Jag blir så blöt.
Doppa mig. Vrid ut mig. Låt mig bli torr. Låt mig inte vara så här, så tung och så fuktig. Torka bort allt med mig men vrid också ur mig, tvätta mig och låt mig att bli ren igen.
Har tillbringat större delen av dagen med att sova. Sömn. En bristvara för Sofia Johansson kanske? Eller kanske av en kombinerad anledning av att hon faktiskt verkar vara magsjuk? Något hon inte varit på år och dagar. Fan. Det började för någon vecka sedan, sen har det kommit och gått och stela leder, feber och illamående med allt det som hör till. Om man tillägger allt annat skit så ska jag snart överväga tanken totalt på att gå och gräva ned mig. För det är jobbigt, jävligt jobbigt.
Bättre blir det inte för att jag ser alla förbannande arbetstimmar framför mig. 10 dagar, 8 timmar om dagen, det är väl inte mänskligt? Sedan är det ledigt i en dag, sen kör jag på 10 dagar till. Men jag är mänsklig och jag vet att jag klarar det, för jag har gjort det förr och jag gör det igen. Skiten är bara den att jag har klarat det förr fastän jag inte borde gjort det och jag gör det av ren envishet och målmedvetenhet, men vem tackar mig för att jag ställer upp? Inte många verkar det som, mer än jag själv och mina pensionspengar. Dock är den största delen med "jobb" denna månad praktik, varav det inte alls syns i plånboken, bara ï mitt humör som kommer vara så lagom retligt de kommande veckorna... Nej, fasen, nu går jag och surar ner mig. Borde se positivt. Dels för att det kommer bli jävligt intressant och spännande att vara på HIA en månad nu och dels för att jag vet att jag kommer att fixa det. Men när man ligger sjuk dagen innan ens praktik far igång, då är det inte muntert! Om jag nu skulle bli sjuk, hur får jag då ihop mina timmar under praktiken? Vi ska nämligen ha 140 timmar på fyra veckor. En heltid alltså, varken mer eller mindre. Men ni förstår, hoppas jag?
Det som är gott i det hela är att jag har fina minnen från helgen uppe i Kristdala/Oskarshamn. Okej, allt var väl inte så där värst kul att genomlida men fredagens lunch med de fina vännerna var välbehövlig, även om jag var rätt tyst (tror jag?) men jag tror samtidigt att det inte gjorde allt för mycket. De pratade på som bara den i alla fall, ibland är det skönt att bara lyssna och inte säga så mycket. Träffade även Staffan, och fick mitt sommarvikariat fixat, så nu vet jag på ett ungefär hur jag ska jobba och när. Skönt. Lördagen innebar fest med brorsa, svägerska, sambo och kusin. Väldigt, väldigt trevligt hade vi! :-) Fast även om man trotsar sjukdomar så ger det sig avigt någon gång emot en och gårdagen innebar alltså sängläge med noll matlust och feber och en massa klagomål från Sofias mun... Det som höll stämningen hemma i sjöbo var Chris muntra och positiva pratande och diksussioner. Är så glad att han börjar bli sig själv igen, min underbara lille man!
Nova ligger och sover, skulle jag också göra om jag vore henne och har lekt och hållit på i x antal timmarna med hundkompisarna hela helgen. Hennes märke som jag nämnde i förra inlägget är faktiskt relativt borta nu, det har börjat växa hår på det och det är skönt! Som jag sa, man blir lätt så orolig... Kissarna njuter av varenda minut som jag intar soffläge, då vet de att det är gos som väntar om de vill. Så klart att jag gosar, de är ju mina små ögonstenar!
Nej, nu mår jag faktiskt lite halvkasst igen, får ta och dricka lite vatten och hålla tummarna för att jag mår bättre framåt kvällen.
Ha det gott!
