Lancastervägen 7c

Ni vet att jag förr målade och tecknade en hel del, det var faktiskt en av anledningarna till att jag valde teknik-design, för jag sägs ha någon konstnärlig ådra. Min farmor är duktig, min mormor var duktig... Ja, det finns säkerligen fler duktiga! Nu blev det dock lite för mycket design och allt det där, så jag lade av för flera år sedan. Hittade inte längre någon inspiration, allt jag såg framför mig var jobb och ny design och nya byggnader... Nu har jag ju dock tagit tag i mig själv, och utnyttjar mina erfarenheter och mina färdigheter i att arbeta och vårda människor och utnyttja mina kunskaper i fysik, radiologi och teknik... Jaja, det där vet ni redan! Hur som, jag har tagit en pensel till min hand - efter flera flera år. Mitt staffli står fortfarande undanskuffat hemma hos mina föräldrar, min mor vill att jag tar hem det hit. Hon försöker uppmuntra mig till att börja måla igen, det fick mig ju förr att slappna av och att drömma mig bort. Här är resultatet på vad jag åstadkom, kanske ser ni vem det föreställer?

Härliga vår, nu är du kommen! Efterlängtad, har du varit. Här i Växjö skiner jag i kapp med solens strålar, de har tittat fram var dag nu de sista veckorna och just den senaste veckans klimat och temperatur har varit otrolig. Vi har ätit frukost på balkongen och tagit mysiga morgonpromenader näst intill var dag. Dock, i måndags så blåste det en hel del och var småkyligt på förmiddagen, då jag och Chris skulle vara lite romantiska och ta en kaffe och sitta vid Växjösjön, men det gick ändå! Kvällen, eller snarare eftermiddagen, tillbringade jag ju på hundkursen, och det var riktigt roligt! Ska bli kul att se vad vi lär oss nästa gång, måste dock erkänna att det är inte så mycket nya grejer för Nova utan mer bekräftande att vi har lyckats med vad vi har lärt henne... Och det är ju kul att se! 

Håkan Hellström. Någon som kommer ihåg honom? Jag gör det knappt, jag var inget stort fan av honom och är det fortfarande inte men jo, någonstans där inne mellan hjässbenen så har han etsat sig fast. Minns honom efter "Festival"-filmen med Ebba Hultgren. "Anna hade en vän med en bil" eller något sådant hette en av hans låtar, som blev så otroligt populär. Min bästa vän sedan barnsben lyssnade på Håkan, har dock inte hört henne spela någon den sista tiden, å andra sidan är jag inte lika mycket där och våldgästar henne längre, så han kan ju strömma ut ur högtalarna i vilket fall som, ändå. Hur eller hur (är det förresten bara vi i Kristdala som säger "Hur eller hur"?) så tänkte jag igår på hans låt där han sjunger något om att "..bli inte som jag när du blir stor.." Kanske är det den där Anna-låten, eller så är det en annan, saken hör i varje fall inte hit, inte just nu. Detta har satt sig fast i mig för jag vill verkligen inte att någon ska bli som jag, när han eller hon blir stor. Eller jo, okej, mitt liv är väldigt bra och jag har en massa erfarenheter som jag är stolt över men sedan han jag tusen andra saker som jag hade velat göra annorlunda. Dock, om jag då inte gjort dem, hade jag då varit där jag är idag i så fall? Troligen inte.

Till att börja med - Lev ut din dag, du vet aldrig om du kommer få en liknande igen. Jag kan bara tala av egna erfarenheter, men att ränna runt och tro att det lönar sig att jobba häcken av sig på flera olika jobb samtidigt, det lönar sig inte i längden. Visst, det ger dig ett gediget CV, och det ger dig pengar i fickan men livskvalitén då? Jag önskar ibland att jag hade gett fasen i att lägga ner allt krut under högstadiet och gymnasiet. Jag gick ut med toppbetyg, men det har egentligen bara höjt min ribba ännu mer och därav har min prestationsförmåga höjt men jag har även mått dåligt under flera stunder, i tron av att jag inte gjort mitt bästa och att folk är missnöjda med mig. Även under min förra högskoletid så pluggade jag så att jag till slut knappt ville vara med i det här livet längre, men jag har en underbar familj och fina vänner som hjälpte mig att komma ur det. Så, jag åkte ut i världen och hittade en bit av mig själv som jag inte trodde fanns. Även om det jobbmässigt var en rätt så slitsam tid så är det bland det bästa jag någonsin gjort och även idag så längtar jag ibland tillbaka dit, till den "blå världen". Tyckte att jag klädde rätt bra i den blå skjortan, trots skolad för den orangea... *ler lite* Men hälsan kom i vägen och jag kände att det var dags att åka hem, men väl hemma var det som att jag aldrig varit borta. Jag placerade mig rätt fort i det "duktiga" facket och stod mellan olika jobbval. Lyckliga ja, eller hur? Varför klaga? Jag vet, jag får ångest för det med... Men låt mig få må dåligt för att jag är så här, jag hatar, rent av verkligen hatar att säga nej och göra folk besvikna. Varför nu en arbetsgivare skulle bli besviken om jag tackar nej till ett jobb?! Det finns troligen fler kandidater i högen, men det är inte lätt att tänka just då och skaka av sig det och gå vidare... Jag har problemet att jag vill vara där för alla, så helt plötsligt så står jag där med heltidsjobb, extra jobb, ideellt arbete och förtroendevalda positioner.. Välkommen hem till Sverige, Sofia!

