket annat som är roligt. Där kör jag just nu bara "gå fint"... Det får fungera så länge, hon är lättlärd och det ska nog gå så småningom. I mars åker vi ju som sagt på kurs i viltspår, längtar! Verkar vara väldigt förberett och roligt, vi fick programmet för någon vecka sedan. Nova älskar ju viltspår, så det ska som sagt bli väldigt spännande!!

---

Satt häromdagen och kollade igenom alla noveller jag skrivit under mina år. Ibland längtar jag efter att kunna sätta mig och få vara kreativ igen, men det känns som att jag alltid stressar runt och inte får ro till att sitta ner och skriva. Har en massa idéer, så jag funderar på att ta mig i kragen. Fick förr en del beröm för mina texter, och idag är språket än bättre och erfarenheten är rikare så det kanske kunde gå... Dock har jag min duktiga "kusin" som skriver underbara krönikor och reportage, hon har skrivandets gåva och har alltid haft, sådan blir jag dock aldrig! Men jag är stolt över henne, det är jag. Förr när man bodde hemma i barndomstrakterna och innan man åkte utomlands etc, så brukade vi träffas då och då. I barndomen så träffades vi oftare, både tillsammans med våra familjer och så lekte vi själva med varandra. Sedan kom tonåren, hon är två år äldre och man gled ifrån varandra, men så hittade vi tillbaka till varandra igen. Tyvärr är inte kontakten likadan längre, men kanske är det så att blod är tjockare än vatten?! Så trots all tid som faller i glömska och stress, så finns man alltid där, när man behöver varandra. Jag finns i varje fall. Det kommer jag alltid att göra. Hur eller hur, noveller var det... Dikter skriver jag fortfarande, och ibland får jag lite lust att skicka in ett bidrag till en tidning. Fast just för tillfället får jag nog nöja mig med att det jag skriver på datorn är inlämningsuppgifter och uppsatser till mina universitetsstudier. Det finns tid senare i livet, om bara kreativiteten kan finnas kvar inom mig.

Fick en liten spark i baken om att jag saknades här i bloggvärlden. Har tänkt x antal gånger att jag ska skriva här och vad jag ska skriva men så har det alltid dykt upp något annat. Är ju inne på slutspurten innan 1 års praktik nu. Går ut nästa vecka och sedan har vi inte så mycket teori i ett helt år framöver. Känns konstigt, men ska bli väldigt roligt. I sommar så kommer jag att dra mig uppåt landet till Oskarshamn igen för att vikariera där. De hörde av sig i höstas och sa att de hoppades på att jag tänkt att vara hos dem även 2010. Så klart att funderingar har funnits om jag ska ta ett vikariat på hjärtavdelningen eller akuten här i Växjö men sedan är det ju faktiskt radiologi som är min specialité och de är så enormt gulliga i Oskarshamn! Dessutom kan jag rutinerna mer och är avtentad i slätröntgen och CT tills dess, så det ska bli så kul. Och ett plus i kanten är ju att jag blir faster i juni, så jag får lite tid till att vara barnvakt om de nyblivna föräldrarna vill ta sig en extra tupplur. :-)

Den gångna helgen var en försmak av vad som troligen komma skall inom familjelivet. Och nej, jag är I N T E gravid. Dock känns det ibland som jag är trebarnsförälder, och i fredags fick jag känna på känslan av att vara otillräcklig. En gnutta av den, i alla fall. Eftermiddagen började så bra, jag och Chris var inne och shoppade lite på stan inför helgens stundande halloweenfest, som jag för övrigt verkligen sett fram emot. Vi lunchade på svärfars ställe och åkte sedan hem och gick ut på en lång skogspromenad med Nova. Vi busade, sökte efter mattes vante och lekta kurragömma.

I helgen har jag varit redigt småländsk, på många sätt och vis. Älgjakten hägrar ju i oktober och självklart även hemma bland mina barndomstrakter. Detta fick Nova testa på lite smått, och spårade gladeligen! Gissa vem som var gladast när hon fann en älgklöv?;) Förutom att spåra så har vi självklart bidragit med vår närvaro på Kristdala höstmarknad. Det blev lite smått och gott, men framför allt så köpte vi korv (älg, ren och viltsvin...) och lite hösthonung från traktens biodlarförening. I hembygdsföreningens marknadsstånd så hittade jag en "ordlista" för hur vi talar i Kristdala socken. Var helt enkelt tvungen att köpa den, så att mannen i mitt liv kan förstå mig bättre. Kanske är det vad som har knakat, då bristen på kommunikation har visat sig.. ;) Skämt å sido, så var det redigt intressant att kika igenom den och självklart, likt jag nämnde i föregående inlägg, så skrattar man högt och skakar på huvudet då man läser ord som man egentligen hela tiden har inbillat sig själv att alla förstod och var "rikssvenska"..! På söndagen så hjälptes jag och min mor åt med att göra kroppkakor, och mellan varven så bakade vi vaniljhjärtan. Så nu finns det härliga kakor infrusna i min frys... Välkomna på kaffe och godbit!:)

I fredags åkte jag och min sambo upp till mina barndomstrakter och det slår nästan aldrig fel, på väg upp så kommer vi i princip alltid in på dialekter. Han är förvisso även han en enträgen smålänning, men vi kommer från lite olika delar av landskapet. Mina "child-hoods" är bland de röda stugorna och bondgårdarna i Lindgrens hemtrakter och han är ett av glasmästarens barn och har sina rötter i mörkaste av det mellersta Småland. Han är lite av en "stadsbo" och jag är en äkta lantlolla... Behöver nog inte redigt dra fler paralleller och anledningar till varför vi ibland sitter och tittar på varandra och i frågasätter tyst för oss själva (och ibland högljutt..) "Vad är det h*n sitter och säger!?"


