Lancastervägen 7c

Sitter på jobbet. Har suttit här sedan kl 6 i morse, det ni! Var snäll och lovade Magnus att han fick gå då, eftersom han sa att han kunde komma och byta av mitt pass kl 21 igår. Jag är ju egentligen inte någon morgonmänniska, men det gick bra att ta sig upp ändå. Nu är det bara fyra tidiga mornar till som väntar, sen är det långhelg, härligt! Fick dock inte sova så mycket i natt, har sovit jätteoroligt och haft mardrömmar, precis som om någon vore hos mig i sovrummet. Nova sov som en stock bredvid mig och att höra hennes djupa "snarkningar" och känna Savannah nere vid mina fötter var en tröst. När jag vaknade upp ur mardrömmen var kl tre... Hade fortfarande inte somnat vid fyra... Vid halv fem, fem så släntrar den givande orsaken sig in genom ytterdörren och in i sovrummet. "Varför är du hemma så sent?" "Har festat." "Ja, men du kunde väl åtminstone skrivit ett sms att du kommer hem sent?" Svaret då var en snarkning. Gubben sov. Jaja, det är kul att han verkar ha haft en trevlig kväll i glada vänners lag. Men nu vet jag att jag älskar honom, som ligger och oroar mig och inte kan sova förrän han ligger hemma - bredvid mig. Ja, så är det nog.

Tänkte plugga lite sjukdomar i eftermiddag. Lite hjärtsjukdomar blir det väl till att börja med. Vet i fasen hur jag ska hinna med allt som ska göras fram till den 21 mars. Ändå är det 3 veckor kvar dit. Hur får ni ihop er tid, ni som är så duktiga och är med på allt? Känner mig totalt dum som gnäller över min vardag, den är nog inte så jobbig, trots allt? Eller? Vet i fasen. Sen i alla fall så åker vi utomlands den 1 april, ska bli så härligt. Men konstigt. Första gången jag är turist i ett charterparadis sedan jag själv var reseledare. Hm, undrar hur det kommer att kännas på transferbussen?

Nej ni, back to work. Ta hand om er!