Twilight
Jag erkänner. Jag är fast. Fast i Twilightserien - och - jag är helt fascinerad av djupet och budskapet i böckerna. Jag tänker oftast så när jag läser en bok, vad meningen med den är och vad författaren vill nå fram med just den boken jag håller i handen. Twilight visar tillit och respekt, i alla fall enligt mig. En syn på att inte vara fördomsfull. En tro på det goda och en tro på myter. Jag låter kanske knäpp, men det finns så mycket mer att säga som jag inte vet hur jag ska sätta de rätta orden som behövs för att göra serien rättvisa. Jag vet bara, att det var med Stephenie Meyers hjälp, som jag fann min läslust och en ny start att finna mitt inre lugn igen. Det är jag tacksam för, om hon bara visste. Jag har den sista boken hemma som innehåller de allra sista olästa kapiteln i "Så länge vi båda andas". Det är som om jag funnit lite inre frid, som jag inte haft på flera år. Och då snackar jag inte om deras ovillkorliga kärlek osv. Jag talar om de andra budskapen. De som är bra mycket djupare än så. Läs boken, sätt dig in i situationen, och du kommer att förstå. Har du gått igenom det som jag har gått igenom eller åtminstone försöker se det framför dig, då kommer du att ta till dig den här serien med både hat och kärlek. Som lär dig en balansgång som du knappt själv var medveten om att du hade...
I augusti så är det slutligen dags. Förhoppningsvis mitt sista avstamp i det som har varit bland det jävligaste jag varit med om. Det som har fått mig att gråta - men - även kämpa. Och nej. Jag pratar inte om utbrändheten, för utbrändheten är en del av detta. Men jag tror att det är punkten av allt det onda, och starten på det nya, positiva. Kanske även jag, någon gång i mitt liv, får chansen att få hålla och vara den som så många i min krets är idag? Jag känner hopp, och jag känner tro, men jag måste medge att jag är även vaksam och orolig. Det är och kommer inte att bli, så lätt som jag har hoppats på. Men nog fan ska det gå, varför missta det sista hopp man har nu? Dagens teknik är bra och kunskapen stor. Den där dagen i augusti, då vill jag att Chris ska håll min hand. Och aldrig mer släppa den igen...
I morgon kväll åker vi till Sölvesborg, ska bli skönt. Men otroligt vad veckan har försvunnit fort. Jag har bara 2 veckor kvar här på sjukhuset. Just nu är det väldigt lugnt, lite för lugnt... "Peppar peppar..." Men så som vi hade de förra veckan och veckan innan det, så är det väl la inte så knepigt att lista ut varför. För då måste ungefär den största delen av länets befolkning hittat just till hit. Det kändes i alla fall så, för nog hade vi att göra då alltid, och med allt springande fram och tillbaka och lyft hit och dit och nålar som skulle sättas etc, ja, då borde jag nu mera klassas som en maratonlöpare med nålen i högsta hugg. ;-) Men det är kul! Ångrar mig inte en sekund, jobbet är super. Men som tidigare sagt, i morgon bär det av till sydligare svenska breddgrader. Till havet och till stugan. Längtar.
I kväll kommer Chris och Nova. Har legat och hållit om Chill varje natt nu sedan jag lämnade Växjö, en levande nallebjörn. Savannah har blivit en redig bondkatt och är bara inne när det passar henne, men någon gång emellanåt så minns hon lite om den stadstös hon verkligen är och ska gott nog ha kel och mat hon med. Och när det regnar, då är det bäst att säkrast att vara inomhus. :-). Jag älskar de små grynen. Nova, hon var eld och lågor när jag kom hem i fredags till Växjö. Igen. Hon blir helt tokig och sitter som ett klistermärke på mig, gos och kel. Mattes lilla ögonsten. Chris säger att det inte finns någon annan (förutom han själv, säger jag då...) som kan få Nova till att bli så glad och hon lämnar mig inte många långa minuter. Och vem kan motstå henne? Inte jag, så hon får ju det mys hon vill ha, min lilla jänta och jodå, platsen bredvid mig i sängen om natten, var tingad med en gång. Men inte av Chris, nej, av Nova, stjärnan på Lancasterv. 7c!
Dags för lite jobb. Ta hand om er! Kram!
I augusti så är det slutligen dags. Förhoppningsvis mitt sista avstamp i det som har varit bland det jävligaste jag varit med om. Det som har fått mig att gråta - men - även kämpa. Och nej. Jag pratar inte om utbrändheten, för utbrändheten är en del av detta. Men jag tror att det är punkten av allt det onda, och starten på det nya, positiva. Kanske även jag, någon gång i mitt liv, får chansen att få hålla och vara den som så många i min krets är idag? Jag känner hopp, och jag känner tro, men jag måste medge att jag är även vaksam och orolig. Det är och kommer inte att bli, så lätt som jag har hoppats på. Men nog fan ska det gå, varför missta det sista hopp man har nu? Dagens teknik är bra och kunskapen stor. Den där dagen i augusti, då vill jag att Chris ska håll min hand. Och aldrig mer släppa den igen...