Hur som helst så dök det upp när vi i fredags åkte uppåt och jag uppbrister "Han har väl'a själver mål i mun." Mål i mun trodde jag att de flesta av oss kunde förstå, eller är det inte så? Min käre sambo förstod i alla fall inte helt, trots att han förstås kunde dra en redig slutsats. Jag menade att personen jag talade om, troligen kunde prata för sig själv och ordna det om han så själv ville. Och efter det, så var dialektsamtalet i gång...

Jag och min bror skrattar gott de gånger våra sambos tittar lite konstigt på oss, och konstigt nog så blir jag alltid lika förvånad när folk inte förstår mig, eftersom jag är uppvuxen med ordet eller meningen, och varav jag aldrig tänkt på om det är vår dialekt eller om det är en del av "rikssvenskan". Anledningen till att jag och min sambo har vissa skiljaktigheter, trots sanna smålänningar, beror på till stor del att i nordöstra Småland så gränsar vi till Östergötland och många av orden är tagna från östgötskan. Skulle jag testa min kunskap i östgötska ord, så skulle jag nog förstå en hel del. Dessutom pratar vi nog rätt så "bonnigt" när vi väl kommer i gång, jag och min familj och släkt... Men det skäms jag inte för och jag är av den genren som vill bevara dialekten. Det har en viss charm och jag blir stolt då folk säger "Du är väl inte härifrån, väl?" när jag inte är i mina barndomstrakter. För det är jag ju inte, och nog är det att vara stolt om jag trots år utomlands och trots att man varit bosatt i andra delar av Sverige, fortfarande pratar på så vis att folk utbrister "Men, du pratar ju som de gör i Emil!" Då blir jag varm inombords. Jag tycker ju om Astrid, och lantlivet kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta. Därför värnar jag om min småländska, trots den har en viss del östgötsk klang. ;)

Hur eller hur så har min sambo fått lägga till vissa ord i sin ordlista, några exempel är:

Evje: Lera, gyttja, skit...
Floe ve: Stapla ved
Hia: Lugna ner
Tya: Orka
Krösa: Lingon
Färs: Stöka omkring
Redig: Ordentlig
Hije: Hög med skräp (bråte)
Rer: menar, pratar, håller på... (Vad rer du om?; Vad du rer...)
Katig: Kaxig
Ravle: Åker omkring utan att ha någon koll...
E du gaán?: Är du galen?
Bevare me väl: Jag har väl aldrig hört på maken...
Blunne: Blunda
Lugge: Legat
Kvackelmaged: Känslig i magen
Köna: Flicka
Körka: Kyrka
Körgårn: Kyrkogården
Bötta: Bytta eller ja, kastrull
Dänneborte: Där borta
Bälje: Hälla i
Leabröten: Ledbruten
Bäre se te: Bära sig åt
Less ve't: Trött på det
De spörs: Det är frågan
Menske: Människa
Pära (Jordpära): Potatis
Ränne: Springa omkring
Drämme te: Slå till


Och ja, haha, det finns säkerligen mycket, mycket mer som ställer te'at (till det), kanske kommer jag på det och då dyker det upp i något annat inlägg. Kanske har ni tänkt på avsaknaden av "r"? Det är mer i södra delen, därifrån jag kommer så har vi mer rullande eller skorrande "r". Jag har många gånger skrattat gott åt min sambo. En gång undrade vad fasen han pratade om att sälja blommor på tåget, då han kollade på mig. Vad då tåget? "Tåååget, säger jag ju." Sedan gick det upp ett ljus: Torget! Och till detta bör tilläggas att just så som hans uttal på torg är, så betonar vi tåg här uppe. Ack och ve. :)! Och skulle ett ord avslutas med ett a eller e, så bli inte förskräckta det är så vi styr upp orden här i Småland, då vi inte redigt orkar prata så länge och vara rediga. :)!

Ena stunn me sånne hära ord en sönnakväll är la aldri så gal'et... ;)

Go kväller gött fölk!

Ja, jag vet. Det är hemskt. Jag har varit sämst på att uppdatera den sista tiden. Men det har helt enkelt varit en massa som har hänt, som jag känner har haft högre prioritet. Framför allt har det handlat om min egen hälsa. Men, förhoppningsvis, så är den på väg bort och det här eländet som har gjort mig tillvaro grå och ibland till och med svart, de sista åren, tog nog sitt förnuft till fånga och flydde bort för alltid.

