Lancastervägen 7c

Har skrattat idag. Och glatt mig över att Z har tagit sitt förnuft till fånga och börjat knappra ner ord igen. Nu vet jag att min dag kan förgyllas, tackar! Det är du och A som håller mig uppdaterad och ser till så att mina magmuskler fungerar som de ska.

I natt vaknade jag av en kris. Katten höll på att skrämma livet ur mig. Låter inte så farligt, var det inte, inte vid närmare eftertanke, men att vakna mitt i natten när en hankatt gormar i fönstret (du trodde var stängt) och du nyss drömt om gastar och andra sägnelser, ja då är det fan så hjärtat sitter i halsgropen! Och bredvid mig ligger Chris fridfullt och sover sin skönhetssömn. Grymt. Om jag ändå sov lika bra som han...

Men mina kissar är mattes kissar. För det mesta, utom när jag är arg eller sur, då försvinner de snabbt till sin käre husse. Så efter att jag räddat Chill ur sin knipa och fattat att Savannah låg tryckt nere vid mina fötter så somnade jag rätt så skapligt mysigt om med Chill tätt tryckande intill mig. Det gillade jag. Får man inte värme från sin ena karl i huset är det gott nog att den andra mannen kan ge mig gos och värme. Så det så.

Har tillbringat helgen med kräftfiske. Sitter fortfarande i mina barndomstrakter och har förspillt min dag på stan, i stora Oskarshamn. KOnstigt nog verkar jag för var gång vi är där lyckas sälja in stan mer och mer till min karl. Fråga mig inte hur (är ett mysterium även för mig) men skulle inte förvåna mig om vi sitter med en lya uppe i nordöstra Småland om 2-3 år. Chris beklagade sig tidigare idag och erkände att han gärna gick och blev ett Scaniajon. Stackare tänkte jag då. Ja, så var det nog... Han har visst hört talas om working nine to five. Tyvärr hade ju ingen av oss vett och etikett av det förr, kanske därför vi sitter i skiten båda två just nu... Z, bli inte som jag när du blir stor. (ler en aning, med ett litet uns allvar i rekommendationen...) Iallafall, åter till anledning att vi tillbringat helgen i mörkaste skogen. Kräftfiske. Ett 2000-tal av dem kryllade runt och såg fula ut i min morbros släpkärra i lördags natt. Fick gyttja upp till knäna men Hanna slog rekordet och skitade ner hela sig. Men vad är väl ett fiske utan vatten och gyttja? Som, jaa... Eh, fan, finns det någon bra liknelse - nej!? Inte just nu iallafall. Aja, resultatet och summa av kardemumma, kräftfisket var ett toppenresultat och jag hade en fin kväll med kusiner och mostrar. Tackar!

(bilder kommer, i promise!)

Det här har visst gått och blivit min blogg. Bloggskaparen (pyttsan heller) kallar honom mer rebellisk idémakare, han drar inte sina strån till stacken på Lancastervägen, han inte. Suck och stön. Men jag å andra sidan tycker det är rätt skapligt intressant att så många läser mina väl (öhhh) valda (ahh?) ord här på bloggen. Så jag fortsätter väl ett tag till. Det är liksom en drog. Typ lsd, kokain och sånt. För er som inte vet. Jag vet. Jag vet allt. Besserwisser.

Ville bara ge mannen i mitt liv en gliring. Får se om han gör något åt sin sak. (Vill någon slå vad??)

Klarade min sista del av gymteorin förresten, den om anatomi, fysiologi och allt det där... Latinska namn och andra skojsigtheter. (drömde mardrömmar om latissimus, följdfråga: vad är dess svenska namn. den som svarar rätt får en guldstjärna i kanten och ett rött äpple.) Iaf, stolt är jag, med tanke på att jag för närvarande är ett mentalt kolli, but what the fuck, klarade iaf det utan att behöva göra om det och nästa vecka väntar min första instruktion med en gymbesökare och jag licenseras förhoppningsvis. Så för att föra lite allvar till vardagen: håll gärna tummarna den 14e.

Jag har missat ungefär hälften av I'm a Legend, eller vad filmfaset heter. Kanske kan knyta mig in hos Chris och åtminstone somna till ljudet av dem.

Änglaflickorna mina - hör och häpna (läs och häpna) Jag har självmant föreslagit för min familj att vi ska spela spel. Jag vann. Nästan. Är inte det ett steg i rätt riktning? :-)


/Fröken Hjärter S