Lancastervägen 7c

I fredags åkte jag och min sambo upp till mina barndomstrakter och det slår nästan aldrig fel, på väg upp så kommer vi i princip alltid in på dialekter. Han är förvisso även han en enträgen smålänning, men vi kommer från lite olika delar av landskapet. Mina "child-hoods" är bland de röda stugorna och bondgårdarna i Lindgrens hemtrakter och han är ett av glasmästarens barn och har sina rötter i mörkaste av det mellersta Småland. Han är lite av en "stadsbo" och jag är en äkta lantlolla... Behöver nog inte redigt dra fler paralleller och anledningar till varför vi ibland sitter och tittar på varandra och i frågasätter tyst för oss själva (och ibland högljutt..) "Vad är det h*n sitter och säger!?"


Hur som helst så dök det upp när vi i fredags åkte uppåt och jag uppbrister "Han har väl'a själver mål i mun." Mål i mun trodde jag att de flesta av oss kunde förstå, eller är det inte så? Min käre sambo förstod i alla fall inte helt, trots att han förstås kunde dra en redig slutsats. Jag menade att personen jag talade om, troligen kunde prata för sig själv och ordna det om han så själv ville. Och efter det, så var dialektsamtalet i gång...

Jag och min bror skrattar gott de gånger våra sambos tittar lite konstigt på oss, och konstigt nog så blir jag alltid lika förvånad när folk inte förstår mig, eftersom jag är uppvuxen med ordet eller meningen, och varav jag aldrig tänkt på om det är vår dialekt eller om det är en del av "rikssvenskan". Anledningen till att jag och min sambo har vissa skiljaktigheter, trots sanna smålänningar, beror på till stor del att i nordöstra Småland så gränsar vi till Östergötland och många av orden är tagna från östgötskan. Skulle jag testa min kunskap i östgötska ord, så skulle jag nog förstå en hel del. Dessutom pratar vi nog rätt så "bonnigt" när vi väl kommer i gång, jag och min familj och släkt... Men det skäms jag inte för och jag är av den genren som vill bevara dialekten. Det har en viss charm och jag blir stolt då folk säger "Du är väl inte härifrån, väl?" när jag inte är i mina barndomstrakter. För det är jag ju inte, och nog är det att vara stolt om jag trots år utomlands och trots att man varit bosatt i andra delar av Sverige, fortfarande pratar på så vis att folk utbrister "Men, du pratar ju som de gör i Emil!" Då blir jag varm inombords. Jag tycker ju om Astrid, och lantlivet kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta. Därför värnar jag om min småländska, trots den har en viss del östgötsk klang. ;)

Hur eller hur så har min sambo fått lägga till vissa ord i sin ordlista, några exempel är:

Evje: Lera, gyttja, skit...
Floe ve: Stapla ved
Hia: Lugna ner
Tya: Orka
Krösa: Lingon
Färs: Stöka omkring
Redig: Ordentlig
Hije: Hög med skräp (bråte)
Rer: menar, pratar, håller på... (Vad rer du om?; Vad du rer...)
Katig: Kaxig
Ravle: Åker omkring utan att ha någon koll...
E du gaán?: Är du galen?
Bevare me väl: Jag har väl aldrig hört på maken...
Blunne: Blunda
Lugge: Legat
Kvackelmaged: Känslig i magen
Köna: Flicka
Körka: Kyrka
Körgårn: Kyrkogården
Bötta: Bytta eller ja, kastrull
Dänneborte: Där borta
Bälje: Hälla i
Leabröten: Ledbruten
Bäre se te: Bära sig åt
Less ve't: Trött på det
De spörs: Det är frågan
Menske: Människa
Pära (Jordpära): Potatis
Ränne: Springa omkring
Drämme te: Slå till


Och ja, haha, det finns säkerligen mycket, mycket mer som ställer te'at (till det), kanske kommer jag på det och då dyker det upp i något annat inlägg. Kanske har ni tänkt på avsaknaden av "r"? Det är mer i södra delen, därifrån jag kommer så har vi mer rullande eller skorrande "r". Jag har många gånger skrattat gott åt min sambo. En gång undrade vad fasen han pratade om att sälja blommor på tåget, då han kollade på mig. Vad då tåget? "Tåååget, säger jag ju." Sedan gick det upp ett ljus: Torget! Och till detta bör tilläggas att just så som hans uttal på torg är, så betonar vi tåg här uppe. Ack och ve. :)! Och skulle ett ord avslutas med ett a eller e, så bli inte förskräckta det är så vi styr upp orden här i Småland, då vi inte redigt orkar prata så länge och vara rediga. :)!

Ena stunn me sånne hära ord en sönnakväll är la aldri så gal'et... ;)

Go kväller gött fölk!