Jag erkänner. Jag är fast. Fast i Twilightserien - och - jag är helt fascinerad av djupet och budskapet i böckerna. Jag tänker oftast så när jag läser en bok, vad meningen med den är och vad författaren vill nå fram med just den boken jag håller i handen. Twilight visar tillit och respekt, i alla fall enligt mig. En syn på att inte vara fördomsfull. En tro på det goda och en tro på myter. Jag låter kanske knäpp, men det finns så mycket mer att säga som jag inte vet hur jag ska sätta de rätta orden som behövs för att göra serien rättvisa. Jag vet bara, att det var med Stephenie Meyers hjälp, som jag fann min läslust och en ny start att finna mitt inre lugn igen. Det är jag tacksam för, om hon bara visste. Jag har den sista boken hemma som innehåller de allra sista olästa kapiteln i "Så länge vi båda andas". Det är som om jag funnit lite inre frid, som jag inte haft på flera år. Och då snackar jag inte om deras ovillkorliga kärlek osv. Jag talar om de andra budskapen. De som är bra mycket djupare än så. Läs boken, sätt dig in i situationen, och du kommer att förstå. Har du gått igenom det som jag har gått igenom eller åtminstone försöker se det framför dig, då kommer du att ta till dig den här serien med både hat och kärlek. Som lär dig en balansgång som du knappt själv var medveten om att du hade...

---

I augusti så är det slutligen dags. Förhoppningsvis mitt sista avstamp i det som har varit bland det jävligaste jag varit med om. Det som har fått mig att gråta - men - även kämpa. Och nej. Jag pratar inte om utbrändheten, för utbrändheten är en del av detta. Men jag tror att det är punkten av allt det onda, och starten på det nya, positiva. Kanske även jag, någon gång i mitt liv, får chansen att få hålla och vara den som så många i min krets är idag? Jag känner hopp, och jag känner tro, men jag måste medge att jag är även vaksam och orolig. Det är och kommer inte att bli, så lätt som jag har hoppats på. Men nog fan ska det gå, varför missta det sista hopp man har nu? Dagens teknik är bra och kunskapen stor. Den där dagen i augusti, då vill jag att Chris ska håll min hand. Och aldrig mer släppa den igen...

---

I morgon kväll åker vi till Sölvesborg, ska bli skönt. Men otroligt vad veckan har försvunnit fort. Jag har bara 2 veckor kvar här på sjukhuset. Just nu är det väldigt lugnt, lite för lugnt... "Peppar peppar..." Men så som vi hade de förra veckan och veckan innan det, så är det väl la inte så knepigt att lista ut varför. För då måste ungefär den största delen av länets befolkning hittat just till hit. Det kändes i alla fall så, för nog hade vi att göra då alltid, och med allt springande fram och tillbaka och lyft hit och dit och nålar som skulle sättas etc, ja, då borde jag nu mera klassas som en maratonlöpare med nålen i högsta hugg. ;-) Men det är kul! Ångrar mig inte en sekund, jobbet är super. Men som tidigare sagt, i morgon bär det av till sydligare svenska breddgrader. Till havet och till stugan. Längtar.

---

I kväll kommer Chris och Nova. Har legat och hållit om Chill varje natt nu sedan jag lämnade Växjö, en levande nallebjörn. Savannah har blivit en redig bondkatt och är bara inne när det passar henne, men någon gång emellanåt så minns hon lite om den stadstös hon verkligen är och ska gott nog ha kel och mat hon med. Och när det regnar, då är det bäst att säkrast att vara inomhus. :-). Jag älskar de små grynen. Nova, hon var eld och lågor när jag kom hem i fredags till Växjö. Igen. Hon blir helt tokig och sitter som ett klistermärke på mig, gos och kel. Mattes lilla ögonsten. Chris säger att det inte finns någon annan (förutom han själv, säger jag då...) som kan få Nova till att bli så glad och hon lämnar mig inte många långa minuter. Och vem kan motstå henne? Inte jag, så hon får ju det mys hon vill ha, min lilla jänta och jodå, platsen bredvid mig i sängen om natten, var tingad med en gång. Men inte av Chris, nej, av Nova, stjärnan på Lancasterv. 7c!

---

Dags för lite jobb. Ta hand om er! Kram!

Har jobbat i 5,5 vecka. Tiden rusar förbi och jag verkar inte ha ngn koll alls på vart den har tagit vägen eller vad jag har gjort under alla dessa veckor. Det är bara 3,5 vecka kvar här uppe i norra Småland och detta underbara landskap. Dock ska jag ju stanna kvar i landskapet men tar mig ner till mitt fasta hem i de mer regniga regionerna, som Växjö är känt för att vara beläget i. Men sommaren har varit otroligt fin och gett mig hur mycket kunskaper och erfarenhet som helst, sånt som jag inte skulle kunnat ha drömma om för ett år sedan att jag skulle få. Har med mig en stor ryggsäck med massa "bra-att-kunna" när höstterminen startar igen den 31 augusti.

Har fått hösten schema, eller det har varit klart i flera veckor. Helt okej schema faktiskt och det ska bli kul att få ha lite fältstudier på akuten och operation i höst. Sedan, i november, så kommer en liten goding till Växjö, som jag faktiskt aldrig skulle ha trott skulle ta och hamna i samma klass som mig. Nämligen en av mina gamla reseledarkollegor har kommit in på universitetet och ska läsa radiologidelen tillsammans med vår klass. Hon är redan leg. sjuksköterska och kände nu att hon ville specialisera sig - och valde röntgen och Växjö - utan att jag visste ngt. :-) Har förvisso pratat gott om skolan och utbildningen, men det är hon själv som gjort valet och har jämfört med lite annat etc. Valet blev Växjö, och där känner hon ju redan mig och har träffat några av de i min umgängeskrets. Ska verkligen bli roligt när hon flyttar ner för att bo där i ca 1 år!!