I morgon kväll åker vi till Sölvesborg, ska bli skönt. Men otroligt vad veckan har försvunnit fort. Jag har bara 2 veckor kvar här på sjukhuset. Just nu är det väldigt lugnt, lite för lugnt... "Peppar peppar..." Men så som vi hade de förra veckan och veckan innan det, så är det väl la inte så knepigt att lista ut varför. För då måste ungefär den största delen av länets befolkning hittat just till hit. Det kändes i alla fall så, för nog hade vi att göra då alltid, och med allt springande fram och tillbaka och lyft hit och dit och nålar som skulle sättas etc, ja, då borde jag nu mera klassas som en maratonlöpare med nålen i högsta hugg. ;-) Men det är kul! Ångrar mig inte en sekund, jobbet är super. Men som tidigare sagt, i morgon bär det av till sydligare svenska breddgrader. Till havet och till stugan. Längtar.
I kväll kommer Chris och Nova. Har legat och hållit om Chill varje natt nu sedan jag lämnade Växjö, en levande nallebjörn. Savannah har blivit en redig bondkatt och är bara inne när det passar henne, men någon gång emellanåt så minns hon lite om den stadstös hon verkligen är och ska gott nog ha kel och mat hon med. Och när det regnar, då är det bäst att säkrast att vara inomhus. :-). Jag älskar de små grynen. Nova, hon var eld och lågor när jag kom hem i fredags till Växjö. Igen. Hon blir helt tokig och sitter som ett klistermärke på mig, gos och kel. Mattes lilla ögonsten. Chris säger att det inte finns någon annan (förutom han själv, säger jag då...) som kan få Nova till att bli så glad och hon lämnar mig inte många långa minuter. Och vem kan motstå henne? Inte jag, så hon får ju det mys hon vill ha, min lilla jänta och jodå, platsen bredvid mig i sängen om natten, var tingad med en gång. Men inte av Chris, nej, av Nova, stjärnan på Lancasterv. 7c!
Dags för lite jobb. Ta hand om er! Kram!
Högsommar 2009
Har jobbat i 5,5 vecka. Tiden rusar förbi och jag verkar inte ha ngn koll alls på vart den har tagit vägen eller vad jag har gjort under alla dessa veckor. Det är bara 3,5 vecka kvar här uppe i norra Småland och detta underbara landskap. Dock ska jag ju stanna kvar i landskapet men tar mig ner till mitt fasta hem i de mer regniga regionerna, som Växjö är känt för att vara beläget i. Men sommaren har varit otroligt fin och gett mig hur mycket kunskaper och erfarenhet som helst, sånt som jag inte skulle kunnat ha drömma om för ett år sedan att jag skulle få. Har med mig en stor ryggsäck med massa "bra-att-kunna" när höstterminen startar igen den 31 augusti.
Har fått hösten schema, eller det har varit klart i flera veckor. Helt okej schema faktiskt och det ska bli kul att få ha lite fältstudier på akuten och operation i höst. Sedan, i november, så kommer en liten goding till Växjö, som jag faktiskt aldrig skulle ha trott skulle ta och hamna i samma klass som mig. Nämligen en av mina gamla reseledarkollegor har kommit in på universitetet och ska läsa radiologidelen tillsammans med vår klass. Hon är redan leg. sjuksköterska och kände nu att hon ville specialisera sig - och valde röntgen och Växjö - utan att jag visste ngt. :-) Har förvisso pratat gott om skolan och utbildningen, men det är hon själv som gjort valet och har jämfört med lite annat etc. Valet blev Växjö, och där känner hon ju redan mig och har träffat några av de i min umgängeskrets. Ska verkligen bli roligt när hon flyttar ner för att bo där i ca 1 år!!