Ni vet alla att jag redan för flera år sedan egentligen klånka in i den där förbannade väggen, och fråga mig inte varför jag då inte stannade upp. Det är en gåta för mig med, men precis som vad man säger om de som är missbrukare av något slag - att personen kan inte sluta förrän han/hon själv är medveten om det och själv vill det. Och jag kan nog i någon parallell säga att detta är ju ett missbruk. Ett jobbmissbruk, ja-missbruk. Konsten att inte säga nej... Borde lära mig konsten att säga nej. Rehabilitering på ett icke skamset vis borde finnas för oss. För jag skäms egentligen över att erkänna att jag mår och är så här. Envis som synden och ihärdig som en gammal get... Jag skulle vilja kunna sträcka på mig och kunna säga "Det här är jag bra på..." Men, det fungerar inte så för mig. Då får jag bara dåligt samvete, för att jag tycker så och tänker att nu tycker folk att jag är egocentrisk och självupptagen. Det kan jag själv tycka att jag är ibland faktiskt, och då försöker jag sluta prata om låta de andra höras. Ändå har jag hört sedan småskolan att "Sofia, är alltid så tyst och snäll". Men jag känner mig varken tyst eller snäll...

Men nu har jag i varje fall börjat ta tag i den här skiten på riktigt (jag vet att jag sa det förra året också...) men i morgon är det min sista dag på Cardinal. Jag slutar som receptionist för att ägna mig åt mina studier (bara mina studier!!) och åt min träning, älskar ju mitt Friskis! Jag har ju egentligen bara nästa termin kvar med en massa teori, för sen går jag ut på praktik i nästan ett helt år. Det kommer vara arbetsupggifter då också, men ändå... Och sedan är det bara någon kurs och examensarbetet kvar. Det går fort, tro mig, första året gick allt för fort fram...! :-) Men förutom att jag får mer tid till studier och träning, så får jag mer tid till familj och vänner, och framför allt för Nova och ja, extra gosestunder med kissarna. Jag längtar till sommaren, då jag först ska vikariera lite och sedan ha tre hela veckor ledigt innan höstterminen sätter fart. Har faktiskt aldrig haft ledigt så länge, var ledig förra sommaren men jag vet i fan om en sjukskrivning är så mycket till njutbar ledighet? Och när jag var hemma på semester från Fritte, så var det för läkarbesök, så det gav mig inte mycket "vila" på rätt sätt... Så tro mig, jag ser verkligen fram emot denna sommar! :-)

Så, lyd gärna till mitt råd: Res, Njut, hitta dig själv... Du har all tid i världen att komma på vad du vill göra. Du behöver inte göra allt på en gång, det finns tid. När jag var liten ville jag skulle ha familj vid 20. Jag skulle ha jobb och man. Jag är snart 24. Men jag vet att det kommer, innan jag ens blivit för gammal. Tiden finns, det har jag äntligen lärt mig!

Så summa av kardemumma, bli inte exakt som jag när du blir stor, testa gärna lite själv och hitta dig själv innan du slår dig ner till ro. Gör lite som jag, om du nu för allt i världen ändå känner så (helt fel har mitt liv inte varit, och okej, ibland är jag stolt över allt jag fått vara med om med betyg, studier, resor, jobb och händelser som händer få...) så gör det för Guds skull med lite charm och glans i vardagen. ;-)

Minns gårdagen, dröm om morgondagen men lev i nuet.

Dock är svaret är fortfarande densamma på frågan, vad är din högsta önskan?
Att få bli mamma.

Det luktar blöt hund i vår läganhet, och inte undra på det, då jag nyss kom hem efter en skogspromenad och bad i sjön med Nova. Hon älskar det och kan springa där fram och tillbaka från land och ner i vattnet, och sen upp igen. Gärna ska det kastas en pinne ut i vattnet, då blir det extra roligt. Har lite härliga bilder på vår lilla "utflykt" på mobilen som jag tänkte lägga in här, så kika längre ner, så får ni se lite mobilbilder... Hittade en söt bild på Nova från juldagen! Mys, eller hur? Vi har varit ute och gått rätt mkt idag, jag och tösen. Under eftermiddagen var vi ute och gick, och jag kan rätt stolt berätta att hon nu så gott som kan fot, med vissa avvikelser... Men iaf, så gick hon bredvid mig här i Sandsbro på vägarna (iofs inne i bostadsområden) men utan koppel och lyssnade på mig. Man får tillbaka på det arbete man lägger ner, det är ju helt klart. Kul! :-) I fredags var vi förresten ute och gick kring Växjösjön, och då stannade en cyklist och frågade mig om jag hade tänkt att ställa ut Nova, för hon sa att hon var en väldigt fin Goldenvalp och trodde att hon skulle bli en väldigt ståtlig dam när hon blir äldre. Kvinnan som stannade, hade själv jobbat med utställningar, ffa Border Collie och Golden, så hon tyckte att jag skulle ställa ut Nova, eftersom hon ansåg att hon hade fina Goldendrag och positivt lynne. Väldigt, väldigt kul att höra som ägare! :-) Dock kommer hon alltid vara vår älskade lilla vovve, med eller utan första pris på utställning. Jag ska ju testa på en inofficiell utställning nu den 3 maj, men det är även lite för att se vad Nova tycker om det. Licko, mina föräldrars hund, älskar det ju och det syns att han tycker de tär kul. Och som ägare är det också roligt, man träffar andra hundar och deras familjer, byter erfarenheter och kan ibland köpa lite smått och gott, aldrig fel eller hur? Så Anneli, om du läser detta - ta åt er av vad kvinnan sade till mig ifredags, för ni har verkligen jättefina hundar med härligt och glatt temprament och god mentalitet!

Nu sitter jag här hemma igen, har nyss kollat hur mycket man har spenderat denna vecka (inte överdrivet mycket, så vi är nöjda) och sedan har jag läst mailen. Hade x antal stycken som skulle läsas igenom...