Har anmält mig och Nova till en utställning i Alvesta i slutet av augusti, så ni som har vägarna förbi får gärna komma och heja på oss! :-) Hon är anmäld som junior, eftersom hon hunnit att bli hela 10 (!) månader då. Tiden går så fort... Minns när hon var en liten ulltuss som stapplade omkring i deras lekhage på Gold klitt's kennel och vi valde ut henne. Ångrar definitivt inte min underbara tös, ett av mitt livs bästa val! :-) Vi gjorde förresten ett test i helgen som är utarbetat för de hundar som har gått en allmänlydnadsutbildning, dvs. steget efter valpkurs/nybörjarkursen. Vi har ju inte gått den utbildningen som testet tar ställning till, men tänkte ändå att det kunde vara kul att se hur mycket Nova kan, och hon klarade faktiskt allt med ett "mycket väl genomfört" resultat. Så kul!! Så jag hoppar faktiskt över allmänlydnad med henne, för det känns så onödigt, vilket det faktiskt gjorde ibland när vi var på valpkursen. Där använde ju instruktören Nova till att visa de andra hur man skulle göra (för Nova kunde det typ redan) och ja, både jag och Nova var lite uttråkade ibland, så pengarna som vi lade på kursen kändes i vissa fall bortkastade. Å andra sidan var det ändå givande att få bevis på att man lärt Nova på rätt vis och att hon kan saker tillsammans med störning. Sedan kom vi ännu närmare varandra under denna tiden, jag och Nova. Så vi är som ler och långhalm, jag och tjejen - men ibland är ändå husse bäst, ffa när det gäller bus! :-)

Såg Twilight igår, vilken underbar film! Jag hade nästan förstått att jag skulle älska den, men jag blev verkligen helt fascinerad och längtar tills november då den andra filmen kommer. Så nu ligger jag och läser andra boken..! Har bara tagit mig igenom den första (och ja, filmen handlar ju om den första boken med...) så nu vil jag helt enkelt veta vad som ska hända. Men som Emma sa igår, jag vet ju redan vad som ska hända, för jag har ju hängt med i allt prat om filmen innan jag själv började läsa bäckerna och sett filmen - men ändå! :-) Se den, det är den värd! Varenda krona, jag lovar!!

Nu väntar en kantarellsmörgås och smultron/blåbär på mig. Så blir det när man är hurtig och kliver i skog och mark efter bär och svamp. Hoppas att ni oxå tar tillvaro på naturens guld, i dessa sommaren tider.

"Barfota utan strumpor och skor, vill jag vandra med dig...."

Har ni någonsin varit ute och gått, klättrat över gärdsgårdar och gått i hagar och på ängar, i jakt efter de härligt söta röda små bären? Det har jag, flera gånger. Som liten flicka var det bland det bästa jag visste, att få åka ut med min mormor och plocka smultron. Vi kunde plocka litervis, vi hade bra smultronställen. Men knepet var att vara ute i rättan tid, annars kunde de vara upptrorkade, eller inte mogna alls. I helgen, eller rättare sagt igår, var en sådan här härlig kväll. Vi gick ut och plockade smultron och kom hem med över en liter av de småländska, röda, rubinerna. Troligen så finns de i resten av Sverige oxå, men här i våra hagar växer de i mängder. Så jag njöt av smultronmjölk igår, innan det var dags att krypa ner till sängs. Min smultronutflykt och mycket annat av det som hänt i helgen får mig att minnas varför jag är den lantlolla och smålänning så jag innerst inne är, allt är ju så härligt här ute på gården. Och vem vill inte växa upp, och låta sina barn växa upp, med en sådan barndom som jag själv haft? Det finns både gråa moln, men framförallt finns det de skinande stunderna och de minns jag allra helst, särskilt de ljuva sommarkvällarna...

Jag lever liksom upp lite så här på sommaren, allt känns så mycket enklare då. Det är jag nog inte ensam om att känna. Tog sommarens första dopp i lördags kväll och igår var vi och badade under eftermiddagen. Det låg nog runt 20 grader i vattnet, och det var så härligt. Nova är som en fisk i vattnet och hon trivdes nog minst lika mycket som vi andra. Som den inlandsbo jag ändå är, så var det givetvis i en av våra insjöar vi var och badade, inte långt härifrån gården. Härligt att ligga där på en solvarm stenhäll och bara lapa sol och se vattnet glittra... Chris har varit här i helgen, han kom och överraskade mig förra veckan. Vi hade en dag med bara varandra i lördags, och mysigt är bara förnamnet. Vi åt god mat både ute på restaurang och så lagade vi god mat lite senare på kvällen här hemma. Dessutom provade vi Oskarshamns eget glasscafé och deras egenbakade våffelrån. Mandarinen som det heter, har funnits sedan länge, men nu är det nya ägare, så lite har ju förändrats. Men väldigt bra fortfarande, om inte än bättre! :-) God glass och finfina glassrån. Vi tog en promenad längs Besväret och ner till hamnen. Oskarshamn är inte alls fy skam om sommaren. Var förresten ute i fredags, med några av mina barndomsflickor. Det var väldigt trevligt och alla tiders att ses igen och snacka en massa goja. Det blev lite shots, öl och drinkar, men jag mådde dock oförskämt bra i lördags! Tur det! :-)

