Lancastervägen 7c

Jepp. Kom in. Så efter de kommande 3 åren så kommer jag att kunna (förhoppningsvis) kalla mig Röntgensjuksköterska. Shit, vad bra det känns! Ingen tvekan alls - trots att jag mår piss nu och är lite orolig för att mitt huvud inte ska orka med att studera så känns det enormt bra. Ärligt bra mycket bättre än att gå tillbaka till det där "skitföretaget". Har inte fått mycket hjälp alls under denna tid som jag varit sjukskriven, jag drar inte alla över en kam, men det hade varit skönt med lite support. Från företagets sida alltså. Från vänner och familj har supporten varit fin. Ta åt er! :-)

Nej, nu ska jag inte tänka mer på de förflutna månaderna utan på framtiden. Studier och studentliv. Vid sidan om det extrajobb på hotell Cardinal som receptionist och sedan har jag troligen fått mina röd/vita kläder efter den 14 augusti, så att jag kan instruera officiellt. Nu försöker jag mest med att locka till mig försökskaniner, som även till vardags tränar på gymmet på F&S. Anledningen till detta, är att jag vill öva mig på att instruera och hitta min "personliga" roll och uppläggning av träningsprogram. Har hittat 2 st, och sen får ju Chris agera slagpåse var gång vi är och tränar. ;-P

Gjorde sista teoriprovet av fysiologin och anatomin igår. Shit vad jag tyckte det var krångligare än det första vi gjorde. Men när jag kom hem och tittade igenom böcker och papper, så känns det som att jag ändå satte poäng på sådant jag trodde var totalt kört, så det känns bra! Hoppas jag fixar det, annars får jag väl göra om det igen. (och just de orden "gör om det igen" är totalt nya och väldigt oanvända för en sådan person som lilla jag, men man lär sig...)

Annat aktuellt? Gårdagens största nyhet och händelse var nog att Christoffer gick och rakade av sig håret. Rakad, skinhead, what ever you will name it. Var som om en annan person klev in genom ytterdörren igår kväll. Typ hans tvillingbror Matthias. Jag har egentligen inte tyckt att de varit mer än syskonlika innan och de är väl inte lika som bär nu heller - men nog såg jag Matthias skymta igenom där i det skumma mörkret under vissa sekunder igår. *ler lite* Men det är min Chris och nu så är jag mer van vid hans kala hjässa. Fast lär väl få hjärtat i halsgropen för femtielfte gången när jag om några minuter går ut ur kontoret, genom hallen och in till vardagsrummet för att pussa på honom, i tron av att det är någon som brutit sig in. Sade åt honom igår att nu måste han biffa än mer och göra skäl för sitt utseende... :-)


På tal om träning, ska nog åka iväg och styra upp tekniken och musklerna lite. Lämna gärna fotspår, kul att läsa vad ni tycker och tänker!

En svensk lotta - avgår!