Har anmält mig och Nova till en utställning i Alvesta i slutet av augusti, så ni som har vägarna förbi får gärna komma och heja på oss! :-) Hon är anmäld som junior, eftersom hon hunnit att bli hela 10 (!) månader då. Tiden går så fort... Minns när hon var en liten ulltuss som stapplade omkring i deras lekhage på Gold klitt's kennel och vi valde ut henne. Ångrar definitivt inte min underbara tös, ett av mitt livs bästa val! :-) Vi gjorde förresten ett test i helgen som är utarbetat för de hundar som har gått en allmänlydnadsutbildning, dvs. steget efter valpkurs/nybörjarkursen. Vi har ju inte gått den utbildningen som testet tar ställning till, men tänkte ändå att det kunde vara kul att se hur mycket Nova kan, och hon klarade faktiskt allt med ett "mycket väl genomfört" resultat. Så kul!! Så jag hoppar faktiskt över allmänlydnad med henne, för det känns så onödigt, vilket det faktiskt gjorde ibland när vi var på valpkursen. Där använde ju instruktören Nova till att visa de andra hur man skulle göra (för Nova kunde det typ redan) och ja, både jag och Nova var lite uttråkade ibland, så pengarna som vi lade på kursen kändes i vissa fall bortkastade. Å andra sidan var det ändå givande att få bevis på att man lärt Nova på rätt vis och att hon kan saker tillsammans med störning. Sedan kom vi ännu närmare varandra under denna tiden, jag och Nova. Så vi är som ler och långhalm, jag och tjejen - men ibland är ändå husse bäst, ffa när det gäller bus! :-)
Såg Twilight igår, vilken underbar film! Jag hade nästan förstått att jag skulle älska den, men jag blev verkligen helt fascinerad och längtar tills november då den andra filmen kommer. Så nu ligger jag och läser andra boken..! Har bara tagit mig igenom den första (och ja, filmen handlar ju om den första boken med...) så nu vil jag helt enkelt veta vad som ska hända. Men som Emma sa igår, jag vet ju redan vad som ska hända, för jag har ju hängt med i allt prat om filmen innan jag själv började läsa bäckerna och sett filmen - men ändå! :-) Se den, det är den värd! Varenda krona, jag lovar!!
Nu väntar en kantarellsmörgås och smultron/blåbär på mig. Så blir det när man är hurtig och kliver i skog och mark efter bär och svamp. Hoppas att ni oxå tar tillvaro på naturens guld, i dessa sommaren tider.
"Barfota utan strumpor och skor, vill jag vandra med dig...."
Har fått hösten schema, eller det har varit klart i flera veckor. Helt okej schema faktiskt och det ska bli kul att få ha lite fältstudier på akuten och operation i höst. Sedan, i november, så kommer en liten goding till Växjö, som jag faktiskt aldrig skulle ha trott skulle ta och hamna i samma klass som mig. Nämligen en av mina gamla reseledarkollegor har kommit in på universitetet och ska läsa radiologidelen tillsammans med vår klass. Hon är redan leg. sjuksköterska och kände nu att hon ville specialisera sig - och valde röntgen och Växjö - utan att jag visste ngt. :-) Har förvisso pratat gott om skolan och utbildningen, men det är hon själv som gjort valet och har jämfört med lite annat etc. Valet blev Växjö, och där känner hon ju redan mig och har träffat några av de i min umgängeskrets. Ska verkligen bli roligt när hon flyttar ner för att bo där i ca 1 år!!
Har anmält mig och Nova till en utställning i Alvesta i slutet av augusti, så ni som har vägarna förbi får gärna komma och heja på oss! :-) Hon är anmäld som junior, eftersom hon hunnit att bli hela 10 (!) månader då. Tiden går så fort... Minns när hon var en liten ulltuss som stapplade omkring i deras lekhage på Gold klitt's kennel och vi valde ut henne. Ångrar definitivt inte min underbara tös, ett av mitt livs bästa val! :-) Vi gjorde förresten ett test i helgen som är utarbetat för de hundar som har gått en allmänlydnadsutbildning, dvs. steget efter valpkurs/nybörjarkursen. Vi har ju inte gått den utbildningen som testet tar ställning till, men tänkte ändå att det kunde vara kul att se hur mycket Nova kan, och hon klarade faktiskt allt med ett "mycket väl genomfört" resultat. Så kul!! Så jag hoppar faktiskt över allmänlydnad med henne, för det känns så onödigt, vilket det faktiskt gjorde ibland när vi var på valpkursen. Där använde ju instruktören Nova till att visa de andra hur man skulle göra (för Nova kunde det typ redan) och ja, både jag och Nova var lite uttråkade ibland, så pengarna som vi lade på kursen kändes i vissa fall bortkastade. Å andra sidan var det ändå givande att få bevis på att man lärt Nova på rätt vis och att hon kan saker tillsammans med störning. Sedan kom vi ännu närmare varandra under denna tiden, jag och Nova. Så vi är som ler och långhalm, jag och tjejen - men ibland är ändå husse bäst, ffa när det gäller bus! :-)
Såg Twilight igår, vilken underbar film! Jag hade nästan förstått att jag skulle älska den, men jag blev verkligen helt fascinerad och längtar tills november då den andra filmen kommer. Så nu ligger jag och läser andra boken..! Har bara tagit mig igenom den första (och ja, filmen handlar ju om den första boken med...) så nu vil jag helt enkelt veta vad som ska hända. Men som Emma sa igår, jag vet ju redan vad som ska hända, för jag har ju hängt med i allt prat om filmen innan jag själv började läsa bäckerna och sett filmen - men ändå! :-) Se den, det är den värd! Varenda krona, jag lovar!!
Nu väntar en kantarellsmörgås och smultron/blåbär på mig. Så blir det när man är hurtig och kliver i skog och mark efter bär och svamp. Hoppas att ni oxå tar tillvaro på naturens guld, i dessa sommaren tider.
"Barfota utan strumpor och skor, vill jag vandra med dig...."