Det har ju hänt lite sen mitt senaste inlägg och det finns särkert en hel del att uppdatera om. Ni får helt enkelt leva med att jag inte kommer vara allt för frikostig denna sommar med inlägg, då jag hellre njuter av miljön här och att jag får vara med familjen. Dessutom blir det ju jobb om dagarna, så inte har jag väl egentligen tid att sitta här allt för länge. Trivs fortfarande väldigt bra på röntgenavd. och har snart varit 4 veckor, dvs. halva tiden har snart blivit avklarad. Konstig känsla, det där! Lär mig massor var dag, och jag kommer troligen ha mycket nytta av det till hösten och kommande vår. Midsommarhelgen var så mysig och fin så som den bara kan vara i ett sällskap som det jag var med. Vi hade riktigt trevligt och vädret var inte fy skam, det heller. Var riktigt roligt att få krama om Sofie och Tesse igen, och det var kul att få träffa de andra också. Att Niklas och Hanna var med gjorde det hela ännu bättre, men framförallt var jag glad över att få fira ännu en midsommar tillsammans med Chris. Dessutom fick jag träffa min lilla Malin! Och det var så kul att få krama om henne och prata lite, precis som förut. Kändes inte alls som att det var ett halvår sedan... Skulle vara så kul att ses i sommar. Kanske i augusti, Malin? Till helgen åker jag hem till Växjö, för första gången sedan jag började på vikariatet, och jag hoppas på att inte behöva livrädda allt för många av mina älskade små blommor. ;-P Ska bli skönt att få komma hem för några dagar, om det så är bara för en helg. Håller tummarna för fint väder även då!!

Sitter och försöker klura ut när jag ska kunna få träffa min lilla själsfrände nere i Skåne nu i sommar. Tiden rinner iväg, som alltid, och en del planer har ju blivit omkastade, vilket förstörde lite i våra tankar kring att kunna ses. Saknar henne något fruktansvärt, och hade velat få prata med henne om allt som hänt och händer i våra liv... Det händer alldeles för mycket just nu, så man vet inte riktigt var man ska sätta en ståndpunkt. Ibland är det svårt att inte vara alltför öppen här på bloggen, men skulle jag inte vara det, så skulle jag känna mig otroligt avklädd och naken i vissa fall. Ibland går det helt enkelt inte att dela med sig av allt... Vissa saker är det bara en del man litar tillräckligt på för att våga prata om. Ibland är det inte något för "world wide webb"... Som tur är väljer jag själv mina ord. :-) Och självklart försöker jag få till ett leende på läpparna emellanåt, eller en fundering kring livet som sätter tankarna i fart... Men för det mesta, så leker fingrarna på tangentbordet i takt med mitt humör. Ibland får ni ett djup i inläggen som sällan har skådats, och som kanske är svåra för vissa att förstå. Ibland för ni vardagsmat och ibland skriker jag rakt och ärligt ut vad jag känner och vill. Men å andra sidan, det är ju jag i ett nötskal... Så är det så konstigt att det blir så, då det är sådan jag är? Lugn, het, gåtfull, ärlig, arg, ledsen, trött, rädd, förbannad, lycklig, sprallig, pillemarisk...

Nu behövs något svalkande, inga djupa tankar idag inte, det visar tempens grader bevis för. Nästa anhalt blir frysen och en päronsplit att stoppa i mun...

/Sofia

Nu är det snart dags för midsommar 2009. Ska bli kul! Vi åker till Halmstad i morgon, och ja, vi är väl ett gäng på ca 10-15 personer som ska slå klackarna i taket. Plus en eller två små vovvar förstås, de ska icke förglömmas! Sitter hos brorsan nu, och har gjort allt som kommer i min väg med att packa i ordning deras bil så att vi slipper att ta två, och jag tror (men bara tror!!) att jag kan ha lyckats! Problemet är att Nova ska ju med, och hon måste ju få sin lilla plats hon oxå. Men just nu ser det ljust ut, problemet är hur stora väskor folk ska ha och vad vi nu väljer att ha som sovunderlag, det har nämligen inte riktigt bestämts ännu. Och i morgon åker vi... Ja, ni ser... Men annars, så är det på topp och vi är rätt så färdiga inför midsommarfirandet. Lade in lite sill tillsammans med mor min igår, det blec både en med rödlök och en med morötter/purjolök. Smakade dem idag, och de var inte lite nådigt goda. :-)

Sitter och har kollat utställningar nu, som jag säkert nämnt tidigare. Det blir nog en i Alvesta i slutet av juli. Kanske en i Älmhult oxå, men vi får se. Inofficiella är bra träning, sen får vi se hur det blir. Kommer nog vara med i Växjös internationella officiella utställning, där även hennes uppfödare brukar vara med, men sen får vi se om vi satsar på utställning eller spår. Hon är en jäkel på att spåra och det borde vi nog uppmuntra. Jag själv är lite dålig på utställningar, och får hon andra pris i kommande utställningar blir det nog inga fler. Det är många Golden med på varje utställning, så det är ju konkurrens, på gott och ont. De jag sett, ex. mamma och Novas uppfödare är så duktiga på att ställa upp sina hundar så att de ser fina ut. Jag förstör säkert bara för Nova när jag inte vet hur jag ska göra för att det ska bli bra, så jag tror att jag inte riktigt tror på mig själv. Nova tror jag på, för hon har fått fina omdömen och är jättego, och blev ju BIRvalp och fick HP sist vi var, men jag tror mindre på mig själv... Vad skulle ni göra? Nova är ju jättevacker, ffa efter vi klippt till hennes svans och vid bröstet. Svårt... Ska hon göra jaktprov i framtiden och om vi ska avla, så är det ju en merit att ha visat upp henne lite. Och hon tycker ju det är roligt där inne i ringen... Ja, ni ser, haha, jag velar alltid fram och tillbaka! :-) Hennes syster i Norrland ska nog ut på ngn utställning snart, ska bli kul att se hur det går för henne. Hon är också fin, den lilla tösen. Växer så det knakar, hon är lite större än Nova, men tror att de följer varann rätt mkt. Det verkar som det, för tydligen är hon oxå lite orolig och lagt  till med ovanor, kanske är det löpperioden som är på g med allt vad det innebär?! Hon ska ju bli en stor tjej nu, min lilla Nova... Shit, kan inte tänka mig att det är 5-6 månader sedan som vi hämtade henne i Bromölla. Då var hon så liten och som en ulltuss. Nu är hon ståtlig och stolt, och vacker som en vårvind. ;-P Poetisk blev jag där i slutet oxå, det ni...

På tal om spår, så lade Chris upp ett spår för några dagar sedan, där hon fick spåra upp ett älgöra, och det hade tydligen gått riktigt bra. Jag var tyvärr och jobbade (tyvärr och tyvärr, trivs rätt bra, men ja, ni fattar...) men Chris berättade det senare på kvällen. Hon var så stolt när jag kom hem och skulle visa örat för mig. Dock har hon blivit lite bytesbenägen, vilket hon aldrig varit förut, så vi försöker så mycket som möjligt visa för henne att trots att vi "tar" saker för henne, så får hon alltid det tillbaka eller något annat gott och roligt i gengäld. Hoppas det ska fungera. Hon vet så väl vad som gäller, och det syns på henne. Men som sagt, hon ska igenom sin "pubertet" och det lär nog bli lite att handsks med. Hon är en underbar och snäll tik, men hon vet vad hon vill... Sådan matte, sådan hund... ;-P

Lämnade kissarna hemma hos mina föräldrar i helgen. Känns lite weird, Chill var så kelsjuk så han nog inte visste ut eller in. Var tvungen att gosa lite med honom innan mamma skjutsade in mig till stan. Savannah njuter som sagt av lantlivet, och spatserade ute i trädgården. Det finns mycket hyss att hitta på där ute... Dessutom såg hon kossorna, som hon blev väldigt fascinerad av och verkade tänka "Oj, titta, de där ser ju ut precis som ja - vita med svarta prickar - en dag blir jag nog så stor jag med. Häftigt!" Tror, som ni säkert märker, att de kommer ha det rätt så bra uppe i Sjöbo i helgen, mamma och pappa gillar dem, så gos får de troligen i överflöd...

Tänkte idag på hur fort tiden går. Har redan jobbat 2 veckor nu av mitt sommarvikariat. Har tagit lite bilder oxå - så är lite stolt - ffa på knäleder, höftleder och så händer och fötter. Kul! Försöker memorera så mycket jag kan varje dag. Problemet är nog mest att alla är ju individuella, både patienter och röntgensjuksköterskor, så det blir ju lite olika från fall till fall och beroende på vem jag går med just för stunden. Men denna vecka går jag med en glad och pigg kvinna, som gör sitt bästa för att få mig att förstå hur jag ska se på undersökningen och vad och hur jag ska känna efter för att hitta det där speciella för att kunna ta den bästa bilden. Har ju satt lite fler nålar och ja, omvårdnad har jag ju absolut övat på! Och så mycket som jag springer till och från väntrummet och med bildplattor i högsta hugg, så borde jag nog får lite steg att räkna in varje dag gällande motion och aktivitet. :-) På tal om aktivitet så tränade jag lite igår. Tyvärr går min träning inför klassikern lite trögt, men var ute och sprang förra veckan, har dessutom försökt träna styrka och så har jag följt med mamma ut och gått med vovvarna praktiskt taget varje dag, och då är det ca 5-8km vi går var gång. Lägger jag till det jag går på jobbet, så får jag nog till slut ihop det. Dock så gick jag och sabbade höfterna igen i helgen, men det är bättre nu, efter lite vila och igår kunde jag köra ett helt kondition/styrkepass - jätteskönt! Under midsommarhelgen så lägger jag upp skorna på hyllan, då ska det unnas lite gott! :-) Sill och färskpotatis - mums!

Vill önska er alla en riktigt härlig midsommar, både med och/eller utan regn. Vi håller väl tummarna för det sistnämnde - utan regn? :-)

Somriga kramar,
Sofia

Ja, regnet det bara faller ner och det finns inte så otroligt mycket roligt att göra då. Brorsan och Chris är nere och hjälps åt vid sågen och jag, ja, jag har gjort lite efterrätt osv. till kvällen. Vaknade i morse av att Niklas står och vrålar "FRUKOST", så det var bara till att tassa ner till köket och då hade han gjort scones. Sicken härlig start på dagen, tänka sig vilken go bror jag har! Vi funderade lite på vad vi skulle ta oss för under dagen och det lutade åt att inhandla arbetsskor och ta en fika inne i stan. Väl där bestämde vi oss för att åka ut till Påskallavik och hälsa på lite bekanta och se deras hus. Jag ska hjälpa dem att ta fram lite olika alternativ till deras utbyggnad. Ska bli helt okej att göra det, första gången sedan min sjuksrivning som jag tar mig an ett byggnadsuppdrag. Har varit lite svårt med det innan... Som ni säkert kan förstå! Men nu ska jag iaf hjälpa dem lite, och det känns faktiskt kul. På tal om jobb och utbildning så började ju mitt vikariat i måndags, och det är redigt kul må jag säga! Personalen är underbar och jag för dels agera usk, men får faktiskt praktik i det hela och har redan fått tagit lite egna bilder och satt nålar. Självklart är det ssk:an som jag går med som är den slutligt ansvariga, men jag får försöka göra inställningarna osv. Knäled, handled och foten är väl vad jag behärskar "bäst" just nu. Har mest varit på skelettlabb, men när vi inte haft så mycket ibokat så har jag kilat iväg till CT (datortomografen) och MR (magnetkameran) och kikat på vad de gör där... Blir nog mest skelett och lunga nu i sommar, men jag klagar inte! Det jag lär mig dessa två månader har jag verkligen nytta av i kommande praktik och teori. Det som är så skönt på rtg här, är att det är mycket direktdigitaliserat, dvs det är inte alls mycket springande med bildplattor. Det är skönt, både ergonomiskt och arbetsmässigt. Oskarshamn har ju fått eloge för deras arbete med att kapa tidsköerna, vilket är redigt roligt. Vissa sjukhus har ju en väntetid på 8 månader, vem fasen vill vänta så länge??! Det sura är bara att akuten är borttagen under kvällar och helger, samt att alla trauman går till Västervik eller Kalmar, så det är ju inte direkt mycket av den varan. På gott och ont, det är en behaglig stämning på avdelningen och inte alls lika stressigt. Men lite akut vill man väl ha som färsking i yrket? ;-) Ska bli spännande att vara placerad i Växjö på praktiken, vilket gör att jag kan jämföra de båda ställena med varandra. Super, tycker åtminstone jag.

Djuren då? Ett tag sedan som jag nämnde dem. De är här alla tre nu, och stormtrivs. De fick åka med Chris upp igår, och det galdde mig. Myste en massa med dem. Dock är jag lite konfunderad över vad Nova styr med på nätterna, hon är helt hispig och gnyr och skäller. Ena stunden ska hon upp till oss, nästa ska hon ner, i tredje sekunden vill hon ut och när man väl släpper ut henne så ska hon in igen. Har testat med både att ignorera, lyssna och fya henne, nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Problemet är ju att det inte bara är vi som sover här, utan som i natt även min bror och när mina föräldrar är hemma så kan ju även de störas i sin nattsömn. Det som är grejen är att hon inte är sådan här hemma i lägenheten eller om vi är hos någon annan, utan enbart här och ffa när vi går och lägger oss. Men förhoppningsvis så lugnar hon ner sig nu efter ngn natt eller så. Just nu ligger hon och sover nere pågolvet bredvid mig, säkert trött efter en dag ute i friska luften med kossorna, ngt hon aldrig sett förut, den unga damen. :-) Men det går bra med dem. Igår var det lite voffande på dem, men nu verkar hon fatta att de inte är farliga. Vilket är skönt!
Kissarna lever loppan här inne i huset, Chill verkar inte vilja gå ut (det öser ju ner regn...) och han går runt och försöker få så mkt gos som möjligt. Hundarna bryr han sig inte alls om nu längre, troligen pga. att han blivit så van vid Nova. Förr, när vi tog med dem upp var han alltid lite lurig och avvaktande vad det hjälpde hundarna, men nu är det en lätt match för honom. Savannah är som alltid, hon anpassar sig fort och igår var hon till och med och buffade på brorsan när han låg i soffan. Den lilla tösen är kelsjuk som få... Har förresten tänkt gå på någon utställning i sommar, det får bli en inofficell igen tror jag med det ger lite övning för mig och flickan. Så får vi öva på ståendet och att få bra kontakt med varandra. Sen blir det troligen en officiell i höst, i Växjö, om jag nu vågar. Kommer vara skitnervös, och det är ju sådan jäkla konkurrens där. Nova är superfin och har fått mkt beröm, men jag kan ju sabba allt med att jag inte vet hur man ska göra i ringen. Snälla, om ngn har tips - tala om dem! :-)

Har påbörjat migg "träningsprogram" inför Tjejklassikern denna vecka. Har varit ute på några promenader, sprungit några kilometer och sedan kört lite styrketräning. Igår blev det både löpning och styrka. Var och kikade på cykel idag, inne i stan. Funderar på att köpa en Scott, men vi får se. Lika bra att köpa en istället för att hyra eller ta ngn begangad. Då blir den som jag vill ha den och den passar mig allra bäst. Det blir ju några tusenlappar, men det kan det ju kanske vara värt. Tycker jag det är roligt får cykeln hänga med några år till, kanske t.o.m. en Vätternrunda (?!) och skulle det vara sista grejen, så är andrahandsvärdet inte fy skam, en cykel sjunker inte så mycket i pris, varav jag faktiskt som sagt funderar på att ändå köpa en ny.  

I tisdags så träffade jag flickorna här hemifrån, och det var redigt underbart att få se dem och prata lite. Jag sa nog inte så mycket, men det är bara för att jag tycker om att sitta och höra dem prata på. Jag tycker om att lyssna och höra dem prata om sitt liv, träffar ju dem alldeles för sällan så känner att jag vill veta vad de gör om dagarna. Kanske tycker de att jag är tråkig eller nonchalant, när jag inte säger så mycket, men det är bara för att jag är så glad. Då känns mitt liv och vad jag gör  mindre viktigt... Det blev mycket barnsnack, och ja, haha, det har jag ju inte så mycket att bidra med till. Men det är ändå kul att få vara en del av samtalet. Det är det. Iaf, summan av middagen var iaf god mat och härligt sällskap, som jag kommer på mer och mer att jag saknar oerhärt mycket de stunder jag är i Växjö. Önskar ibland att de varit närmare. Men, som jag sagt tidigare, de får mer än gärna komma till Växjö och hälsa på. Det finns alltid plats och sovplatser hos oss på Lancastervägen.

Snart är det dags för midsommar, vi åker nog till Halmstad som det ser ut nu och slår klackarna i taket. Vi är ett gäng på ca 15 pers. som ska vara där, inte alls fel! Brorsan och hans flicka hänger också med, så det blir kul. Ska bli skönt att få krama om Sofie och Tesse igen, och jag hoppas att Malin kan hitta fram tills oss oxå. Vore ju trist om man inte kunde ses ngn enstaka minut, då man ändå är i Halmstad! Så, det blir sill, färskpotatis, jordgubbar och snaps nästa fredag, var så säkra på det!

Dags att ta en sväng med de fyra små, de behöver nog en liten längre promenix inför kvällen...

/Fröken ♥S

Har bestämt mig för något jag länge har gått och tänkt på. 2010 känns som ett bra år att göra Tjejklassikern på. Har tänkt på det i flera år, men det har alltid kommit saker emellan - skador och resor. Men nu känner jag mig fit for fight, och förhoppningsvis så klarar mina höfter och mitt knä av Lidingöloppet som är i terräng. Å andra sidan, så är det en fördel för mig, för min kropp klarar hellre av grus och terräng än asfalt. 

Vad är då Tjejklassikern för något? Ett tips om ni vill veta mer, så kan ni gå in och kika på länkarna i min meny till vänster och läsa mer än vad jag berättar, klicka på "En Svensk Klassiker". Men iaf, det innebär att man ska klara av fyra olika motionslopp på ett år, och vilka, är redan utvalda. Det är Tjejvättern som är på 10 mil och går av stapeln i juni, därefter kommer Vansbrosimmet för tjejer i juli på 1 km, i september så är det dags för terrängloppet ute på Lidingö, där vi springer 10 km och sist, men absolut inte minst, är det dags för Tjejvasan på 30km. :-) !! En utmaning för sådana tjejer som gillar det - för sådana som mig. Som sagt, så blir det inte något som kan räknas in i Tjejklassikern förrän nästa år, men jag kommer att börja träna redan nu. Har ändå lite funderingar på att fixa Tjejvasan i februari 2010, istället för som en sista grej 2011, vore ju inte helt fel. :-) Anledningen till att jag tror att jag kan ordna till längdskidåkningen rätt bra är för att ända sedan jag var liten så lade min morfar upp skidspår åt oss, och sedan fick vi åka med honom ut, grilla och mysa. Ibland var även andra delar av släkten med, inte sällan mina föräldrar, mostrar och kusiner. Det var fina tider det, en varm god kolgrillad korv med mumsig o'boy. Vill ha, vill ha! Vansbrosimmet är jag inte heller orolig för, jag har varit som en fisk i vattnet sedan jag var liten och kilometern simmade vi ofta när vi var i simhallen, hela familjen, om fredagkvällarna. Dock är det ju lite annorlunda med motströms och kallt vatten, men våtdräkt, vaselin och lite envishet lär räcka långt (man måste ju vara positiv!!). Tjejvättern då? Jaaa... Nu är det så att jag måste få till att hyra en mer sportaktig cykel tills dess eller så måste jag se till att kunna köpa en begagnad. Är det någon som vet om någon som har en tjejcykel till salu - hojta till! Sedan ska jag öva in rumpan på sadeln med x antal spinningpass i höst/vinter. Spinnade ju ofta förr innan jag åkte utomlands, så jag hoppas det fortfarande sitter i mig. Till Lidingöloppet är jag mest orolig - men jag har bra löparskor och marathonspringare i min släkt, så jag ska ta emot alla tips och råd jag kan få. I sommar blir det en hel del löpning hemma i trakterna, var så säkra på det.